Fusionskraft är på tapeten och väcker mångas hopp om en framtid med oändligt mycket billig energi. Men är det verkligen en säker och hållbar energiform? frågar sig Joakim Pihlstrand-Trulp.
DEBATT. Den 16 december i år publicerades det en nyhet om ett historiskt
fusionsexperiment. Väldigt intressant läsning och det verkar ju även
oerhört lovande. Tänk, obegränsat med snuskigt billig energi! Det är
ju lösningen på hela energikrisen, eller hur?
Det är nog lätt att tro på fusionskraft som en gudagiven gåva till
mänskligheten. I beg to differ.
Till skillnad från fission, som försiggår i våra klassiska
kärnreaktorer där uranatomer klyvs och därmed frigör stora mängder
energi, så utgår fusion från processen som sker i solen. Där
sammansmälter två väteatomer och bildar den stabila och inreaktiva
ädelgasen helium, vilket åtminstone i solen eller teoretiskt här på
jorden kan frigöra enorma mängder energi.
Okej, det är den vetenskapliga grunden. Nu har det tydligen skett ett
genombrott och MIT anser sig kunna leverera funktionell fusionskraft
om 15–20 år. Det är som att de som sysslar med att forska på det här
är fackmässiga idioter som inte längre har koll på naturvetenskap.
Hårt uttryckt. Samtidigt kan jag inte förklara det på något annat vis.
Jag tycker att det är både läskigt och obetänksamt. Det säger jag
verkligen inte utifrån ett teknikpessimistiskt perspektiv eller att
jag skulle vara oreflekterat rädd för ny teknologi. Tvärtom är jag
positiv till ny teknik, åtminstone när den är konstruktiv. Låter det
konstigt? Jag ska försöka förklara hur jag tänker och kommer att utgå
från två enkla principer.
Till att börja med vill jag lyfta betydelsen av jämvikt och den roll
som väte spelar i våra liv. Väte är bland annat en avgörande
beståndsdel i vatten (H2O) samt alla kolväten vi består av och har
omkring oss. Alla som förstår fysik och kemi vet hur centrala
jämviktsekvationer är. Det handlar om balans. Att genom fusion driva
jämvikten mot vätebrist kan inte vara annat än idioti, hur lite väte
det än rör sig om. Själva principen är faktiskt helt sinnessjuk.
Tänk dig en rymdbas på månen eller Mars eller var som helst. Säg att
den rymmer 1 000 människor samt de djur och växter som behövs för ett
ekosystem. Det är konstruerat och stabilt, men oerhört skört. Det är
ett tillräckligt litet sammanhang för att de som bor på basen ska veta
att om de förlorar en droppe vatten lite då och då eller någon milliliter
luft, så är de rökta. Basen kommer att gå under. Så känsligt är det
eftersom rymdbasens ekosystem behöver befinna sig i ett fullständigt
kretslopp.
Situationen på jorden är densamma, men det är ett oerhört mycket
större system, så vi människor har en tendens att glömma bort hur det
ligger till eftersom jorden är så pass resilient som den är. Dock kan
vår planet inte ta hur mycket skit som helst, vilket vi också kan se i
diverse kriser runtomkring oss i dag. Den värsta heter ekosystemens
kollaps. När eller om det sker, så är vi rökta. Vi kan nämligen inte
klara oss utan en stabil miljö att leva i.
Det är i det ljuset jag vill att ni ska se fusionskraft i förhållande
till våra livsbetingelser på jorden.
Sedan har vi en annan intressant effekt som handlar om mänsklig
psykologi. Ponera att fusionskraften ger oss i stort sett obegränsad
mängd elenergi och att vi då kan säga att en kWh skulle kosta något åt
hållet 0,00 000 000 01 öre. Självfallet kommer allehanda elektriska
apparater att bli omåttligt populära eftersom de i stort sett inte
kommer ha någon driftkostnad. Elbilen skulle bildligt talat tjonga
bensin- och dieseldito ut till yttre världsrymden. Detsamma skulle med
säkerhet gälla till exempel grillen.
Tänk dig alltså den här situationen att energin är i stort sett
gratis. Det har samlats ett gäng vänner för att grilla korv och ha
trevligt. Man knäcker några bärs och livet leker. Sedan blir det kväll
och det är dags att knyta sig. Hur många i en sådan situation skulle
bemöda sig att stänga av grillen som står två meter bort? Säkert några,
men de allra flesta skulle inte orka eller till och med tycka att det
vore mer mysigt med värmen sen när de går upp på morgonen.
Säg hej till den växthuseffekten när oräkneliga terawatt elenergi
omvandlas till värmeenergi.
Slutpoängen är emellertid att fusionskraft är onödigt. Liksom
kärnkraft är det. Energikrisens lösning heter nämligen inte att växla
upp produktion. Den består i att växla ner konsumtion. Borgarna går i
sann populistisk anda tvärtom in för att göra det billigare för
konsumenter genom att sänka skatt på bränsle och subventionera
elnotor.
Kul för enskilda privatekonomier och tillväxten, men ruskigt dåligt
för samhället. Det som görs är nämligen att till varje pris försöka
upprätthålla den ohållbara överkonsumtionen som faktiskt sänker
världen. I stället borde vi se till de ramar som fysiken sätter på
vårt livsrum och förhålla oss till det. Idioti är vad det är, rakt
uttryckt.
