I de dagar när klimatförnekande SD i opinionsmätningar blir Sveriges näst största parti går det i alla fall att ha lite roligt åt hur sura vissa verkar ha blivit över att Håkan Hellström inför 70 000 besökare på Ullevi lyfte fram lite fakta om att det är dags att vi står enade i den globala klimatkrisen.
Självklart visste Hellström när han bjöd med fem Fridays for future-ungdomar på scen och planerade för duett med Greta Thunberg i låten Tillsammans i mörker, att vissa fans skulle tappa humöret och mana till bojkott. Och det är det som verkligen tänder ett hopp i mörkret, att inte alla sätter karriär och masspopularitet allra överst på önskelistan. Att, förutom 1 944 forskare i klimatupprop i veckan som gått, även personer som Håkan Hellström visade att nu är det faktiskt läge att sätta ner foten i klimatfrågan.
Och så går det ju att fnissa åt att vissa verkar så uppriktigt chockerade över att Hellström, som överöst oss med kärleksbudskap i två decennier, uppriktigt bryr sig om vår gemensamma värld. Detta att han äntligen valde att ta ställning för något offentligt, det överraskade kanske många av oss, men när han nu väl vågade ge uttryck för det jättehögt. så var det ju inte så konstigt just vad han tog ställning för.
”Musik ska inte blandas med politik”, klagar personer som inte inser att makt är politik, som inte inser att det är politik att inte använda sin makt, och att musik är makt. De som inte inser att allt är politik.
För allt är politik. Som en inspirerande person, som tar politiken och livet på allvar, sa om hälsningsfraser, att: ”Till och med när vi säger, ’jo jag mår bra’, eller ’jag mår dåligt’, så är det politik”.
Så är det. Att benämna sitt mående, sina känslor, som bra eller dåliga, är också politik. För politiken, samhället och det gemensamma levnadsutrymmet, med sin bakgrundsmusik och sina popsånger, fostrar och formar våra inre känsloliv. Och i en konsumistisk kultur där politiken format oss att satsa på vår egen lyckomaximering finns en vanlig outtalat politisk uppfattning att popartister, politiker, lärare, läkare, ja precis alla, på alla sätt ska maximera just mitt eller ditt välbehag, (och de som väcker dåliga känslor ska rensas ut ur bekantskapskretsen).
Personer med denna politiska uppfattning blir lätt upprörda när någon av annan uppfattning säger något som stör deras trevliga upplevelser. Ett nu före detta Hellström-fan skrev till exempel: ”Galet att man inte ens ska kunna gå på konsert utan att få godhetspropaganda nedproppat i halsen.”
Att vara tyst är politik. Att sjunga duett med Greta är politik. Musik är politik. Och det är kul när detta blir uppenbart för fler. Nästan lika roligt som när Tom Morello häromåret fick kritik från fans för att vara politisk. Ja, Tom Morello från Rage against the machine, som bland annat avslutat en spelning med att framföra låten Killing in the name framför en brinnande amerikansk flagga. Roliga personer på Twitter undrade: ”Which machine did you think he was raging against?” Med förslag som: the lawnmower, the dishwasher, etcetera. Humor är politik och vrede är också politik.
Morellos svar till kritikerna på Twitter var för övrigt: ”What music of mine were you a fan of that DIDN’T contain ‘political BS’? I need to know so I can delete it from the catalogue.”
Upptäckten att ej nedbrytbara PFAS-ämnen kanske ändå kan brytas ned.
Översvämningarna i Pakistan.
