Glöd · Under ytan

Avveckla hyckleriet om djurparkerna

En cirkustiger i sin bur i Los Angeles.

Det blev mycket tal om att lägga ner djurparker efter de fyra schimpansrymlingarnas död i Gävle. Att visa djur som underhållning är ingen bra idé, skriver Birger Schlaug på veckans Under ytan – men vad händer med djuren när djurparken stänger? Och vem tänker på alla de andra instängda djuren, som vi inte ser innan de blir mat?

Furuvik. Schimpanser. Som har lust att rymma. Och som gör det. Skjuts ner. Debatten tar fart. Lägg ner djurparkerna nu, hojtar kändisar som gjort karriär som mobbare, sångare eller skådisar.

Lägg ner nu. Ska man döda alla djur, således? Ska individerna, som gjort sitt, betraktas som de andra överskottsdjuren som djurparker dödar när de gjort sitt som gulliga publikdragande ungar? Eller vad menas med ”nu”? Vad vet alla dessa kändisar om schimpanser, alla dessa kändisar som är tysta när krig tar död på tiotusentals människor? Jag vet inte. De kanske är experter.

Själv är jag inte expert, men fått utmärkelsen Guldråttan av Djurens rätt. Vilket jag är glad för. MP förhandlade sig till en djurskyddsmyndighet en gång. I samarbete med S och V. Regeringen Reinfeldt lade ner den, efter krav från Centerpartiet.

Sockervadd och karuseller

Djurparker? Jo, de flesta bör läggas ner, inte nu men så fort de skapat möjlighet för djuren att ta vägen någonstans, kanske ska de ges rätt att pensioneras utan att betraktas som djur i djurparker. Men alla djurparker bör nog inte läggas ner. De finns de som har bildats på seriösa grunder och som behöver hjälp att hålla fast hela vägen. För det är hårda ekonomiska bandage.

Att ägare av nöjesparker också äger djurparker är groteskt, för djuren ses i grunden som del av människors underhållning. Furuvik ägs av samma bolag som äger Gröna lund. Det går under besöksnärings- eller underhållningssektorn. Så fort karuseller och sockervadd finns på en så kallad djurpark borde varningsklockor ringa … Har visserligen bara åkt förbi Ölands djurpark men något mer förskräckligt intryck är svårt att finna, i Sverige i vart fall. Vanmakt, ilska och äckel är i högsta grad motiverat.

Vid besök i Nordens ark – nu var det många år sedan så hur det ser ut nu vet jag inte – har jag fått en annan uppfattning, den parken finns till av bevarandeskäl, inte för att människor ska betala för att titta. Vilket onekligen blir skillnad. Också det där begreppet ”bevarandeskäl” har förstås sina brister, det är arter man ska bevara, vilket inte är detsamma som respekt för individer. Dessutom, och det är något som sällan diskuteras, reduceras lätt djur lätt till sina gener i debatten. Som om andra djur än människan saknade kultur allt efter livsbetingelser, uppfostran och normer …

Djur som underhållning. Kolmårdens delfinarium ska läggas ner. Tja, självklart ska man inte hålla delfiner i fångenskap. Men dom är ju uppfödda i fångenskap och känner inte till något annat, skulle inte ens klara sig som fria djur i havet. Sägs det. Så är det kanske. Men det är ju inget försvar för att fortsätta underhållningen. Vilket den inte heller ska. Så visst, steg för steg skärps attityderna. Bra.

Kändisar i kö

När jag var ung så var jag med farsan och brorsan på Cirkus Scott som hade tigrar. Spännande var det. Förstås. Sedan blev det bara vedervärdigt. När Miljöpartiet började driva krav på djurfria cirkusar så fick vi på oss alla möjliga. Cirkusägare förstås. Och journalister som ställde retoriska frågor om inte barn skulle få se elefanter på cirkus. Och så intervjuades barn i teve. Dom ville se elefanter. Och Miljöpartiet var dumt. Faktiskt var det ett språkrör för partiet som inte vågade stå upp för partiets krav utan i teve surrade om utredning och inte just nu och kanske si och kanske så. Lät lite som de andra partiernas ledare, inte lika illa, men tillräckligt. Hua!

Och nu står kändisar i kö för att få utbrista att djurparker ska avvecklas. Nu. Sedan går i vart fall en del av dem på krogen och äter sitt kött utan att ens ta reda på varifrån det kommer eller hur djuren haft det. Men det är fint också med uppflammande engagemang. Det är det. Jag menar det på allvar. Och någon kanske till och med vet vad den talar om och lever som den lär. Och avvecklar det beteende som gör att de håller djurindustrin vid liv genom att käka djur vars liv varit ett helvete från första dagen till den sista i akt och mening att bli föda till dem som plötsligt avskyr djurparker där människor delvis kan se vad som sker …

Till hönsslakteriet i Valla mellan Katrineholm och Flen har bolaget fått till beslut om att vägskyltarna ska bort så att inte någon jäkel tar sig dit och tittar hur det ser ut. Det vill säga för jävligt. Och så har vi då julskinkan från grisen som hade tyckt att ett liv i djurparken hade varit ett paradis … I djurparken hade den i vart fall setts som ett djur istället för en produkt.

