För en fredlig civil olydnadsaktion vid Växjö Småland Airport förra hösten har vi just dömts till två månaders fängelse vardera. Vi må vara först, men den som hoppas att vi blir de sista kommer bli besvikna, skriver Ella Tillema och Björn Paxling, klimataktivister från Extinction Rebellion.
DEBATT. Tisdagen 25 oktober klockan 14:00 föll domen. För en fredlig civil olydnadsaktion vid Växjö Småland Airport förra hösten dömdes vi till två månaders fängelse vardera. Domen var oväntad utifrån tidigare rättsfall i Sverige, men sett till den hårdnande rättsliga debatten och ökande repressionen mot fredliga aktivister så blev vi inte fullkomligt överraskade.
Växjö tingsrätts dom blev den första fängelsedomen mot klimataktivister från Extinction Rebellion i Sverige. Den som lyssnade noga under valrörelsen kan säkert tro att detta hårda straff kommer fungera avskräckande och leda till ett slut på klimataktivismen.
Lyckligtvis visar både forskningen och våra medaktivisters reaktioner på att så inte är fallet – när rättsstaten ökar insatserna är klimataktivister nödgade att eskalera. Det finns inga alternativ, klimatkampen har alltid varit på liv och död, även om det inte är våra västerländska liv som är de första som offras.
Under vår aktion tog vi alla säkerhetsåtgärder som stod till buds; varken dialogpoliser eller Swedavias säkerhetschef som vi varit i kontakt med har kunnat vägleda hur den här typen av aktioner skulle kunna genomföras på ett säkrare sätt.
De människoliv som är hotade handlar inte om flygresenärers utsatthet för klimataktivister, det handlar om flygresenärers utsläpp som förstör förutsättningarna för livet på vår planet. Vår aktion var dock riktad mot de fossila subventioner som flygindustrin åtnjuter snarare än enskilda resenärer.
Befrielse från energi- och koldioxidskatt, nedsatt moms, skattestöd till kommunala flygplatser, listan på ren ondska kan göras lång.
Bakom de kompromisslösa klimataktivisterna döljer sig verkliga människor. Vi är båda småbarnsföräldrar som smärtas av tanken på att tas ifrån våra nära och kära för att låsas in. Samtidigt plågas vi inte av ånger för vår gärning, inte ens med fängelse-facit i hand. Vi har agerat fredligt i linje med vår moraliska övertygelse, hört och tagit till oss uppmaningarna från FN:s generalsekretarare António Guterres.
Vi har förkroppsligat forskningens slutsatser om hur allvarligt och brådskande läget är och försökt bryta den narkotiskt domnande normalitet vi som samhälle delar på vägen mot ett obeboeligt jordklot.
Många gläds åt våra fängelsedomar, de kontaktar oss och berättar hånskrattande om klimataktivismens död. Så besvikna de kommer bli!
Vi uppmanar alla som tagit till sig allvaret i vår gemensamma situation att låta eventuell sorg, oro och vrede följa med i kampen för allt levande. Vi har FN, Amnesty, Civil Rights Defenders och den samlade forskningen i ryggen, nu behöver vi bara stötta varandra och agera kraftfullt tillsammans!
Det är vi själva som bestämmer om Tidö-avtalets genomförande kommer leda till att vi låter oss tystas eller om vi kommer växla upp kampen.
Medan domen som sådan är svårsmält, så vet vi att det är andra människor, i andra delar av världen, som drabbas långt värre än oss. Svält står inte på matsedeln i fängelset, våra hemkommuner kommer inte bli obeboeliga medan vi sitter inne, varken vi eller våra närstående kommer dö av värmeslag under närmsta tiden.
Så skänk oss gärna en tanke, men snälla, misströsta inte, utan agera i stället!
