Av någon anledning finns det personer i Sverige i dag som inte känner till eller vill känna till att vi har ett samhällsproblem kring högerextremt våld. Kanske finns en parallell mellan frågan om samhällsklimatet och klimatfrågan: det är lättare att förneka problem som om de erkänns kräver av oss att vi agerar och inte bara är passiva åskådare.

Ett automatiserat, nästan tvångsmässigt sätt att undvika frågan om högerextremt våld är att börja tala om ”both sides” så fort det skett ett nytt dåd med högerextrema motiv. Det var det Trump gjorde efter att en av de demonstranter som samlats för att protestera mot högerextremister i Charlottesville blivit ihjälkörd.

Jämfört med det politiska läget för några decennier sedan har hela det politiska spektrumet flyttat långt högerut, så långt att dagens vänsterparti väl befinner sig höger om Palme. Våldet på yttersta högerkanten ökar, understöds av uppiskade stämningar på nätet och ett bredare tyst medgivande från alltför många.

Redan 2017 konstaterades att antalet nazister ökar i snabb takt och att våldet ibland kan klassas som terrorism. 2003 kopplades två nazister till tre bomber i Karlstad och 2017 dömdes nazister i Göteborg för att ha placerat ut tre bomber, varav den ena detonerade utanför Syndikalistiskt forums lokaler och den andra detonerade på ett asylboende. 2017 visade statistiken att 17 mord och dråp begåtts av högerextrema under de tidigare 20 åren, medan vänsterextrema inte begått några alls.

Misshandelsstatistiken var mer jämn mellan höger- och vänsterextrema – troligen eftersom det förekommer att fascister och antifascister slåss mot varandra. Personer som blivit misshandlade av nazister på grund av sin hudfärg syns dock inte i statistiken, men Säkerhetspolisen nämnde brandbomber mot lokalpolitiker och attacker mot pridetåg i Borlänge, Falun och Kalmar. I samband med Tranemo pride 2019 hade nazister från NMR hängt en docka i en hängsnara och på en flagga stod orden ”krossa homolobbyn”.

Även 2018 varnades det för att högerextrema grupperingar var på frammarsch – vänsterextremisterna var då bara hälften så många. Det ökade hotet från högerextrema påpekades även 2019, efter det högerextrema terrordådet i Christchurch, där 51 personer sköts ihjäl utanför två moskéer, dödsskjutningen utanför en synagoga i San Diego, skjutningen i en moské i Norge och attentatet i El Paso i USA, vilket Trump med sin hårda retorik mot invandrare och mexikaner beskylldes för att ha bidragit till.

2020 varnade Säpo igen för att terrorhot med högerextrem ideologi ökar, medan hotet från islamistisk extremism då minskat. 2021 greps en tidigare NMR-medlem för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse. Husrannsakan visade vapen, kemikalier och ett bomblabb i bostaden i Falköping, men 25-åringen, som hade böcker om terrorism som metod att starta raskrig och googlade om säkerhetsrisker på Ringhals, åtalades inte för terrorbrott. Inte heller den högerextreme man i 60-årsåldern som dömdes till 3,5 års fängelse för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse 2021 åtalades för förberedelse för terroristbrott.

Säpo meddelade återigen i år att den stora förändringen i hotbilden består i att hotet från högerextrema ökar. 

Går vi längre tillbaka minns vi 14-åriga John Hron som mördades av nazister i Kode 1995, Peter Mangs som dömdes för två mord och åtta mordförsök på personer med invandrarbakgrund i Malmö 2003–2010 och Lasermannen i början av 90-talet. 

1999 sköt unga nynazister ihjäl fackföreningsaktive syndikalisten Björn Söderberg utanför hans lägenhet och 2011 skedde terrordådet på Utöya, där högerextremisten Anders Behring Breivik dödade 8 personer i ett sprängattentat och sköt ihjäl 69 ungdomar i syfte att ”rädda Norge från multikulturalisterna”. Överlevare får hat- och hotmeddelanden än i dag. 
Det högerextrema våldet ökar och begås inte av män utan koppling till politiska sammanhang. Inspirerad av Christchurch-dådet körde en kanadensisk man ihjäl en muslimsk familj förra året. Förutom att dåden begåtts av unga män som lider av psykosocial ohälsa har de senaste årens skoldåd i Sverige också gemensamt att de inspirerats av tidigare dåd och av varandra. Anton Lundin Pettersson, vars skolattack i Trollhättan 2015 var driven av rasistiska motiv, inspirerade i sin tur dådet i Christchurch.

