Så var snökaoset i södra Sverige här igen och folk blandar uppgivenhet med ilska och ironiserande över att ansvariga överraskas av snön varje år. I det moderna samhället ska vi nämligen inte alls behöva påverkas av varken väder eller natur. Allt ska kuvas och anpassas till den moderna människans behova att bara köra på och hålla hjulen rullande.
Det spelar ingen roll att den mängd som kom nu inte ens kommer varje år i södra Sverige, samhället ska ändå ha en ständig beredskap att få bort den direkt. Att vi, i den rika delen av världen, några dagar om året ska behöva anpassa oss efter vädret ses som orimligt.
Men vad kostar det i resurser att ha en ständigt hög beredskap för att direkt kunna hantera det mest extrema? Är det en rimlig kostnad för att vi ska kunna vara helt opåverkade? Är det inte rimligare att alla som inte direkt arbetar med samhällskritiska och livsavgörande sysslor tar en paus? Att arbete och utbildning när det går sker hemifrån som under pandemin eller pausas helt? Få lite tid att fundera över hur fantastiska naturen och vädret är.
Kanske kostar det lite i ekonomisk tillväxt. Då minskar det sannolikt också både utsläppen och kostnaderna som samhället har för sönderstressade människor. Det har vi inte bara råd med, det är något vi bör prioritera. Därför bör vi omfamna istället för att förbanna snökaoset.
