Även om flera västländer vinnlägger sig om att ligga i framkant i det internationella klimatarbetet, finns det en smutsig baksida – utsläppen i andra länder från vår konsumtion. Eftersom det endast är de territoriella utsläppen som rapporteras till FN, är utsläppen inget som statsledarna behöver skämmas över under de stora klimattoppmötena.

– Storbritannien har lyckats minska koldioxidutsläppen med 42 procent sedan 1990-talets nivåer, skröt till exempel Storbritanniens premiärminister Boris Johnsson under ett klimattoppmöte i fjol.

– De är väldigt bra på kreativ bokföring, jag kan ge dem det, kontrade klimataktivisten Greta Thunberg, med hänvisning till britternas konsumtion.

Sverige är inget undantag. Varken flygandet kors och tvärs över planeten eller förkärleken för prylar, kött och kläder – skeppade från andra sidan oceanen, räknas på vårt klimatkonto. ”En blind fläck”, enligt flera forskare. Men nu kan Sverige skriva historia, genom att ta fram ett klimatmål för de konsumtionsbaserade utsläppen. Något som följs med stort intresse från omvärlden, berättar Amanda Palmstierna (MP), en av ledamöterna i Miljömålsberedningen.

– Vi har världens ögon på oss, säger hon.

"Behöver ta hänsyn till andra länder"

Samtidigt är det inte någon hemlighet att det knakat och knakar inom Miljömålsberedningen. I media har Miljöpartiet anklagats för att gå efter en kampanjbok – och högerpartierna för att ägna sig åt greenwashing.

Imorgon torsdag träffas ledamöterna igen, för ett sista sammanträde. Men meningsskiljaktigheterna kan leda till att möjligheten att skriva historia går om intet. För Syre berättar Rickard Nordin (C) att det finns flera knäckfrågor kvar att lösa under torsdagens förhandling. Centerpartiet vill att klimatmålet ska kunna ta hänsyn till om omställningen i resten av världen visar sig gå långsamt, vilket skulle försvåra arbetet med att nå ett svenskt konsumtionsmål.

– Om vi inte vill stänga ned handeln, då behöver vi ett sätt att ta hänsyn till andra länders omställning, så knäckfrågan för oss är – hur gör vi det på smartast sätt?

Så hur tänker ni kring det?

– Man skulle kunna tänka sig olika målbanor beroende på hur resten av världen ställer om, som sedan justeras utifrån olika kontrollstationer. Börjar resten av världen ställa om, ja, då kan vi skärpa vårt åtagande. Men om de inte gör det, då når vi inte noll konsumtionsbaserade utsläpp om vi inte stänger ned handeln, så därför behöver vi ta hänsyn till andra länders omställning.

Men kan man inte tänka sig att vi kan skynda på omställningen genom att ställa krav?

– Det kan man absolut tänka sig, det är bara att det kan inte statistiken beräkna idag, statistiken som finns baseras på landbasis – så att en produkt från Ikea i Polen som har 100 procent förnybar energi räknas på polsk elmix, som i hög grad baseras på kol.

"Bottnar i olika ideologier"

Amanda Palmstierna (MP) ser det annorlunda. Ju långsammare omställningen går i omvärlden, desto större anledning att öka takten – statistiken kan utvecklas efter behoven, menar hon.

– Jag tror att det bottnar i olika ideologier kring hur man förhåller sig till omvärlden. Om resten av världen saktar efter tycker vi från Miljöpartiet att Sverige ska driva på extra och kliva fram för att stödja företag att arbeta med underleverantörer, och visa att det går att driva på omställningen. Det finns också cirkulära åtgärder som kan användas. Exempelvis köper flera kommuner in begagnade datorer och möbler istället för att köpa nytt, vilket också sparar pengar.

En annan svår nöt som måste knäckas är synen på den klimatnytta som svensk export kan bidra med. Det vill säga om Sverige exporterar en produkt som bidrar med mindre koldioxid till atmosfären än den som annars skulle ha konsumerats. Frågan är om det ska kunna tas som intäkt gentemot den klimatpåverkan som vår egen konsumtion har. För Rickard Nordin är det kommunicerande kärl.

– Ställer resten av världen om, då kommer vi ha väldigt svårt att exportera med stor klimatnytta. Men det blir lättare att nå våra konsumtionsbaserade mål. Ställer världen inte om kommer det bli otroligt tufft att nå våra konsumtionsbaserade mål, men exportens klimatnytta blir istället enorm, så vi tycker det vore intressant att se om det går att kombinera på ett smart sätt, så att vi får väldigt höga ambitioner för vad Sverige ska göra och hur vi ska minska de globala utsläppen.

"Ett antagande som inte går att bevisa"

Amanda Palmstierna kallar det för greenwashing.

– Miljöpartiet tycker att målen ska hållas separat, ett mål från konsumtion och ett separat mål för exportens klimatnytta. Blandas målen och exporten kan det användas för att sänka ambitionen från konsumtionsmålet och då hamnar vi snett. Statistik för vår konsumtionen visar på faktiska utsläpp till atmosfären, klimatnyttan med exporten är relativ och bygger på att det ska tränga bort produkter som är klimatdåliga. Men det är ett antagande som inte går att bevisa.

Så kommer partierna att kunna överbrygga sina motsättningar?

– Jag tycker vi har en kreativ diskussion, alla har ändå inställningen att man vill göra en insats för klimatet. Sedan har vi lite olika ideologiska ingång på vad det innebär – men det poängen, att vi ska hitta enighet. Vi får se hur långt det går. Men jag är hoppfull, säger Rickard Nordin.

– Det står och väger. Om man zoomar ut lite, så är det ett svårt läge just nu där fakta och vetenskap ifrågasätts och klimatarbetet är under attack – inte bara i Miljömålsberedningen. Så där står vi och kämpar just nu för att lyckas landa det här. Säg att vi skulle förhandlat klimatlagen nu, det vette sjutton om det landat, så som landskapet förändrats, säger Amanda Palmstierna.

De konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen är 93 miljoner ton (cirka 8 ton per person 2019). 63 procent av utsläppen uppstår i andra länder till följd av svensk konsumtion.

Läs mer: Helig ko? Ökad press att ta tag i utsläpp från vår konsumtion