Sju år efter den stora flyktingkrisen 2015 svallar diskussionsvågorna på nytt när EU-parlamentets ledamöter pratar om läget på Medelhavet.

Inför ett extrainsatt migrationsministermöte på fredag har EU-kommissionen lagt fram en akut handlingsplan för att hantera läget, där Italien och Frankrike grälar om räddningsfartyg som plockar upp nödställda och antalet nyanlända – främst ekonomiska migranter – återigen skjuter i höjden.

När EU-kommissionen presenterar planerna för parlamentet i Strasbourg trycker man samtidigt hårt på att läget nu är ännu ett bevis på behovet av en gemensam asyl- och migrationspolitik.

Vad gör Sverige?

Medlemsländerna har dock fortfarande inte kunnat enas om den pakt som kommissionen föreslog i september 2020.

Främst står striden om vem som ska ta hand om de nyanlända. Länderna vid Medelhavet vill ha hjälp av andra, vilket inte alls gillas i framför allt Östeuropa.

När det nu från årsskiftet blir Sveriges ansvar att försöka förhandla fram en enighet, som ordförandeland i ministerrådet, råder delade meningar om det kommer att hjälpa eller stjälpa arbetet.

I det utskott i EU-parlamentet där migrationen hanteras har förhoppningarna ändrats rejält, före och efter det svenska valet i september.

– Där var man jättepepp på att Sverige skulle ta över, givet det historiska kapitalet vi har i skyddet av asylrätten. Nu är man livrädd för Sverige, hävdar svenska ledamoten Abir Al-Sahlani (C).

Optimist

Kollegan Tomas Tobé (M) räknar dock med att Sverige kommer att driva på, även om migrationspaktskritiska SD fungerar som stödparti för den nya regeringen.

– Det har gått väldigt trögt i förhandlingarna mellan medlemsländerna, men just nu växer det ett stort stöd för att vi ska få en europeisk migrationspolitik på plats. Så jag är rätt hoppfull, säger Tobé.

SD:s roll ser han inte som något hinder.

– Vi har ett samarbete med Sverigedemokraterna i riksdagen kring migrationsfrågorna och Sverige måste ju själv ha en egen nationell politik. Men det är ju ingen tvekan om att det ligger i Sveriges intresse att få detta på plats, också på europeisk nivå, säger Tobé.

– Det har varit en tydlig svensk prioritering från tidigare regering och även den nya regeringen om att vi behöver få en europeisk migrationspolitik på plats, säger han.

Ont om tid

Tiden är samtidigt knapp. Efter Sverige tar Spanien över som ordförandeland i ministerrådet från den 1 juli 2023. Därefter finns bara några få månader kvar att hitta enighet på, innan allt övergår i valkamp inför nästa EU-val, i maj 2024.

Ansvariga EU-kommissionären Ylva Johansson har gjort en handlingsplan som siktar på en uppgörelse senast i februari 2024.

I EU-parlamentet sätter samtidigt Malin Björk (V) sitt hopp till omedelbara framsteg redan i år, under den månad som återstår med Tjeckien som ordförandeland.

– När man har Sverigedemokraterna vid rodret så är det klart att man är orolig för att det bara blir repressiv politik. Tidigare trodde vi att vi skulle vänta på det svenska ordförandeskapet. Nu är vi flera rapportörer i det ansvariga utskottet som känner att allt vi kan få gjort under det tjeckiska ordförandeskapet är kanske det bästa, säger Björk i Strasbourg.