Det blir allt vanligare, och de blir allt större, i Europa och USA.
Traditionellt konservativa partier med lång historia drar sig åt den yttre högerkanten på den politiska skalan. Och har förskjutit synen på det politiskt normala.

Fenomenet har Natascha Strobl, statsvetare, journalist och författare från Österrike tittat närmare på i sin bok Radikaliserad konservatism.

Ett exempel är Österrike. Moderaternas och och Kristdemokraternas systerparti ÖVP tappade väljare till högerradikala och främlingsfientliga FPÖ och hade gjort det sämsta valresultatet i ett parlamentsval någonsin.

In kliver Sebastian Kurz, tidigare ungdomsförbundsordförande och statssekreterare. Som ny partiledare för ÖVP krävde han fria händer att förändra partiet, och fick det.

Sebastian Kurz gick till val på att bland annat stänga EU:s gränser, bekämpa ”islamiseringen” och hävdade att det går att finansiera stora skattesänkningar med ett stopp på ”invand­ringen i socialsystemen”.

Genom att förändra partiets politik och framtoning fick hans parti kraftigt ökat väljarstöd och bildade koalitionsregering med FPÖ.
Själv blev Sebastian Kurz förbundskansler.

I oktober 2021 tvingades han avgå i samband med att en rättsprocess om korruption inleddes mot honom för hans inblandning i att dirigera skattepengar till dagstidningen Österreich.

Få trodde på Trump – tills han vann valet

Ett annat exempel är affärsmannen Donald Trump i USA. Få trodde att han skulle kunna göra politisk karriär fram till den 8 november 2016 då han vann presidentvalet och en av de mest turbulenta perioderna i amerikansk politik inleddes.

Hur kunde det bli så här?

– Det är det som är den stora huvudsakliga frågan, säger Natascha Strobl på snabbvisit i Stockholm.

– Att konservativa partier drar sig längre högerut på den politiska skalan är ett symptom, det är inte orsaken, på krisen som vi nu befinner oss i.

Natascha Strobl förklarar att under 1970- till 1990-talet ägnade sig extremhögern åt kulturkrig. Det var förklaring och anledning till alla kriser.
Även den ekonomiska krisen 2008.

– De fyllde ett hålrum. De gav en förklaring, det var en felaktig förklaring men det var en förklaring, säger Natascha Strobl.

– De konservativa såg att det fungerade och försökte göra samma sak. Men det hade inte samma resultat. Som exempelvis i Österrike. Det är skillnad på att ha ett extremhögerparti i opposition och att ha ett konservativt regeringsparti. När de gör samma saker får de olika resultat och det var så vi hamnade där.

Hur menar du? Vad är det för lucka de fyller i?

– Någon måste ge dig en förklaring till vad som händer och hur en framtid skulle kunna se ut. Det är där de kulturella krigen från extremhögern får uppmärksamhet för de säger att de har alltid vetat om att det finns en konspiration: Det är deras förklaring till allt.

I de exempel du ger i din bok är partiledaren som person väldigt viktig. Du jämför partiledaren med en religiös ledare. Hur kunde det bli så?

– Jag har tänkt mycket på det. Trump och Kurz. De är knappast förebilder för hur soldater ska vara, hur en manlig man ska vara. Snarare motsatsen. Men de lyckas vända sina partier upp och ned så att beslut togs uppifrån och ned. De lyckades samla ihop personer som är ganska få och egentligen inte hade några officiella roller i partiet men som de verkligen litade på, säger Natascha Strobl och fortsätter:

– Partierna förvandlas till maffialiknande klaner. Varför har de den nästan religiösa statusen? För att de har presenterat sig på det sättet. De kommer med löftet om att ta väljarna ut ur mörkret och ut i ljuset, om att de nya tiderna kommer och så vidare. De ska inte förändra via reformer. Det finns inga politiska detaljer. De lovar den nya tiden. Den nya eran. Det är väldigt religiös retorik.

Vi mot dem, mot allt

En annan sak som binder samman partier inom radikaliserad konservatism är att det finns ett väldigt tydligt tema med oss mot dem, där de andra alltid är sämre.

Det är lite samma enkla logik som inom sportens värld där du är ett med ditt lag, mot alla andra?

– Det är en väldigt bra jämförelse. Inom sport är det oftast ganska harmlöst. Du får ut dina känslor på en match och sedan går du hem. Men i det dagliga livet med politiken blir det mer av stamkänsla. Man tillhör en viss grupp och känner tillhörighet hela tiden.

De är emot allt. Mot parlamentet, mot systemet, mot valsystemet, mot media. Hur lyckas de med det?

– Jörg Haider (tidigare ledare för österrikiska FPÖ reds.anm) hade en valslogan: “De är emot honom för han är för er”. Trump använde samma slogan. Det är ett perfekt exempel. Han är för oss, vilka oss nu än är. Du behöver inte definiera oss men han är för mig och för min familj i en tid av kris och osäkerhet. Det är en person som kommer att hjälpa mig. Han vill inte att jag ska vara bättre, oavsett vilka dåliga sidor jag har. Han tycker om mig som jag är. Jag behöver inte ändra mig, eller göra något eller anstränga mig. Han är en hjälte för mig, och samtidigt är han ett offer för det är så många som är emot honom. Hjälte och offer på samma gång är en väldigt tilltalande personlighet för då är han stark och sårbar på samma gång, säger Natascha Strobl och fortsätter:

– Du måste försvara honom för han är hjälten i den här historien så att han sedan kan försvara dig. Du är medveten om att de här tankebanorna bara finns i ditt huvud men när du väl vant dig vid det här nästan sagolika sättet att tänka på så känns det logiskt och det är väldigt klart att vad du måste göra: Du måste bekämpa de dåliga människorna som hotar din hjälte.

Sverigedemokraterna och det kommande valet

Enligt SVT/Novus dagliga väljarbarometer hade Sverigedemokraterna varit Sveriges näst största parti om det varit val i dag. Natascha Strobl följer den svenska politiken och är väl medveten om Sverigedemokraternas framgångar i opinionsmätningarna.

– Jag tror att ni står inför samma vägskäl som Österrike var vid för tio år sedan. Österrike har alltid varit lite före när det gäller politiska skiften till höger. Österrike och Sverige har alltid varit ganska lika men Sverige har varit mer stabila och Socialdemokraterna mer stabila i Sverige. Men ni har ett parti på den yttre högerkanten som i dag är Sveriges näst största parti, säger Natascha Strobl och fortsätter.

– I Sverige är det ett kraftigare motstånd mot Sverigedemokraterna än det någonsin har varit mot FPÖ. Alla säger nej till Sverigedemokraterna men jag tror att den bilden kommer att ändras efter valet. Kanske kommer debatten då handla om hur vi ska hantera dem. Kanske höjs röster för att ge dem makt så vi kan se dem brännas av makt som de inte kan hantera. Men det är ett väldigt fel sätt att hantera dem på. Vi måste hålla dem så långt borta från makt som möjligt.

Så vad tror du som statsvetare, sitter Sverigedemokraterna i regeringen efter valet i Sverige den 11 september?

– Av hela mitt hjärta är jag en positivt tänkande människa så jag tror inte att Sverige kommer att ha Sverigedemokraterna i regeringen.

Läs mer:

SD går om M – är fyra procentenheter större