Jag kan inte utlova jätteskördar. Tvärtom. Förra året fick vi ihop tre smala stänglar. I år hoppas jag på att kunna baka en liten paj. Med andra ord: Rabarber i kruka är ingen jättesmart idé. Men jag älskar rabarber och vill ha en på min balkong.
Rabarber gillar att få sträcka ut sina rötter. De bildar rejäla doningar och det vanligaste sättet att föröka dem är att ta en del av rotsystemet och flytta någon annanstans. Men de förökar sig också med frön också. När man delar en rotklump blir den nya växten en exakt kopia av originalet, men fröer innebär en chans att det blir nåt nytt och skojigt.
Det går att samla fröer från rabarber framåt hösten eller köpa en påse. De vilda fröerna kan bli lite vad som helst, medan köpta fröer lovar en speciell sort. Det finns lite variation, men rabarber är ju liksom rabarber, så jag köpte en högst traditionell sort.
Det tar några år för en rabarber att växa till sig tillräckligt mycket under jord för att ge en någorlunda skörd. De första åren är det bäst att låta en planta från frö vara i fred. Min planta är inne på sin fjärde vår och vaknade till på ett par veckor efter att jag tagit in den från balkongen där den fått stå över vintern och vila.
Nu får den stå i ett soligt fönster och växa till sig inför våren. Lite extra gödsel och kärlek sätter extra sprutt på den.
