Svar till debattartikeln ”Kapitalismen räddar klimatet”, skriven av Emilia Örtenvik Laitamaa, Moderat skolungdom.
DEBATT. Vi måste till att börja med inse att den ständigt ökande belastningen på planeten är ett resultat av en ständig strävan efter BNP-tillväxt. Marknadsekonomi är fortsatt vägen framåt, men den måste regleras för att kunna tjäna oss människor och planeten långsiktigt.
Att göra motsatsen och släppa marknadskrafterna helt fria vore katastrofalt. Eftersom Emilia Örtenvik Laitamaa och hennes partikamrater inte förstår dessa mekanismer, vill vi gärna förklara hur detta hänger ihop.
(Och eftersom ordet tillväxt ofta även används i betydelsen ”utveckling” och i bland även i betydelsen ”ekonomi”, vill vi understryka att det vi här talar om är tillväxt mätt som BNP).
Vi kan ha en fungerande marknadsekonomi, utveckling och högt välstånd utan BNP-tillväxt, men så länge vi fortsätter att sträva efter BNP-tillväxt, så kommer också resurs- och energiförbrukningen att öka.
Tanken på att inte ha BNP-tillväxt verkar vara främmande för Emilia Örtenvik Laitamaa och hennes partivänner. Faktum är att inte heller partierna längre till vänster är speciellt benägna att prata om detta och det råder mer eller mindre politisk konsensus kring fortsatt BNP-tillväxt.
Energiförbrukningen är tätt kopplad till BNP – båda ökar och minskar tillsammans. I dag står fossil energi för 84 procent av vår energi globalt. Eftersom energibehovet hela tiden ökar med ökad global BNP så skulle det krävas en utbyggnadstakt av förnybar energi som är omöjlig att nå på global nivå under de närmaste få åren vi har på oss att ställa om.
Därför måste vi minska energiförbrukningen (och därmed BNP) i välutvecklade ekonomier så att den förnybara energin kan hinna ifatt i tid. Eftersom det är bråttom är inte heller kärnkraft någon lösning; det tar för lång tid att få ny kärnkraft på plats oavsett vad man tycker om den.
Att utvinna, transportera och omvandla råmaterial till produkter är energikrävande och skapar enorma utsläpp. Råmaterialförbrukning följer tillväxten globalt trots att det kontinuerligt sker enorma förbättringar i resurseffektivitet.
Örtenvik Laitamaas beaktar inte rekyleffekten som innebär att företagsekonomiskt lönsamma resursbesparingar leder till ökad förbrukning av naturresurser i någon annan del av ekonomin. Den på lång sikt avgörande faktorn för BNP-tillväxt är produktivitetsökning. Alltså att vi producerar mer med mindre resurser och får därmed större ekonomiskt värde för de resurser som används.
För den som producerar innebär detta ökad vinst och oftast även ökad omsättning. För konsumenten betyder det en billigare produkt. Därmed får konsumenten möjlighet att köpa mer av något annat för de pengar som sparas. Därför leder inte resurseffektivitetsvinster på produktnivå till mindre förbrukning av råmaterial på makronivå, utan till en växande ekonomi och till ökad resursförbrukning.
Den som tror att mer cirkulära flöden kommer att rädda oss, måste förstå att om råmaterialet är begränsat, blir även produktionen begränsad. Så länge mängden produkter ökar i samhället – vilket de gör om BNP ökar – finns det inte tillräckligt mycket råmaterial att cirkulera.
Det är alltså omöjligt att kombinera fortsatt BNP-tillväxt med att komma tillbaka inom de planetära gränserna. Kvarstår gör då möjligheten att tänka sig ett samhälle utan BNP-tillväxt och tillväxten kommer ändå till slut att avstanna när den globala ekonomin börja krympa när katastroferna blir så vanliga att de till slut begränsar produktionen. Då har tyvärr redan stor skada skett och ekonomin kommer inte landa mjukt.
Vi kan dock undvika detta. Nu finns en unik chans, som inte återkommer, att under de kommande tio åren göra en successiv kontrollerad övergång till en ekonomi som syftar till välbefinnande för människor och planet. En ekonomi värdig det 21:a århundradet. Sverige bör gå före och visa vägen för andra välutvecklade ekonomier.
Att mana politikerna att backar undan och låta marknadskrafterna lösa klimatfrågan, skulle förvärra situationen. Sanningen är att marknadskrafterna inte ger röst åt naturen och framtida generationer. Vi måste reglera nu och det är extremt bråttom.
Till skillnad från Örtenvik Laitamaas vill vi alltså inte låta hela ekonomin växa fritt. Vi vill plocka russinen ur kakan och få tillväxt inom de planetära gränserna, sådant som skapar verkliga värden, värdiga jobb och ökad hälsa för flertalet människor samtidigt som det har låg påverkan på klimatet.
Det handlar till exempel om förnybar energi, hållbar infrastruktur, forskning, vård, utbildning, omsorg, kultur, konst, hantverk och ökat lokalt småföretagande. Genom en ny kraftfull politik kan vi stimulera tillväxt inom dessa områden. Genom kortad arbetstid kan jobben inom dessa områden också räcka till fler personer.
Vi i Klimatalliansen vill driva de frågor som krävs för att rädda klimatet, även om de kan vara en smula obehagliga. Detta obehag är dock ingenting i jämförelse med det som väntar om vi fortsätter på den väg som Örtenvik Laitamaas och de etablerade partierna förespråkar.
Vi kan inte lösa de nya klimat- och miljöproblemen med samma tankar som skapade dem. Vi måste revidera det ekonomiska systemet. Nya tankar finns formulerade sedan flera decennier, men ryms inte i denna replik.
