Sedan 1980-talet har den kurdiska författaren Firat Ceweri skrivit eller översatt en bok om året. Han var i sena tonåren när han flydde från födelselandet Turkiet och kom till Sverige för att skriva. I och med den svenska Natoansökan har frågan om kurders rättigheter – och kultur – åter blivit högaktuell. Syre besökte Firat Ceweri i hans underjordiska bibliotek i Jakobsberg utanför Stockholm.
– Varför flydde jag från Natolandet Turkiet? Jag ville skriva på mitt modersmål kurdiska. Vi har tyvärr inte haft någon demokrati i Turkiet sedan landet grundades 1923. Jag kom till Sverige 1980 och trodde att jag skulle stanna och skriva kanske en eller två böcker och sedan återvända. Så blev det inte. Jag säger alltid tack till Sverige för att jag har kunnat skriva på kurdiska, och som tack översätter jag svensk litteratur till kurdiska, säger författaren Firat Ceweri till Syre.
I 20 år har han haft ett underjordiskt bibliotek i källaren i ett tegelhus precis vid Jakobsbergs pendeltågsstation. Längs varje vägg i det kvadratiska rummet står bokhyllor fyllda till bräden med böcker. De flesta av dem på kurdiska. Här finns också Firat Cewenis översättningar av svenska klassiker som Doktor Glas, Emil i Lönneberga, Bröderna Lejonhjärta och Alfons Åberg. Firat Ceweni har också översatt sin favoritpoet Gunnar Ekelöfs verk till kurdiska. Han var 18 år gammal när han kom till Sverige. Strax efter det genomförde militären en kupp i Turkiet.
När Firat Ceweri växte upp fanns det ingen kurdisk litteratur att få tag på i Turkiet. Innan det Osmanska riket föll samman och Turkiet bildades 1923 hade man nämligen använt det arabiska alfabetet när man skrev både turkiska och kurdiska.
– När turkarna på 1920-talet övergick till det latinska alfabetet förbjöds litteratur skriven på kurdiska med latinska bokstäver. Och den nya generationen kurder kunde inte läsa på arabiska. Det gjorde att all kurdisk litteratur glömdes bort, säger Firat Ceweri.
Stor kurdisk diaspora i Sverige
Firat Ceweri slår sig ner i den ena av två stora, mjuka skinnsoffor mitt i rummet. På bordet står två sorters småkakor och kaffe. Ett färgglatt exemplar av Alfons Åberg på kurdiska ligger bredvid kakfaten. Tyvärr – förklarar han – är marknaden för kurdiska barnböcker inte särskilt stor eftersom kurdiska fortfarande inte tillåts i skolor i Turkiet. Flera gånger under samtalet far han upp för att leta fram olika böcker och tidskrifter att visa upp och berätta om. Firat Ceweri är en av många kurdiska skribenter som verkar från Sverige. Det finns också många oppositionella turkiska journalister och författare som tagit sin tillflykt hit.
I och med Sveriges närmande till militäralliansen Nato har Turkiets förföljelse av kurder och andra oppositionella blivit högaktuell. Turkiet har sedan i maj gjort flera utspel om att Sverige skulle vara för slapphänta mot vad man menar är kurdiska terrorister. De flesta Turkiet pekar ut är snarare intellektuella. Inom den kurdiska diasporan i Sverige – cirka 100 000 personer – har oro för att Sverige ska ge vika för Turkiets krav de senaste veckorna ökat. Debattörer som Kurdo Baksi har skrivit att Sverige absolut inte får ge vika för president Erdogans krav. På 80-talet i Turkiet var kurdisk litteratur i princip obefintlig och politiskt sprängstoff. Firat Ceweri liknar sina dikter vid narkotika – fast ännu värre att smuggla ut.
– Jag hade ett häfte som jag skrev ner dem i och varje gång det var razzia på gång gav jag det till min mamma som gömde det. Strax innan jag skulle lämna Turkiet gjorde jag någonting som den ryska futuristen Majakojsky – som jag läste mycket som ung – också hade gjort. Jag hyrde en bil, kamouflerade registreringsskylten och åkte runt och läste upp mina dikter genom högtalare. Och alla stod och tittade och undrade ”vad är det som händer”. Det var ju förbjudet med poesi på kurdiska.
