Södra bergens balalaikor stoppas från konsert till stöd för Ukraina därför att de spelar på balalajkor … Och nog funderas det i konserthus om Tjajkovskij är lämplig att spela.
Hade jag i dag, som för ett år sedan, utan kritik kunnat tala före det att Sjostakovitjs symfoni nr 15 för pianotrio och slagverk uppfördes? Troligen inte. Och det är tragiskt.
Jag är djupt kritisk till att EU fortsätter att importera uran, gas och diesel från Ryssland eftersom intäkterna finansierar kriget i Ukraina. Men den importen fortsätter. Det är lättare för oss att införa sanktioner som slår mot ”vanliga ryssar” som förlorar sina kontakter med vänner utomlands, inte får använda kreditkort från Visa eller Mastercard, inte får tillgång till västerländsk medicin. Men den sortens bojkotter är ytterst tveksamma eftersom det är som att spela rysk roulett … det kan fungera men det kan också bli katastrof.
Katastrof i det här fallet innebär att ryssar i allmänhet vänder sig mot dem som de direkt anser vara angripare av deras möjligheter att leva hyggliga liv. Med inte så lite bestörtning hör jag hur ryska vänner, som är allt annat än Putinbeundrare, blir förbannade på EU och västvärlden i stort.
Men vet dom då inte att rysk media förvanskar vad som händer i Ukraina? Jodå, de är misstänksamma till sådant som rysk teve visar, men säger samtidigt att ”väst ljög om kärnvapen i Irak och startade sedan krig som skapat ett elände i stora delar av världen”.
Känslan av att inte kunna lita på någon finns där. Och då är det så mycket enklare – kanske till och med tryggare – att välja att se oss utanför den ryska gränsen som ansvarig för det jävelskap de nu upplever in på bara skinnet.
Problemet här hemma är att det är hart när omöjligt att föra ett balanserat samtal innan man utmålas som Putinvän. Till och med vår svenska försvarsminister har påstått att den som var motståndare till att Sverige skrev på värdlandavtal med Nato ville ”så split och splittring” och till och med gick andras (läs: Putins) ärenden … Vår svenska försvarsminister lät som Putin själv i sin retorik.
Beslut om medlemskap i Nato är i egentligen – om än inte formellt – taget för många år sedan och kommer att ramla ut som en naturlig följd av de beslut som är tagna de senaste tio åren. Sossarnas interna spel just nu är rent larvigt.
Värdlandavtalet mellan Sverige och Nato innebär att begreppet Nato redan förts in i svensk lagstiftning, att även en minoritetsregering kan bjuda in Natotrupp att använda svenska hamnar, flygplatser, vägar och lokaliteter för att till och med använda dess i offensivt syfte mot ”tredje part”, det vill säga Ryssland.
En del hävdar att det stärker vår trygghet, jag hävdar att det snarare bidrar till att underblåsa konflikter, trappar upp militariseringen och driver mot det totala vanvettet.
Det vi nu skulle behöva är is i magen och att hålla huvudet kallt. Och tänka tankar längre än pipan på en AK4. Streamar Södra bergens balalajkor i ren protest.
Franska vänner tog sorgband på sig när de röstade på Macron för att stoppa Le Pen.
Kampen mellan Ebba Busch och Jimmie Åkesson om vem som är mest politiskt vulgär.