Hellre fler vargar

Har svårt med hyckleri. I vart fall när det är större än det jag ägnar mig åt. Vilket också det är för stort. Egentligen. För den egna välmågans skull kan jag ju alltid jämföra mig med dem som är värre … Jag är inte vegan, men äter mycket veganskt. Jag är inte ens vegetarian. Det förekommer kött och fisk på tallriken. Likdelar således. Hur i helvete förvarar jag det? Hur försvarar jag förresten att jag ibland, istället för att äta bra vegetariskt, käkar processade skitprodukter med vegstämpel? Visserligen inga likdelar, men nog har en del gått över lik för att få fram produkterna. Lite hyckel där också, eller?

Vilt då? Jo, jag anser att jakt under vissa omständigheter är rimligt. Men svensk jaktkultur med lösspringande hundar som stressar djur i deras hemmiljö ger jag inte mycket för, jag förstår att jägarna anser det vara ett bra sätt att jaga på, men perspektivet borde vara det motsatta. Men det passar förstås inte in i den småtöntiga machokultur som än i dag florerar bland jägare som perverteras av maktförhållandet där den ena parten gömmer sig bakom ett gevär.

Jag hade hellre sett fler vargar, som hade smak för vildsvin, än behöva försvara jakt på de bökande, muttrande, nyttiggörande djuren som ”ställer till det för att de förökar sig så snabbt…”. Ska det nu nödvändigtvis vara julskinka så kan det lämpligen vara från den vilda varianten. Vi skulle ju också kunna tänka lite mer allsidigt istället för som nu när debatten om vildsvin mest handlar om bilar som kör på dem … Vi skulle ju kunna tänka som så att det är vägarna som inkräktar på vildsvinens, älgarnas, rådjurens och hjortarnas skogar. Och att vi som inkräktare borde ta seden dit vi kommer, dra ner hastigheten och inse att vi är besökare snarare än härskare.

Det mänskliga sättet

Har själv haft får och höns. Jo, de har levt goda liv. Visst. Varit mer som delar av familjen. Så länge de fått leva. Vilket jag avgjort. Maktförhållanden var minst sagt ojämna. Den som har makt över andra måste se individer, levande individer som kan känna det mest grundläggande av det vi människor kan känna. När jag lämnade Stockholm, blev del av gröna vågen, blev jag också del av landsbygden. Där fanns småbrukare som mer än gärna ”offrade” sitt materiella välstånd för att djuren på ängarna skulle få bra liv. De som tänkte så var inte lönsamma.

Vad är det för fel med oss människor? Vi är så bisarra. Vi säger att vi är den enda arten som kan känna empati – vilket är struntprat men det eggar vårt ego. Och trots att vi har förmåga att känna empati beter vi oss som vi gör. Mot varandra och mot andra djur. Är vi inte värre än andra arter om vi kan känna empati och ändå beter oss som vi gör?

Minns ni ordföranden i LRF som var så upprörd för att någon hade skjutit två kor på ängen? Han sa att det var omänskligt att göra så. Sant. Det mänskliga sättet att ta död på korna hade varit att driva in dem i en lastbil tillsammans med andra vilt främmande artfränder, forsla dem i den skakande och bullrande lådan tvärs över landet, driva ut dem ur bilen och med hjälp av elstötar tvinga dem att trängas i en mörk gång som leder till ångestfylld avlivning framför ögonen på sina artfränder. Detta är det mänskliga sättet att skaffa sig föda. Nu.

Samhällets sockervadd

Det är mycket som borde avvecklas nu. Och redan nu borde vi också sjösätta en avvecklingsplan för det allmänna hyckleriet. Om det innebär att jag inte ska få äta rökt renbog, röding eller ost från getter och kor skulle det kännas … ja, vadå … kanske nästan lika illa som att inte få se kor idissla på sommarängen, som att inte få gå in i fårstallet och känna den varma doften och bli buffad som välkomsthälsning, som att inte kunna gå ut och hämta nyvärpta, ännu varma, ägg. Att inte få gå till bikuporna och höra surret …?

Så var går gränsen för hyckleri? Jag tittar mig i spegeln och funderar. Det borde fler göra. Så vi åtminstone vet var vi står. Så vi inte bara brusar upp när schimpanser skjuts för att sedan snabbt normaliseras i den sliskiga samhälleliga sockervadden och i den samhällskarusell som gör oss så rusiga att vi inte ser att vi lever gott på grund av andras lidande.