Alla vuxna där ute, vad menar ni? Ska våra barn ta ansvar för konsekvenserna av den fossilfest som ni partade er igenom? Dagens unga förväntas lösa klimatkrisen, medan vuxna valt att äventyra sina egna barns och barnbarns framtid, skriver Esmeralda Sjögren, 24 år,
DEBATT. Vuxenvärlden har svikit oss genom att fortsätta flyga på solsemestrar, grilla entrecôte och inte tala ur skägget när politikerna pläderat för Net Zero till 2050, en grön ekonomi och en ”rättvis” omställning.
Det finns inget rättvist i att vi barn ska behöva organisera oss i skolstrejker för klimatet, demonstrera och planera att stämma den svenska staten för icke-agerande i klimatkrisen, medan ni vuxna passivt står bredvid och ifrågasätter vad vi håller på med.
Det enkla svaret är att vi barn gör det som är er skyldighet – att säkra ungas rätt till liv, hälsa och utbildning. Vår rätt till en framtid, som klimatförändringarna är ett direkt hot mot.
När jag var liten var Pippi Långstrump min förebild, och hon sa ”Jag ska säga er att det är farligt att gå omkring och tiga för länge. Tungan vissnar, om man inte använder den”. Ni må kalla oss Greta-generationen när vi höjer rösten för klimatet, men det är faktiskt dags att ni vuxna gör detsamma.
Allt fler unga uttrycker en ökad oro för sin framtid på grund av klimatförändringarna. Jag vill att ni ska förstå att ingen ny leksak eller medicin kommer att råda bot på era barns klimatångest. Tvärtom. Det lindrar bara ert dåliga samvete, för stunden.
Ni kommer inte heller att kunna se era barn i ögonen och säga ”Jag gjorde vad jag kunde”, när ni samtidigt som ni hade chansen att agera köpte nya telefoner där barnarbete varit involverat. Eller bytte kanal när nyheten om att Sápmis sista naturskogar huggits ner och kalhyggen ersatt den skog som var ämnad för era och ursprungsbefolkningens barn att leka i.
Min generation har vuxit upp med alarmistiska varningar om framtiden till skillnad från er, men inte ens ni vuxna kommer i längden att kunna blunda för konsekvenserna.
Att Språkrådet 2007 införde ordet “klimatångest” i Nyordslistan är berättigat, visar den hittills största vetenskapliga studien om fenomenet – Young People´s Voices on Climate Anxiety, Government Betrayal and Moral Injury: A Global Phenomenon. Av 10 000 deltagare mellan 18 och 25 år konstateras att 8 av 10 lider av klimatångest, varav 45 procent påverkas av den i dagliga sysslor samt sättet de äter och sover på.
Fler än hälften av de svarande ser mänskligheten som dödsdömd. Är det denna värld som ni vuxna vill att barn ska växa upp i?
Europa har under sommaren stått i lågor, vilket inte minimerat min eller andra ungas klimatångest. Om Sveriges riksdag stod i brand, hade den normala reaktionen varit att evakuera hela byggnaden omgående. Men, i stället för att släcka eldarna som slukar våra sista naturskogar, odlingsmark och människoliv, så tänder politikerna fler tändstickor bara veckorna innan valet.
Jag frågar mig hur min röst ska kunna göra skillnad, när det i dagsläget inte finns ett enda politiskt parti som är bredda att hantera klimatkrisen som den kris det faktiskt är. Till alla vuxna där ute, och till alla politiker som vägrar agera, nu, vill jag säga att jag hoppas ni tecknat en riktigt bra livförsäkring för jag har inte en sådan som ger heltäckande skydd mot klimatförändringarnas konsekvenser.
Unga vill vara en del av lösningen på klimatkrisen, men den uppgiften är för tung för oss att axla ensamma. Ni vuxna tillsammans med våra politiker ska vara våra förebilder, vi kräver att ni lever upp till mer än tomma ord och ”blah blah blah”. Använd era demokratiska rättigheter och er konsumentmakt! Korka igen flaskan, i stället för att tiga så tungan vissnar i bakfyllan efter er fossilfest.
