Glöd · Under ytan

Dags för illgrön systemkritik, MP

Tysklands vice kansler Robert Habeck och utrikesminister Anna Lena Baerbock, båda från De gröna, leder förtroendeligan i partipolitiken.

Miljöpartiet blir kvar i riksdagen och har visat att de kan verka för fred och omställning där. Men då behövs föredömen och visioner, skriver Per Gahrton på veckans Under ytan. Så varför inte skicka en studiegrupp till Berlin och studera hur det tyska samhället löser samhällsproblem med respekten för fred, miljö och allas lika rättigheter i behåll?

Nu kan Miljöpartiet andas ut och köra vidare på samma sätt som under de gångna regeringsåren, kan man kanske tycka i MP-ledningen. Inget kunde vara felaktigare.

Jo, det var en stor seger att klara fyraprocentsspärren med tydlig marginal. Det är delvis Miljöpartiets egen förtjänst genom en tydlig och saklig valkampanj under ledning av allt skickligare språkrör. Men Miljöpartiet gynnades också av yttre faktorer: 1. Klimatkrisens allt påtagligare närvaro. 2. Ett senkommet men till slut tydligt stöd från miljörörelsen som, bland annat i den gröna tidningen Syre, insåg att miljöpolitiken behöver Miljöpartiet i riksdagen. 3. Mycket entydiga S-uppmaningar till stödröstning på Miljöpartiet bland annat av Magdalena Andersson i en tv-duell med Ulf Kristersson.

Det är alltså oklart om Miljöpartiet skulle ha klarat sig kvar i riksdagen enbart genom egen grön dragningskraft. En varningssignal är det magra resultatet i skolvalet, klart sämre än i riksdagsvalet. Hur ska det förklaras?

Danmark och Tyskland

Nu säger en del att Sverige håller på att normaliseras och bli mer likt Danmark med utbrett invandringsmotstånd i alla partier och svag miljörörelse och minimal grön närvaro i folketinget. Tja, Danmark har alltid varit mitt kärleksland nr 2 efter Sverige, inte minst sedan jag för trettio år sedan blev sambo med en danska. Men ingen av oss älskar Danmark på grund av landets invandrings- och miljöpolitik.

Varför inte lyfta fram ett annat grannland som föredöme – Tyskland, som bevarade respekten för alla människors lika värde under flyktingkrisen 2015 och under ledning av Uf Kristerssons kollega, Angela Merkel, efter Fukushimakatastrofen 2011, beslöt avveckla all kärnkraft till 2022? Inte för att jävlas med energikonsumenter utan för att hon liksom Thorbjörn Fälldin (C) insett att kärnkraftens radioaktivitet medför hälso- och miljörisker som, med Ingvar Carlssons (S) uttryck, inte hör hemma i ett civiliserat samhälle

I Tyskland är De gröna störst enligt opinionsmätningarna och de båda språkrören, vice kansler Robert Habeck och utrikesminister Anna Lena Baerbock, leder förtroendeligan, före SPD- och CDU-ledarna.

Så varför inte Tyskland som föredöme? Särskilt MP bör snabbt skicka en studiegrupp till Berlin och försöka finna svar på vissa gröna grundfrågor.

• Varför röstade så få Gretabeundrare på Miljöpartiet? Var det för litet av radikal systemprotest mot slöserisamhället i MP:s agitation, för mycket av miljöteknokrati?

• Fick Ulf med flera snyfta alltför ostört i sin kärnkraftssnuttefilt, utan övertygande förklaringar om varför kärnkraft inte hör hemma i ett civiliserat samhälle?

• Vågade miljöpartisterna alltför lite skissa drömmen om ett grönt samhälle  där vi kanske köper mindre av vår välfärd på en kommersiell marknad och skapar mer genom självverksamhet på den tid vi får genom fortsatt förkortning av normalarbetstiden?

Ickevåld som livselixir

Tyvärr har gängvåld och Putinkrig förändrat spelplanen och gynnat pessimistisk längtan efter hårda tag. Också vi som tror på samarbete och fred som samhällsbyggets viktigaste metoder måste acceptera förstärkt polis och vapen till Ukraina. Men till slut måste det samtalas och förhandlas, både i gängvåldets så kallade utsatta områden och vid de militära slagfälten. Då behövs partier och länder  som  har ickevåld  som livselexir.

Här bör Miljöpartiet spela en huvudroll. Och Sverige. Men hur blir det möjligt i Nato? Och hur är det möjligt att Natointräde nu pågår utan ett uns av den sorts demokratiskt förberedelsearbete som varit självklart inför andra stora förändringar, till exempel EU-inträdet? Nu pågår inte minsta utredning, ingen folkomröstning planeras, inte ens debatt inför riksdagsvalet. Så nu avvecklas tvåhundra års alliansfrihet, Olof Palmes fredspolitik begravs. Utan hörbar protest.

Visst har Natomotståndet försvagats. Men inte till noll. Här borde ha funnits en uppgift för ett fredsparti. Kanske gör Putin svenskt Natomedlemskap oundvikligt. Men inte utan debatt. Höj rösten, Miljöpartiet.

Sverige behöver ett grönt protestparti för fred och grön omställning. Valet visade att det fortfarande är MP som kan fullgöra den uppgiften. Men det kräver radikal grön omstart.