Vi människor generellt och politiker i synnerhet måste agera för att rädda livet på vår planet. Vi behöver skydda mer natur, bromsa klimatförändringarna, stoppa skogsskövlingen, bekämpa tjuvjakten och förändra vår matproduktion så att den blir mer hållbar, skriver debattören.
DEBATT. År 2022, det är valår i år och vi börjar nu närma oss valspurten då samtliga partier och enskilda politiker alltmer kommer försöka sända ut sina viktiga löften i etern om en bättre framtid genom just dem. Därmed halar de sen in fler välbehövda röster och säkerställer sin plats i maktens korridorer.
Vad kan då vara mer viktigt än vår egen existens och vad som påverkar den? Och då med ett så fundamentalt utgångsläge som vår livsmiljö, vår moder jord. Jorden har allt som behövs för att liv ska kunna finnas. Den ligger på lagom avstånd från solen så det inte blir för varmt eller för kallt. Här finns luft och vatten för växter, djur och människor.
Mot naturens krafter är vi människor så små, små. Ändå beter vi oss som envåldshärskare emot den. Skogsbränder, tsunamis, jordbävningar, stormande hav, vulkanutbrott, blixtnedslag, snöskred, tornados… listan på naturkrafter som vi människor inte kan värna oss emot kan göras lång.
Med det sagt kan man tycka att vi människor borde behandla vår natur – skogar, sjöar, hav och fjäll – med respekt. Läs i benämningen respekt även in dess synonymer vördnad, aktning, omtanke och hänsyn.
Men gör vi det? Nej. Och vad har våra politiker för agenda för att förändra det?
Människan skövlar gammelskog med skogsbolagens klingande argument ”att för varje träd som fälls, planterar vi två nya”, …fast då i raka rader av skogsplantage utan andra växter eller undervegetation. Vilka av våra vilda djur vill ha sina hem förändrade så?
Och när älgar ändå tar sig in och betar i skogsplantagen förvandlas de i ett till ”skadedjur”. Så skjuts de inte under älgjakten så ropar skogsbolag och jägare efter skyddsjakt övrig tid på året,
Vi trålar ut varenda levande väsen i Östersjön, trål är det absolut vanligaste och effektivaste redskapet vid kommersiellt fiske. Utöver all fisk och andra levande varelser i vattnet som magneter, sjöstjärnor, krabbor, kräftor, maskar, sjögurkor, anemoner, sjöpennor, ormstjärnor och musslor som de tar med sig så förstörs även livet på bottnarna, och näringsämnen och miljögifter från sedimenten frigörs. Men att fisken minskar eller till och med försvinner skyller vi människor gärna på sälen, det är de som äter upp allt och därför ska de också skjutas.
Nedskräpning har också blivit ett växande problem, även i vår fjällvärld när nu allt fler besökare letar sig dit. Längs leden upp till Sveriges högsta berg, Kebnekaise, slängs allt från champagneflaskor till cyklar. Även toalettbestyr har blivit ett allt större problem längs området kring Kebnekaise och det har till och med diskuterats om bajamajor ska flygas upp till toppen.
Det sjätte massutdöendet är en pågående utrotning och benämns den holocenska massutrotningen, vilket alltså är människoartens och dess samhällens utrotande av naturliv, djurarter och miljön.
Tillståndet för den biologiska mångfalden är mycket allvarligt och utvecklingen går åt fel håll. Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning.
Bara i Sverige skjuts det årligen uppemot 800 000 djur varje år, det är i genomsnitt över 2000 djur om dagen. Detta fördelat på ca 60 olika djurarter. Av dessa är åtminstone 5 fridlysta (säl, björn, lo, järv, varg) och klassade som allt emellan nära hotad till akut hotad av utrotning. Dessa jagas inte bara under legala licensjakter utan mörkertalet för tjuvjakt på de alla är stort.
Sedan finns det arter som till exempel rödräv som inte äts och skinnet används inte till annat än trofé för skytten – ändå skjuts det omkring 67 000 rödrävar varje år. Detta för att jägarna ser rävarna som konkurrenter om bland annat rådjur och fågelarter de själva vill skjuta till exempel orre och tjäder, men också för att jägarna tycker att det är kul och avkopplande att jaga.
Den biologiska mångfalden på vår jord är viktig av flera olika anledningar. Ju fler arter, livsmiljöer och olika individer inom arter som finns desto stabilare är naturen och dess ekosystem. Tillståndet för den biologiska mångfalden är dessvärre mycket allvarligt och utvecklingen går åt fel håll. Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning.
Så vi människor generellt och politiker i synnerhet måste agera för att rädda livet på vår planet. Vi behöver skydda mer natur, bromsa klimatförändringarna, stoppa skogsskövlingen, bekämpa tjuvjakten och förändra vår matproduktion så att den blir mer hållbar. 1 miljon arter hotas och i förlängningen också vårt eget liv på jorden.
Så vad tänker våra politiker om det? Inte bara populistiskt nu inför valspurten, utan i ett längre och hållbarare perspektiv?
Hur ser deras plan för att faktiskt agera ut? Finns det någon eller helst några politiker med sina partier i ryggen som vågar ta den stafettpinnen, förvalta den och göra något viktigt inte bara för oss nu levande människor utan för även kommande generationer?
Än har de frågorna lyst alltför skarpt med sin frånvaro, men förhoppningsvis kommer de upp innan det är försent.
För om vi människor inte har någon miljö kvar att existera i blir liksom alla andra (val)frågor sekundära.
