Radar · Inrikes

Brå: Mer kan göras för att förebygga afrofobiska hatbrott

Brå:s rapport lyfter bland annat att afrosvenska kvinnors och barns utsatthet för våld (och då inte i nära relationer) bör uppmärksammas mer.

Afrofobi är det vanligaste motivet bland anmälda hatbrott, bortsett från allmän främlingsfientlighet. Det visar en ny rapport från Brå. Brottsoffren är ofta unga och våld är vanligt förekommande. Brotten påverkar afrosvenskars vardag och riskerar att bidra till en känsla av förstärkt utanförskap, skriver Brå.

Verbala påhopp, ofta med N-ordet eller andra nedsättande och avhumaniserande ord, är vanligast förekommande bland de 430 anmälningar till polisen som Brottsförebyggande rådet, Brå, har gått igenom i sin rapport som släpptes idag. Även olaga hot är vanligt förekommande och jämfört med andra typer av hatbrott så är en stor andel av de anmälda brotten våldsbrott: nästan en femtedel (18 procent).

Fram tills nu har det saknats djupare kunskaper om afrofobiska brott i Sverige. Rapporten Afrofobiska hatbrott ska fylla det tomrummet och är ett resultat av ett regeringsuppdrag som myndigheten fick mot bakgrund av en handlingsplan mot rasism och hatbrott som det beslutades om 2016.

Brå har inte bara gått igenom 430 polisanmälningar. De har också gjort ett 30-tal mer djupgående intervjuer, talat med flera intresseorganisationer samt hämtat kunskap från experter och forskare på området. Och det är en dyster läsning.

"Kan bidra till uppgivenhet"

– De intervjuade berättar om brottens konsekvenser på kort och lång sikt – både för enskilda och samhället i stort. Såväl den egna som gruppens utsatthet kan bidra till uppgivenhet och en känsla av utanförskap. Att hatbrotten ofta är oförutsägbara och sker i många olika sammanhang kan även leda till ett tillstånd av ständig beredskap, säger Lisa Wallin, utredare på Brå, i ett pressmeddelande.

Förutom tidiga reaktioner som chock och rädsla berättar en del intervjuade om depression och sjukskrivning som långsiktiga effekter av utsattheten. Personer som är födda i Sverige eller adopterade vid en låg ålder beskriver också en känsla av identitetskris, när bilden av vem som är svensk begränsas till den vita majoritetsbefolkningen.

Andra berättar hur förtroendet till rättsväsendet, främst till polisen, minskar då de upplever att rättsväsendet har närmare till att se en svart person som misstänkt än som ett brottsoffer. Det, tillsammans med det faktum att en liten del av brotten uppklaras (något som gäller generellt för hatbrott), kan leda till en låg anmälningsbenägenhet och att mörkertalet kring dessa brott troligen är stort.

Gärningspersonen ofta en man

De som utsätts för brotten är många gånger unga, speciellt när det kommer till våldsbrott. Där är offren i fyra av tio fall yngre än 18 år. Andelen män är något högre än andelen kvinnor, men det är en liten skillnad.

Bland gärningspersonerna är det däremot betydligt fler män. Tre av fyra av alla brott i studien begicks av män. Ofta är det en okänd gärningsperson, men det är också vanligt att det är någon som den utsatta möter regelbundet, som en klasskompis, kollega eller granne. En fjärdedel av gärningspersonerna var under 18 år.

Även om det redan finns flera pågående åtgärder för att motverka och synliggöra afrofobiska hatbrott så kan mer göras i det förebyggande arbetet, enligt Brå. Inom skolan, rättsväsendet, på nätet och i samhället i stort.

– Det finns ett stort behov av att fånga upp det som specifikt präglar utsattheten mot afrosvenskar, för att tillgodose just deras rättigheter och stödbehov. Den kunskap och de regelverk som finns behöver också tillämpas i praktiken, säger utredare Klara Hradilova Selin i pressmeddelandet.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV