Zoom

Uganda: Unga mammor får rätt att fortsätta i skolan men stigmat består

I början av året öppnade Ugandas skolor igen efter att ha varit stängda under lång tid på grund av coronapandemin – och nya regler slår nu fast att skolorna även ska välkomna elever som är gravida eller nyligen har fått barn.

Uganda är ett av flera länder i Afrika som på senare tid har slagit fast att gravida elever och unga mödrar har rätt att fortsätta gå i skolan. Men en kyrklig ledare har valt att öppet trotsa reglerna.

När Ugandas skolor till sist öppnade igen i januari – efter att ha hållits stängda länge på grund av pandemin – var Atims bebis tre månader gammal.

Den 17-åriga mamman ville återvända till skolan, men visste inte om hon vågade berätta för sina lärare att hon nu hade ett barn som behövde ammas.

Atim valde att prata med några av lärarna, och de var beredda att hjälpa henne att kunna smyga undan på rasterna för att amma sitt barn.

– Det har inte varit lätt, men nu har jag börjat vänja mig och lärarna har varit väldigt hjälpsamma, berättar Atim.

Hon är den enda eleven på gymnasieskolan Layibi som samtidigt har ett barn som behöver ammas. Många av hennes tidigare klasskamrater som har fått barn eller blivit gravida har i stället hoppat av skolan. Och det är inte så konstigt – innan pandemin fick inte ammande mammor gå kvar i skolan.

Atim säger att situationen inte är enkel. Men hon är fast besluten att fortsätta plugga.

– Livet blir svårt för den som inte har studerat och jag vill gå klart skolan för att kunna bygga upp en bra framtid.

Uganda är ett av flera afrikanska länder som på senare tid har slopat regler som tidigare diskriminerade gravida eller ammande elever, eller har infört nya lagar slår fast deras rätt att gå kvar i skolan. Enligt Human Rights Watch har liknande reformer också genomförts i bland annat Moçambique, Zimbabwe och Tanzania.

I Uganda slår de nya reglerna fast att alla landets skolor ska uppmuntra tonårsmammor att fortsätta sina studier – och att diskriminering av gravida elever ska bekämpas.

Men i samband med att skolorna till sist öppnade igen i januari valde i stället biskopen James Ssebagala att ta strid med förändringarna. Han beordrade att de skolor som drivs av anglikanska kyrkan inom hans stift inte heller nu ska välkomna gravida, eller elever som behöver amma sina barn. Enligt biskopen skulle det vara omoraliskt att låta gravida tonåringar dela klassrum med andra elever.

Ingen skola vid amning

Kyrkoledarens uppmaning har följts, berättar Susan Wamala Sserunkuma, som är ansvarig för de skolor som drivs av kyrkan inom biskopens stift Mukono.

– Vi förvägrar inte eleverna utbildning. Men du kan inte komma tillbaka till skolan medan du ammar, eftersom det inte finns någon plats där du kan ta hand om din bebis, säger Susan Wamala Sserunkuma till IPS.

Joyce Nalubega, som arbetar med utbildningsfrågor, säger till IPS att de statliga skolorna har anpassat sig till de nya reglerna. Det har dock inte skolor som drivs av kyrkor eller moskéer. Hon menar att det därför krävs att myndigheterna tar upp frågan med företrädare för dessa skolor.

– Vi respekterar de olika kulturer som råder i olika skolor, men de kan inte stänga dörrarna helt, säger Joyce Nalubega.

Bristen på jämställdhet är stor i Afrika
Bristen på jämställdhet är stor i Afrika. Förra året meddelade Afrikanska unionen, AU, att man ska verka för att kvinnors möjligheter inom det offentliga livet. Foto: Hajarah Nalwadda/TT

Samtidigt är det uppenbart att stigmatiseringen gör att många elever som är gravida eller nyligen har fått barn undviker att gå kvar i skolan. I distriktet Kaberamaido i östra Uganda har inte en enda elev som är gravid eller har ett barn som behöver ammas registrerats sedan skolorna öppnade igen, berättar skolmyndighetens företrädare Richard Elyebu.

Landets president Yoweri Museveni har dock tydligt slagit fast att det är oacceptabelt att skolorna fortsätter att stänga gravida elever ute.

Politiken en manlig domän i Afrika

Utan skolgång är det svårt att ta sig uppåt i samhället och även om de kvinnliga regeringsmedlemmarna är många i vissa afrikanska nationer har politiken förblivit en manlig domän i de flesta av regionens länder. Många kvinnliga ledare vittnar fortfarande om hur svårt de har att göra sina röster hörda.

Teresa Lokichu är en etablerad kvinnlig ledare i sitt lokalsamhälle i regionen Rift Valley i Kenya, bland annat tack vare hennes kamp för fred och mot könsstympning. Men när hon deltog vid vad som beskrevs som ett konsultativt möte med högt uppsatta politiker och andra ledande samhällsföreträdare hade hon stora problem att få ordet.

Då valde hon att förbli stående i möteslokalen – ända fram till att de manliga deltagarna inte hade något annat val än att låta henne tala.

– Jag var tvungen att föra talan för alla de kvinnor och barn som drabbas hårdast av konflikter och den bristande säkerheten, berättar hon för IPS.

Hon är långt ifrån den enda kvinnan som har liknande erfarenheter. Och det drabbar hela samhället, konstaterar Grace Gakii, som forskar på jämställdhetsfrågor och är baserad i Nairobi:

– Vi måste komma till rätta med den djupt rotade mansdominansen och kvinnoföraktet och den systematiska diskrimineringen av kvinnor inom politiken och näringslivet, säger hon till IPS.

Men bilden är inte helt entydig. Siffror från FN visar att Rwanda är det land i världen som har störst andel kvinnliga riksdagsledamöter. Även Sydafrika, Senegal, Namibia och Moçambique hamnar högt upp på internationella rankningar.

– Rwanda är också ett av de 14 länder i världen där minst hälften av regeringsmedlemmarna är kvinnor. Samtidigt är det alltmer tydligt att det inte räcker med enbart kvinnlig representation. Kvinnorna måste också få möjlighet att påverka hur samhället ser på kvinnor och män och de roller de tillskrivs, säger Grace Gakii.

Uppgifter från FN visar att hälften av de kvinnor som sitter i regeringsställning i afrikanska länder ansvarar för sociala frågor. Grace Gakii betonar att detta återspeglar de fördomar som finns om kvinnor: Att de är bra på vårdande roller – men inte passar för att poster där mer anses stå på spel.

Endast tre procent av de kvinnliga regeringsmedlemmarna i Afrika ansvarar för frågor som berör ekonomi, försvar, infrastruktur eller utrikespolitik.
Teresa Lokichu menar att den stora kvinnobristen på dessa poster i sin tur förstärker rådande fördomar.

Gäller även i näringslivet

Grace Gakii påpekar att detta även gäller inom näringslivet – trots att fler kvinnor med tiden fått plats i styrelserummen.

– De har blivit fler, men deras möjligheter att påverka är begränsad. Kvinnor måste också ha verklig makt för att ett paradigmskifte i människors kollektiva medvetande ska kunna ske, säger hon.

Förra året meddelade Afrikanska unionen, AU, att man ska verka för att kvinnors möjligheter inom det offentliga livet och som beslutsfattare ska förbättras.

Den bristande jämställdheten är dessutom ekonomiskt skadlig. Enligt AU orsakar den skeva könsfördelningen inom olika ekonomiska branscher att den afrikanska kontinenten går miste om stora delar av sin samlade bruttonationalprodukt.