Byggnadsvårdaren Gustav Bergström har en mission: att bevara äldre inredning och arkitektur. I frustration över att så mycket av vårt kulturarv rivs ut och kastas på tippen har han grundat föreningen Renoveringsraseriet.
I varje samhälle där det finns ett äldre hyreshusbestånd är renoveringar vanligt förekommande. På var och varannan trottoar står det byggsäckar och containrar fulla av betongrester, linoleummattor, fönster och köksinredningar.
En sådan syn får Gustav Bergström att rysa av obehag:
– Det är ett otyg! Vi håller på att slänga en del av vårt kulturarv på tippen – igen.
Han syftar på 1960- och 1970-talens rivningshysteri då många städer förlorade sin särprägel när anrika byggnader revs och ersattes med moderna, standardiserade ”centrumlösningar” i betong.
– Man hör liksom ingen säga: ”Varför rev vi inte ut mer kakelugnar?” Ändå lär vi oss inte. I dag river vi ut andra minst lika värdefulla grejer, säger Gustav och sveper frustrerat med handen genom håret.
Det är tydligt att den kulturhistoria som finns i gamla byggnader och bostäder ligger honom varmt om hjärtat.
Kanske går hans engagemang att spåra till uppväxten i ett timmerhus från 1799 i byn Hälleström utanför Piteå. Den gården har hans familj vårdat i flera generationer.
– Min farmor och farfar, och sedan min mamma, har skött om huset noga. De har alltid lappat och lagat, hellre än slängt och köpt nytt. Det har präglat mig.
Funkis och timmer
Sedan några år är det hans tur att förvalta arvet och han delar sin tid mellan funkistvåan på Gärdet i Stockholm och timmerhuset i Norrbotten. I det gamla huset får han omsätta sina kunskaper i praktiken. Där finns både två orörda kammare från 1800-talet och köks- och hallrenoveringar från 1960-talet.
– Precis som många bostäder är inredningen en blandning från olika tidsperioder. Det är fint och berättar om vår historia. De förändringar som jag genomför, gör jag i linje med det, säger Gustav.
Han understryker att han inte är någon generell bakåtsträvare som vill att allt ska se ut som förr. Det han vänder sig emot är att ursprungliga byggnadsdetaljer som portar, fönster och balkonger kasseras och ersatts av serietillverkade varianter i aluminium och plast. Han menar att det är resursslöseri och går stick i stäv med både klimatmålen och EU:s avfallstrappa som säger att vi ska förebygga att avfall uppstår.
– Det är så bakvänt att det är vi som vill bevara och inte förstöra kulturvärden som måste bevisa att det här är rätt väg att gå, säger han.
Förening mot resursslöseri
Hans intresse för byggnadsvård, historia och arkitektur har med tiden också blivit hans yrke. Han håller föreläsningar och skriver om ämnet. Den ideella föreningen Renoveringsraseriet som verkar för att stoppa resursslösande bostadsrenoveringar grundade han tillsammans med journalisten Alfred Skogberg.
– Vi drog igång 2019, skrev debattartiklar och startade ett Instagramkonto och en Facebooksida för att nå ut.
Gustav och Alfred fick snabbt gensvar och i dag har de över 200 medlemmar och 25 000 följare i sociala medier. Man har framför allt inspirerat privatpersoner att bevara sina fönsterbestånd och kök, och nyligen utsågs Gustav Bergström till årets miljösvensk av tidskriften Fokus.
Han önskar att dagens inredningsideal, som bygger på att man hela tiden ska byta upp sig, förändras.
– Flera regelverk i branschen borde skrivas om. Den största anledningen till att fastighetsägare byter ut kök, till exempel, är att de får höja hyran efteråt.
Det driver på ibland onödiga renoveringar, menar han. Men Gustavs eget kök har undgått brutal renovering.
– Just 30-talsköken är så fruktansvärt gediget byggda. Rätt omhändertagna håller de tills jorden går under. Det har massiva stommar och luckorna är byggda av ett ramverk av trä och masonit.
Han menar att en omställning är nödvändig med tanke på klimatmålen. För när allmännyttan och privata fastighetsägare sätter in lättmetallbalkonger, aluminiumdörrar och metallklädda fönster krävs stora mängder material och energi för att tillverka allt.
– Det sägs att lättmetallfönster är underhållsfria. Visst, de behöver inte oljas, slipas eller målas. Men livslängden är kort, bara cirka 40 år. Därefter måste de bytas. Det är ett resursslöseri som vi inte har råd med.
TT: Men är det verkligen alltid dåligt för miljön att byta ursprungliga fönster? Kan inte nya fönster exempelvis ge bättre energivärden?
– Jo, nya fönster har bättre energivärden. Men gamla fönster kan få bättre energivärden genom att man energieffektiviserar dem med nya glas eller kompletterar med ett extra glas. Många nya, energieffektiva fönster kan inte underhållas och måste bytas regelbundet, vilket ger en högre belastning på miljön.
Gustav Bergström
Bor: I en lägenhet från 1930-talet på Gärdet i Stockholm.
Gör: Skriver och föreläser om byggnadsvård samt driver föreningen Renoveringsraseriet. Driver Instagramkontot ”Ravjagarn”. Utbildad civilingenjör. Har skrivit boken ”Tidstypiska kök och bad” (Byggtjänst förlag, 2020) tillsammans med Laila Reppen och Cecilia Björk.
Aktuell: Utsågs nyligen till årets miljösvensk av tidningen Fokus.
Gustavs favoritepok: Arkitektur från sent 1930-tal. ”Jag gillar är att husen ofta hade raka linjer, släta snickerier samt väldigt stora fönster placerade lite lägre vilket ger ett generöst ljusinsläpp.”
Renoveringsraseriet
+ Är en ideell förening som informerar och skapar opinion om byggnadsvård, tidstypiska byggnadsdetaljer och ifrågasätter varför så många fastighetsägare slänger bort dem.
+ Vill att Sverige lever upp till EU:s avfallshierarki som ska hjälpa oss att nå klimatmålen. Avfallshierarkin går ut på att vi helst ska förebygga avfall, i andra hand återanvända, i tredje hand materialåtervinna, i fjärde hand energiåtervinna och först som sista åtgärd skicka avfallet till deponi.
