Den valda vägen för Sveriges smittskydd med inriktning på frivillighet var i grunden riktig. Men regeringen får skarp kritik för att åtgärderna var få och sena och för att politikerna inte tog ledningen under samhällskrisen.
I sitt slutbetänkande som presenteras idag går kommissionen igenom regeringens, myndigheters, kommuners och regioners hantering av pandemin från utbrottet i början av 2020.
Den innebar att medborgarna behöll mer av sin personliga frihet än i många andra länder.
Men det vidtogs också för få och sena åtgärder, anser kommissionen, som riktar kritik mot regeringen:
Tagit ledningen
Regeringen borde omgående ha tagit ledningen i alla delar av krishanteringen och borde ha kunnat bemästra de hinder som finns för ett tydligt nationellt ledarskap, skriver kommissionen.
Regeringen borde även ha tagit på sig ett tydligare ledarskap när det gäller den samlade kommunikationen till allmänheten, står det i slutbetänkandet.
Regeringen var också alltför ensidigt beroende av Folkhälsomyndighetens bedömningar. Ansvaret för myndighetens bedömningar vilar ytterst på en enda person, myndighetens chef. Det är inte en tillräckligt bra ordning för beslut under en allvarlig samhällskris, skriver kommissionen.
För okritisk
Regeringen var för okritisk mot Folkhälsomyndigheten ända fram till senhösten 2020 och gjorde för lite för att myndigheten skulle lägga om kursen, enligt kommissionen.
”Regeringen kan därför inte undgå det yttersta ansvaret för de inledningsvis få och sena åtgärderna och de följder detta kan ha fått för den allmänna smittspridningen,” skriver kommissionen.
Folkhälsomyndigheten får också kritik av kommissionen.
Folkhälsomyndigheten borde ha kommunicerat sina råd och rekommendationer som tydliga förhållningsregler, anser Coronakommissionen.
Flera av de allmänna råd som myndigheten utfärdade var otydliga, anser man.
Gynnat medelklassen
Sverige tillhör de länder som haft lägst överdödlighet under 2020–2021.
”Det är förstås bra, men för att dra lärdomar får vi inte glömma hur situationen såg ut våren 2020. Sverige hade då tidvis bland de högsta dödstalen i Europa”, påminner kommissionen.
Smittan tog sig in på särskilda boenden för äldre, vissa äldre blev aldrig bedömda av läkare och fick ibland heller inte vård på sjukhus på grund av riktlinjer som utfärdats.
”Många människor fick dö utan någon anhörig eller någon annan människa vid sin sida”, skriver kommissionen.
Vissa grupper fick bära en större sjukdomsbörda än andra, konstaterar kommissionen.
”De vidtagna åtgärderna har således många gånger passat bättre för en välutbildad medelklass med goda möjligheter att skydda sig mot smitta, navigera i vårdsystemet och arbeta hemma”, står det i slutbetänkandet.
För okritisk
Regeringen var för okritisk mot Folkhälsomyndigheten ända fram till senhösten 2020 och gjorde för lite för att myndigheten skulle lägga om kursen, enligt kommissionen.
”Regeringen kan därför inte undgå det yttersta ansvaret för de inledningsvis få och sena åtgärderna och de följder detta kan ha fått för den allmänna smittspridningen,” skriver kommissionen.
Folkhälsomyndigheten får också kritik av kommissionen.
Folkhälsomyndigheten borde ha kommunicerat sina råd och rekommendationer som tydliga förhållningsregler, anser Coronakommissionen.
Flera av de allmänna råd som myndigheten utfärdade var otydliga, anser man.
Dålig kommunikation
”Det gäller i synnerhet hur de kommunicerades. Det gavs råd om att var och en bör ”hålla avstånd till varandra”, att personal på arbetsplatser skulle hålla ”lämpligt avstånd” och att besökare på restaurang skulle hålla ”vettigt avstånd” till sina medgäster.”
Diskussioner uppstod om vad som avsågs och kommissionen anser att utrymmet för egna tolkningar ofta blev för stort.
Man konstaterar att FHM i början intog en hållning präglad av krav på evidens – inte försiktighet – och hade en defensiv syn på möjligheterna att bromsa smittspridningen. Det gjorde att myndigheten vidtog få, sena och föga kraftfulla åtgärder som inte lyckades kraftigt begränsa smittspridningen.
”Ansvaret för detta bär dess dåvarande generaldirektör”, skriver kommissionen.
Kraftfullare åtgärder
Den efterlyser också tidigare åtgärder mot pandemin:
”Sverige borde i februari/mars 2020 ha valt mer kraftfulla och ingripande smittskyddsåtgärder. När en plan saknades för att skydda de äldre och andra riskgrupper borde tidigare och fler insatser har gjorts för att försöka bromsa den allmänna smittspridningen.”
Coronakommissionen anser också att fler verksamheter borde ha stängts under det inledande skedet i pandemin. I mitten av mars 2020 borde till exempel köpcentrum, restauranger, kultur- och idrottsevenemang, frisörsalonger, simhallar och liknande ha stängts.
Lagstöd för att genomföra sådana stängningar borde vid den tiden ha funnits på plats, anser kommissionen.
Sänkt taket tidigare
Kommissionen anser att det är anmärkningsvärt att det dröjde till den 29 mars 2020 innan gränsen för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar sänktes till 50 personer.
Kommissionen anser att ett tillfälligt inreseförbud borde ha införts senast i mitten av mars 2020.
Man anser också att de hemvändande sportlovsresenärerna borde ha fått striktare förhållningsregler med hemkarantän i minst sju dagar. Detta mot bakgrund att det vid den här tiden var känt att det var en stor smittspridning i bland annat Italien och att äldre löpte särskilt stor risk att insjukna och dö i covid-19.
Svårt få handlingar
Kommissionen uppger att man mötts av invändningar när man försökt få handlingar från Regeringskansliet.
Invändningarna har varit att efterfrågade handlingar inte finns, att kansliet inte förfogar över dem eller att epost inte kan anses ge en fullständig eller rättvisande bild”, står det i slutbetänkandet.
”Det bör länge, åtminstone sedan början av hösten 2021, ha stått klart för Regeringskansliet vilka slags handlingar vi önskade ta del av”, anser kommissionen.
”Något bistånd från Regeringskansliets sida med att identifiera vilka handlingar i dess förvar som kunde vara av intresse för oss fick vi emellertid först sedan våra mellanhavanden med kansliet kommit till allmän kännedom”, står det i slutbetänkandet.
