Nyligen tillkännagav Klimatalliansen att de tänker ställa upp i riksdagsvalet och kort därpå röstade medlemmarna i Partiet Vändpunkt för att ställa upp med egen lista. Samtidigt har vi ett miljöparti i riksdagen som misslyckas med att leva upp till vad många av väljarbasens väljare kräver av radikal miljöpolitik och därmed riskerar att halka under fyraprocentsspärren.
Ett initiativ som ger hopp i en hopplöst splittrad klimatrörelse är valplattformen Politiskt skifte som genom att samla småpartier på samma lista vill öka möjligheten att nå upp till fyraprocentsspärren. Varje parti på listan driver sin egen politik. Väljaren ska kunna ta valsedeln som det står Politiskt skifte på och där kryssa sin kandidat för det parti som ska få rösten. Politiskt skifte är alltså ett tekniskt samarbete för partier som inte själva kan nå upp till fyra procent. Detta behövs då många väljare inte vill riskera att kasta bort sin röst på ett parti med mindre än minimal möjlighet att själva komma över spärren.
I skrivande stund samlar valsamarbetet partierna Enhet, Socialliberalerna och Human framtid, samt den feministiska föreningen Winnet och den demokratifrämjande organisationen Syntropi – ja det stämmer, även organisationer som inte registrerat partibeteckning kan stå med på listan i hopp att få in en representant att driva sakfrågor i riksdagen. En organisation såsom Naturskyddsföreningen skulle alltså också kunna stå med på listan.
Varför finns då (ännu) inte partier som Feministiskt initiativ, Piratpartiet, Partiet Vändpunkt, Basinkomstpartiet, Djurens parti, Initiativet eller Klimatalliansen med på listan? En förklaring skulle kunna vara hybris; att företrädarna för dessa småpartier på allvar tror sig själva kunna nå 4 procent i riksdagsvalet och därmed tror sig tjäna mer på att satsa på egen lista. (Samtliga småpartier utanför riksdagsplats i föregående riksdagsval samlade 1,53 procent, varav Fi stod för 0,46 procent.)
En troligare förklaring är rädsla för att behöva kompromissa med den egna politiska hållningen. Men detta är en ogrundad rädsla vad gäller ett tekniskt valsamarbete, där varje parti alltså bedriver sin egen politik.
Men tyvärr kan ett strategiskt misstag från demokrati-idealisterna bakom Politiskt skifte ha skapat en annan typ av rädsla, nämligen rädslan för att associeras med fel partier. Politiskt skifte vände sig brett till alla småpartier med demokratisk värdegrund. I debattinlägg i Syre 2022-01-01 nämner de Fi och Medborgerlig samling i samma mening och bjuder in alla att söka medlemskap ”hur kontroversiella de än kan uppfattas av många andra”. Detta kan ha orsakat rädsla för att att synas på samma valsedel som till exempel Medborgerlig samling, som dock i verkligheten har tackat nej till denna valsamverkan.
I praktiken är detta inte heller bara en fråga om rädsla för att synas tillsammans med ”fel” partier, eftersom en röst på valplattformen Politiskt skifte teoretiskt sett kunde hjälpa något av de ej kryssade partierna till riksdagen. Det gäller då att samla partier som ligger så pass nära varandra att väljaren som kryssar sin favorit inte gråter om ett av de andra småpartierna på listan istället får flest kryss. Politiskt skifte hade varit strategiskt smartare om de istället för att skicka inbjudningar till en demokratisk soppa med alla möjliga eventuella middagsgäster, hade varit mer selektiva och tagit hänsyn till psykologiska mekanismer som att många vill se gästlistan innan de tackar ja till inbjudan till festen.
I praktiken finns nu tre partier i styrelsen för Politiskt skifte och på hemsidan kan vi läsa att ”Det är Politiskt Skiftes styrelse som beslutar om ditt parti/organisation antas som medlem. Om ni antas erbjuds ni plats i styrelsen (tills maxantalet är nått).”
Istället för att köra sitt eget lilla race så skulle Klimatalliansen kunna ansluta sig till Politiskt skifte och därmed ta plats i styrelsen, med såväl bättre chanser i valet än via egen valsedel som möjlighet att påverka vilka ytterligare partier som framöver kan ingå i valsamarbetet. Andra ovan nämnda småpartier gjorde klokt i att göra likadant.
I Borgå i Finland bildade förra året Djurrättspartiet valförbund med det Feministiska partiet.
4-procentspärren utan preferensvalsystem. Men kanske kan valsamarbeten uppväga denna brist.