Tonårspojkarna som utförde respektive skoldåd i Eslöv 2021 och Kristianstad 2022 beskrev sig som blodsbröder och inspirerades av Christchurchdådet. 25-åringen som på en skola i Varberg skadade en elev med yxa 2021 skrev att han var inspirerad av Anton Lundin Pettersson, av nynazistiske terroristen Dylann Roof och av Elliot Rodgers som hyllas av incels för att ha skjutit ihjäl sex kvinnor. Utredarna menade dock att ingen högerextrem hotbild framkommit bakom skoldådet i Varberg. Men Säkerhetspolisen varnar efter morden på gymnasieskolan Malmö i våras för att ungdomar via nätet uppmuntras att gå från ord till handling, både när det gäller terrordåd och skoldåd.

I Tyskland har högerextrema dåd de senaste åren rest frågor kring om hotbilden från nynazister negligerats; skjutningen vid synagogan i Halle, terrordådet i Hanau där elva personer med invandrarbakgrund sköts ihjäl och mordet på toppolitikern Walther Lübcke, som stått upp för Tysklands flyktingmottagande. När Walther Lübcke sköts i huvudet i sitt hem var detta det första högerextremt motiverade politikermordet i Tyskland sedan nazitiden.

I Sverige tog det förvånande många dagar innan sommarens knivdåd i Visby rubricerades som terrordåd – redan några dagar efter dådet publicerades information som gav bilden av en man som valt Almedalsveckan som plats och som hade ”högre ställda mål” med planer att döda fler personer i en attack riktad mot psykiatrin och samhället i stort. Christer Mattsson som forskar på högerextrema miljöer sa att han var förvånad att dådet inte från början utreddes som terrorbrott.

När Visbydådet väl terrorklassats avtog det offentliga samtalet om attentatet snabbt. Att tala om högerextrema dåd verkar väcka obehag, så att undvika frågan och istället bara vilja prata om problem i förorten blir den mest populära valtaktiska vägen.

Allt fler unga radikaliseras på nätet och inte minst SD-politiker fortsätter att pressa gränserna för vad som okommenterat kan passera i det offentliga samtalet. Nu i augusti åtalas SD Östersunds vice ordförande för att ha delat bilder som hyllar Adolf Hitler och Joseph Goebbels, likställer svarta personer med apor och visar en karikatyr av en muslimsk man i ett kikarsikte. Men rasistiska och våldsbejakande uttalanden verkar inte ens väcka debatt längre. 
Redan 2017 menade chefsanalytiker på Säkerhetspolisen att våldet från vit makt-miljön får för lite uppmärksamhet och därför tenderar att glömmas bort, trots att det sker systematiskt över lång tid.

Utvecklingen går enligt Säkerhetspolisens hemsida att likna vid två vågor. Den första, mer extrema, drivs på av en bakomliggande våg med hat, hot och misstroende mot samhället. När ”gränsen för vad som är normalt att uttrycka hela tiden flyttas fram kan det leda till att våldsbejakande extremister tycker sig ha stöd, inte bara för sin uppfattning, utan även för att begå brott”, säger Fredrik Hallström, chef för kontraterrorism och författningsskydd vid Säkerhetspolisen. Vardagsrasismen göder radikaliseringen.

Men det tycks som om alltför många blivit lika bra på att ignorera vart samhällsklimatet är på väg som på att ignorera klimatfrågan. Det är enklare att skylla på Kinas utsläpp och att vifta bort högerextremism i tanken, än att se att det är alla vi tillsammans som påverkar klimatet och samtalsklimatet. Även när vi tyst iakttar vad som händer och inte protesterar mot utvecklingen.

Kriget i Gaza trappas upp. Sverige tiger … i vart fall regeringen. Men även övriga riksdagspartier smyger. Medan bomberna faller över barn, kvinnor och män som ingenstans har att ta vägen. Det är som om alla tittar bort fast de ser. Hamas terrordåd anses tydligen rättfärdiga Israels terrorbombningar av en hel befolkning utan någon som helst nåd och med fullt förakt för liv.

Det är som om alla internationella rättsprinciper kastas överbord bara det är ”rätt” land som bryter mot dem. Vi har sett det förr. Jag tycker inte om det. Det borde vara inte minst gröna politikers förbannade skyldighet att reagera.

Jag påminner mig Olof Palmes jultal från 1972 då bomberna föll över Hanoi och samma ord kan användas idag. För man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Gaza är en form av tortyr. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av sådana har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.