Du måste ha varit rädd?
– Det är klart att jag var rädd. Men det här var precis innan jag planerade att lämna landet. På cirka en månad memorerade jag alla mina dikter så jag kunde dem utantill. När man är ung klarar man det – nu klarar jag inte det längre, säger han och skrattar till.
– Så fort jag kom till Sverige köpte jag en skrivmaskin och stängde in mig för att skriva ner dikterna. Men varje röst eller rörelse jag lade märke till utanför gjorde mig orolig. Det var traumatiskt. I mitt huvud var det polisen som kom för att göra razzia.
Sökte upp kurdisk litteratur i Uppsala
Firat Ceweris första diktsamling gavs ut 1980 – kort efter ankomsten till Sverige. Sedan dess har han övergått från poesi till prosa.
– Litteratur är som ett virus. När man drabbas av det viruset blir man aldrig av med det – det fortsätter hela livet. Det är så med litteraturen. Att få skrivkramp är det värsta som kan hända en författare.
Det var först när Firat Ceweri bodde i Uppsala som han upptäckte den kurdiska litteratur som hade lyst med sin frånvaro under uppväxten i Turkiet.
– Jag skrev noveller och trodde att jag var den första som gjorde det på kurdiska. För jag hade inte läst några andra. Jag gick till biblioteket i Uppsala och frågade en vänlig biblotekarie som visade mig en bok av den svenska författaren och orentalisten Stig Vikander, Han hade bland annat rest till Damaskus i Syrien och Beirut i Libanon. Jag bläddrade i boken och märkte att ”herregud – man har ju provat allt på kurdiska!” Det var en fantastisk känsla, säger Firat Ceweri och ursäktar sig för att leta upp någonting i bokhyllan.
Återupptäckt tidskrift
Han tar fram tidskriften Hawar – som var bortglömd i flera decennier. Firat Ceweri reste 1987 till Damaskus i Syrien och fick tag på samtliga 57 nummer av tidningen som kom ut under tio år på trettio- och fyrtiotalet. Ett drygt decennium senare, 1998, gav han ut alla i två tjocka, vinröda band. Firat Ceweri menar att kurdisk litteratur alltid har skrivits i exil. Även om det fortfarande är svårt för kurdiska eller oppositionella författare i Turkiet idag har det aldrig varit bättre än idag.
– Mellan 1920-talet och 1980-talet publicerades kanske fyra böcker på kurdiska i Turkiet. Sedan år 2000 har tusentals böcker på kurdiska publicerats i Turkiet. Oppositionella har alltid fängslats i Turkiet. Det är ingenting nytt. På 1980-talet var det många som skadades för livet av den turkiska statens tortyr. Sent 1970-tal och tidigt 1980-tal var det omöjligt att lägga fram kurdiska böcker på bordet och tala om dem. Nu är det åtminstone möjligt.
Ingen yttrandefrihet i Turkiet
Firat Ceweri ser det inte som sin uppgift att ha åsikter om Sveriges Natoansökan. Han påpekar att Sverige om vi inte går med är ensamma i Norden om att inte vara medlemmar. I och med att Sverige öppet har tagit ställning mot Putin kan det vara farligt, menar han. Däremot har han många åsikter om Turkiet.
– Det är ingen som ska sitta i fängelse för att man har sagt sin åsikt. Men i Turkiet i dag är det många journalister och författare som gör det. De flesta av dem är inte – som Turkiet påstår – terrorister. Men enligt Turkiet är de det eftersom de har skrivit någonting som makten inte tycker om.
Firat Ceweri problematiserar snarare Turkiets medlemskap i Nato än Sveriges närmanden till militäralliansen.
– Inom Nato borde det vara oacceptabelt att människor sitter i fängelse enbart på grund av att de har sagt sina åsikter. Det är ett odemokratiskt land som motsätter sig två demokratiska länder. Det är det som är fel.
