Ukraina, omgörning av EU-:s återhämtningsstöd och att håll ihop en bräcklig regering. Det blir några av utmaningarna för Giorgia Meloni.
– Jag har svårt att se att regeringen håller mer än två år, säger Italienexperten Piero Garofalo.
Ytterhögerpartiet Italiens bröder gick som väntat starkast i valet i Italien på söndagen, i linje med de sista opinionsundersökningarna två veckor inför valet, och det ser ut som att Giorgia Meloni blir premiärminister och får bilda regering.
– Vad som är överraskande är att mittenvänstern, med Demokratiska partiet, verkar komma in under 20 procent. Så de verkar ha haft en nedgång i valspurten, och (högerpoulistiska) Lega har också sett en betydande nedgång, säger Piero Garofalo, lektor i Italienska studier vid University of New Hampshire.
Pragmatisk utstrålning
Han tror att Meloni och Italiens bröder har kunnat lyfta genom att inte ha varit inblandad i de senaste två regeringarna.
– Hon framställde sitt parti som ett oppositionsparti. Så när folk tittade på vad som inte fungerat så blev de flesta partierna komprometterade av de tidigare regeringarna, säger Garofalo och fortsätter:
– Sedan verkar hon utstråla en personlighet som är mer i takt med vardagsfrågor, och mycket mer pragmatisk. Hon ser från utsidan ut som en som kan föra med sig förändringar, säger han.
Rolf Hugoson, Italienkunnig statsvetare vid Umeå universitet, är inne på samma spår.
Den här oberoende, opolitiske premiärministern Mario Draghi, med ett förflutet som europeisk bankchef snarare än politiker, har varit populär i någon mening hos folk, säger han och fortsätter:
– Men att hans regering inte höll ihop är inte alls konstigt, för den bestod av alla andra partierna i parlamentet utom just Melonis Fratelli d’Italia (Italiens bröder). Så de som vunnit nu är de som inte satt i regeringen. En twist på det är att Meloni inte varit emot Draghi, hon har i alla fall aktat sig för att det ska låta så i media.
Italiensk politik är ökänt snårig och skakig, med 70 regeringar på 77 år, och frågan är om Giorgia Meloni kommer att lyckas där hennes föregångare inte gjort det.
– Nu blir det regeringsbildning, det kan inte vara så svårt. De här tre partierna får ju egen majoritet i kammaren och senaten, och i och med att de två mindre partierna – Lega och Forza – är så pass mycket mindre så kommer de att ge efter, säger Hugoson.
Stabilt – eller inte?
Eftersom de också är överens i en del stora frågor ser Hugoson därför potential för ett relativt politiskt lugn.
Vill de hålla ihop tror jag att de gör det, men det finns säkert incitament för de andra partierna att gå ut. Det är mycket svårt att säga.
– Piero Garofalo tror på max två år för regeringen, vilket å andra sidan är det normala.
– Det finns spänningar inom koalitionen med Berlusconis Forza Italia och Matteo Salvinis Lega. De får en egen majoritet och det finns en viss felmarginal, men jag har svårt att tänka mig att regeringen varar mer än två år, men jag antar att allt är möjligt.
TT: Hur kommer italiensk politik nu att förändras?
– Jag är inte säker på att det blir några stora förändringar, för koalitionen är inte starkare än sin svagaste medlem, så saker som ses som för extrema kan leda till att Forza Italia drar sig ur.
Han kan tänka sig invandringen stramas åt, med begränsade möjligheter att få medborgarskap.
– En del av sakerna som det pratas en del om under valrörelsen, som ett mer presidentlikt system, har jag svårt att se. Inte heller den euro-skeptiska delen, som motstånd mot euron, EU och stödet till Ukraina, tror jag förändras så mycket. Möjligtvis blir det något mindre stöd till Ukraina än under (Mario) Draghi-regeringen.
EU-medel en utmaning
Garofalo kommer att hålla ögonen på hur Meloni hanterar frågan om EU-medel för återhämtningen efter pandemin.
För att få ta del av potten på 200 miljarder euro krävs en del reformer. Meloni vill göra vissa justeringar i den uppgörelsen, bland annat har hon öppnat för att en del av medlen skulle kunna användas för att få ned de skenande energikostnaderna. Om det leder till försenade utbetalningar kan det få hennes regering på fall, enligt Garofalo.
– Hon vet att hennes största möjlighet är att accepteras internationellt, annars riskerar hon att tappa makt när det gäller covidmedel och sådant. Hon behöver EU, kanske mer än EU behöver henne.
