Radar · Politik

Franska socialdemokrater enas med radikaler

Jean-Luc Mélenchon samlar stöd för att bli ledare för hela Frankrikes vänster i sommarens parlamentsval.

Det socialdemokratiska Socialistpartiet ingår ett historiskt samarbete med vänsterpartiet Det okuvliga Frankrike. Landets förre president höjer ett varningens finger.

Frankrikes radikala oppositionsledare är ungefär lika populära, eller impopulära, inför parlamentsvalet.

Överenskommelsen mellan Socialistpartiet (PS) och Jean-Luc Mélenchons vänsterrörelse Det okuvliga Frankrike (LFI) tillkännagavs på fredagsmorgonen. Socialdemokraterna förbinder sig att stå bakom de mer radikala vänsterkollegornas förslag i valet till nationalförsamlingen om några veckor.

Det tidigare så stora maktpartiet PS har länge hållit det mer radikala LFI på armlängds avstånd.

De senaste åren har LFI dock växt rejält och Mélenchon har framträtt som den enda stora kandidaten till vänster. PS har utmanövrerats nästan helt och partiets presidentkandidat, Paris borgmästare Anne Hidalgo, fick bara ett par procent i valet.

Hollande bestört

När diskussionerna mellan vänsterpartierna ännu pågick uttryckte Frankrikes tidigare president François Hollande (PS) stora farhågor. Han varnar för att PS helt kan komma att duka under om partiet ställer sig under Mélenchons paraply.

En överenskommelse som den som nu ingåtts beskrev han som fullständigt oacceptabel. I praktiken innebär det att LFI:s utvalda kandidater kommer att stå framför PS egna i Frankrikes enmansvalkretsar.

– Aldrig i vänsterns historia har vi sett ett sådant uppträdande, sade Hollande till tidningen Le Monde.

LFI för dels en mer långtgående ekonomisk politik med höjda skatter och mer socialt stöd till fransmännen. Dels har man en EU-skeptisk hållning och ligger på för att Frankrike ska lämna Nato. Rörelsen förespråkar också en grundlagsändring – en sjätte fransk republik – där makt flyttas från presidenten till den lagstiftande församlingen.

Socialdemokratiska PS senaste stora framgång var valet av François Hollande 2012, men efter hans mandatperiod har partiet störtat i opinionsmätningarna.

Samtalen mellan vänsterkantens många fraktioner involverar också De gröna (EELV) och Kommunistpartiet. EELV meddelar att även de är nära en överenskommelse.

Hoppas på en sambo

Emmanuel Macron har valts om, men i valet till nationalförsamlingen (12 och 19 juni) kan den mittenbalanserande presidentens manöverutrymme komma att stramas åt rejält.

Även till höger sker en kraftsamling, där den besegrade nationalisten Marine Le Pen vill kapitalisera på sitt växande stöd och utgöra ett större hinder för Macrons reformer.

37 procent av fransmännen anser att Le Pen är bäst lämpad att leda oppositionen mot Macron – medan 36 procent anser att det borde vara Mélenchon, enligt en mätning som publiceras i tidningen Le Figaro. Bland anhängare till presidentens parti LREM är det klart fler som ser Mélenchon som den lämpligaste utmanaren.

Om någon av dem lyckas samla tillräckligt mycket stöd så kan de få ta över premiärministerposten och bilda regering. Det kallas ett samboskap (cohabitation) – när presidenten blir tvingad att samsas om makten med en oppositionell regering.

Många anser också att det är den bästa lösningen, enligt en mätning som publiceras av RTL. 64 procent av väljarna hoppas där på ett samboskap, men frågan är vem de i så fall vill se som premiärminister. Både Mélenchon och Le Pen har nästan två av tre väljare emot sig i den frågan, enligt samma mätning.

Fakta: Parlamentsval i Frankrike

Ledamöterna i det franska parlamentets underhus – nationalförsamlingen – väljs i 577 enmansvalkretsar över hela landet och av franska medborgare utomlands. Oavsett hur många röster olika partier får totalt så är det vinnarna i varje valkrets som tar plats i parlamentet, utan utjämningsmandat.
Om ingen kandidat får mer än 50 procents stöd i den första valomgången så hålls en avgörande omgång två veckor senare, ungefär som i presidentvalet. Där ställs de två mest populära kandidaterna mot varandra, men också ytterligare kandidater om någon har fått över 12,5 procents stöd, vilket dock är ovanligt.
I valet 2017 var det bara fyra kandidater i hela landet som fick mer än 50 procent i första omgången.
I finalomgången tas parlamentsplatsen av den kandidat som får flest röster, oavsett procentandel.