Nu fogas ett nytt namn till raden: Gaza, december 2023.

Men den svenska regeringen kan inte ens slå fast att Israels agerande är oproportionerligt till och med enligt det som så absurt kalls för ”krigets lagar”. Så hur många barn har Israel rätt att döda för att komma åt en Hamassoldat innan Ulf Kristersson meddelar att det får vara nog? Räcker 20 000 döda människor – och Gaza lagt i ruiner – innan den svenska regeringen börjar känna att det är genant att vara tyst, gömma sig bakom EU och som en feg undersåte invänta vad USA säger?

Hur mycket död krävs, Kristersson? Din hustru är präst har jag förstått. Hade du varit tyst om det varit 20 000 kristna som dött? Jag känner skam som medborgare i Sverige.

Hur kommer det sig förresten att ett land som Sverige inte påtalar det orimliga i att Egypten stängt gränsen så det inte finns någonstans att fly? Här gäller inte ”öppna dina hjärtan” minsann. Här gäller: stäng in och bomba. Men det kanske vi inte ska säga, USA och Egypten är ju strategiska vänner …

Mitt i detta mördande vanvett uppmuntrar Israels regering bosättare på Västbanken att mobba, hetsa och tvinga bort palestinier, ta över mark och uppträda som rånare. Den svenska regeringen tittade åter bort, ville inte vara besvärlig, inväntade Joe Bidens reaktioner. Så jävla ynkligt!

Dessvärre måste man numera varje gång man kritiserar Israels politik påpeka att det inte har ett dyft med antisemitism att göra. Dessutom är det väl bäst att påpeka att Hamas terrorangrepp inte går att försvara. Men att låtsas bort att det angreppet inte skedde i historiskt vakuum är löjligt.

Det som sker imorgon har rötter i det som sker i dag – hur tror Israels regering att barn och unga som nu lever i Gaza kommer att se på Israel och Väst imorgon? Med tillit? Med respekt?

Grundstötningen av fartyget Marco Polo den 22 oktober är en av Östersjöns största miljökatastrofer. Inte mindre än tre (!) gånger gick TT-Lines fartyg på grund vid den ekologiskt känsliga Pukaviksbukten, med utsläpp av 150 000 liter tjockolja som följd. Förutom de hjärtskärande bilderna på sjöfåglar indränkta i olja, nedsmetade stränder och det faktum att ekosystemen kan vara skadade för många år framöver är det fler saker som skaver i mig.

Ansvarsutkrävandet, exempelvis. Ideella krafter och myndigheter var snabbt på plats för att sanera kusten och rädda skadade djur. Men TT-Line smet från sitt ansvar och sa inte ett knyst efter den miljökatastrof de orsakat. Tolv dagar senare gjorde Sverigechefen Anette Wugk en pliktskyldig pudel, men efter det har TT-Line sedan gjort sig onåbara igen. Detta alltmedan lokala miljöorganisationer, Blekingekommunerna, grannar, bönder och andra har arbetat i skift för att sanera kusten och rädda så många djur de kan.

En annan fråga är ekonomin. Vad jag vet är TT-Lines enda bidrag till saneringen 150 000 kronor i form av en gåva till organisationen Katastrofhjälp för fåglar och vilt, i övrigt hänvisar till sitt försäkringsbolag. Det här håller inte. Det är nu pengar till sanering behövs. TT-Line ägs av två av Tysklands rikaste personer. De skulle utan vidare ha kunnat hosta upp, låt säga 300 miljoner kronor som skulle kunna finansiera en 1000-hövdad arbetsstyrka som skulle kunna arbeta dedikerat under 100 dagar för att sanera stränderna. Men istället har det blivit upp till ideella krafter efter bästa förmåga att rensa upp bolagets skit. Så här säger en av dessa hjältar, Hampus Södergren: ”Det här är bland det eländigaste och jävligaste jag har varit med om. Det hade varit kul att se någon jävel från TT-Line krypa ner här och känna på skiten.” (ETC 15/11)

Ytterligare en fråga är det juridiska. Länsstyrelsen i Blekinge har anmält TT-Line för miljöbrott. Det är bra. Men lagarna om miljöbrott till havs i dag är svaga och risken är uppenbar att TT-Line kommer undan med ett bötesstraff och att företagsledningen går helt fria. Det innebär att rederiet kommer att kunna fortsätta som förut med sina fartyg fulla med tjockolja och äventyra våra hav och kuster. Därför behövs en renodlad lagstiftning om brott mot naturen, en så kallad ekocidlag. Då skulle det vara lättare att driva process nationellt och internationellt mot företag och andra som begår storskalig miljöförstörelse. Ekocid är ingen ny fråga. Det förslogs först i Sveriges riksdag av dåvarande VPK:s riksdagsledamot John Takman 1971, som ett exempel på hur USA:s krig mot Vietnam också var ett miljöbrott som borde kunna drivas rättsligt. Vi får hoppas att det snart blir verklighet. Ekocid drivs numera av de tre rödgröna partierna i riksdagen.

