Den som liksom jag har följt rapporteringen om Rysslands invasion av Ukraina i princip dygnet runt sedan torsdag morgon har kanske lagt märke till två parallella, och tillsammans mycket oroväckande, spår.
Det ena är den logiska analysen kring vad Putin har att vinna på detta, vad den långsiktiga planen är, och hur stor risken är att det faktiskt blir ett tredje världskrig. Här är rapporteringen försiktigt optimistisk, för när man spelar schack eller för ett krig så gäller det att kalkylera med motpartens reaktioner när man lägger sin strategi, och alla experter verkar tämligen överens om att Ryssland med en rimlig förlustkalkyl inte kommer våga göra något som provocerar fram ett världskrig.
Det andra spåret är det om Putins personliga världsbild, hans psykiska hälsa, och huruvida han själv tror på att han faktiskt ska rädda Ukraina från en amerikanskt styrd nazistjunta som tagit över landet, vilket är den offentliga historia han framlägger för att motivera invasionen. Och här är det inte lika optimistiskt. Person efter person som följt Putin under många år uttrycker stor oro över hans mentala stabilitet. Han har isolerat sig från såväl omvärld som från sina närmaste rådgivare och ministrar, och mellan raderna är det inte svårt att utläsa det underliggande alarmerande budskapet: det finns en överhängande risk att Ryssland just nu styrs av någon som inte kan skilja på verklighet och fantasi.
Det kan finnas många anledningar till förändringen. Han kan liksom så många andra personer i liknande positioner (exempelvis Stalin) drabbats av svår paranoia framkallad av för mycket makt och för många fiender. Han kan ha begynnande demens eller alzheimers eller för all del en hjärntumör. Eller så kan han ha fått en psykos.
Om han har fått det innebär det att han är oförmögen att se att hans vanföreställningar inte överensstämmer med verkligheten. Han kan tro att han är utvald för något stort och fantastiskt, till exempel att återställa forna Sovjetunionen. Och hans idéer om vad som är rimligt och vad som är värt att offra för att uppnå vad det nu är som är hans mål inte kommer följa vanliga logiska mönster.
Dessa två parallella spår i rapporteringen den första dagen efter Rysslands intåg i Ukraina kan lämna vem som helst kallsvettig. Är Putin manipulativ men någorlunda klarsynt som ”bara” sprider desinformation i stil med konspirationsteorier för att motivera sin militära offensiv inför folket så kan vi kanske räkna med att han ändå har gränser.
Men om hans förändrade beteende är ett tecken på att han faktiskt lider av något slags sjukdomstillstånd som påverkar hans psykiska stabilitet så är alla logiska analyser av hur han kan tänkas agera inget mer än önsketänkande. Och det behöver vi också ha något slags beredskap för.
All kärlek till Ukrainas civilbefolkning just nu.
Rasismen i hur Europa gör skillnad mellan ukrainska flyktingar nu och syriska för några år sedan.