Avslutningsvis har vi tjockoljan – det smutsigaste av fartygsbränslen och ska egentligen inte vara tillåtet i Östersjön. Men TT-Lines och ett ytterligare 800-tal fartyg i Östersjön drivs fortfarande med tjockolja och kan göra det med hänvisning till att utsläppen delvis renas med en så kallad skrubber. Men det smutsiga skrubbervattnet släpps sedan direkt ut i Östersjön. Det som renas i luften åker alltså sedan rätt ut i havet. TT-Line och andra rederier spar gigantiska summor på detta eftersom tjockoljan är billigare än andra bränslen. Östersjön får betala priset.

Detta måste få ett slut. Låt TT-Lines få betala dyrt för vad de orsakat. Inför en ekocidlag och bort med tjockoljan från Östersjön.

DEBATT. Hej Cilla Benkö, Nina Glans och övriga ansvariga på Sveriges radio! Det är med sorg jag får nyheten om att några av mina absoluta favoritprogram ska läggas ner. Det går inte att med ord beskriva hur viktiga de är för mig och mina närmaste. 

Om jag håller mig till Radioföljetongen och Radionovellen, så har de betytt mycket för mig när jag var ung och lyssnade och fick tips om författare jag inte ens kände till. 

Jag köpte Pavel Kohouts bok Den heliga Klaras infall efter att den sänts på radion någon gång på 1980-talet. Jag köpte både Väggen av Marlen Haushofer och Himmelsdalen av Marie Hermanson efter att ha hört dem på radion. 

Vissa böcker har jag kunnat lyssna på tillsammans med mina barn. Och min äldste son som har kraftig dyslexi och blivit illa behandlad av sina lärare på grund av detta, har kunnat hitta tillbaka till läslustan igen, tack vare Radioföljetongen. 

Det är inte samma sak som att låna en ljudbok på biblioteket, att låna, som är ett aktivt val och som kräver en viss kunskap om böckerna och en möjlighet att ta reda på vilka böcker som skulle kunna intressera. 

Vi bokälskare som inte har dyslexi lånar redan böcker, men de som hellre spelar datorspel och inte tror att böcker är något för dem, för dem kan Radioföljetongen vara en öronöppnare. 

Med Radioföljetongen får man lyssna på böcker som man inte tror att man skulle tycka om. 

Min moster har tre stora passioner, måleri, musik och böcker. Tyvärr har hon blivit blind och hon är inte tillräckligt tekniskt lagd för att kunna gå över till poddar. Hon är 90 och lyssnar på P1 hela dagarna. 

Ni tar bort glädjen från henne, övriga blinda och synskadade, många äldre som inte orkar lära sig allt om poddar och ljudböcker, ni tar bort glädjen från oss som har radion på nästan hela dygnet för att det alltid finns något intressant att lyssna på. 

Tyvärr minskar utbudet. Det är mycket jag redan saknar och mycket som inte hade behövt finnas på P1, då detta redan finns i andra kanaler. 

Jag vet att Ring P1 är populärt, men det behöver inte sändas fem dagar i veckan med flera repriser på varje program. Jag antar att talkshow är populärt, men det finns i varenda kommersiell kanal redan. Varför ska det sändas fem dagar i veckan i P1? Och gudstjänst varje söndag? 

Behåll Människor och tro, som är ett program för alla religiösa inriktningar och för oss ateister. Gudstjänsten är endast för kristna. Inte för ateister, judar, muslimer, buddhister, hinduer och andra religiösa. 

En timme! En timmes gudstjänst varje söndag. Ska inte public service vara konfessionsfri? 

Med Gudstjänsten visar man att radion är i första hand kristen. Men med Människor och tro binder man samman ateister med alla religiösa. Jag tror till och med att ett program som Människor och tro skulle kunna motverka konflikter mellan olika grupper. 

Låt både Följetongen och Människor och tro få vara kvar. För en rikare public service.