Glöd · Ledare

Elon Musk, kriget och samtiden

Det finns många saker som vi alla fått anledning att ifrågasätta i och med Rysslands invasion av Ukraina. Varför gör vi skillnad på flyktingar och flyktingar? Är det etiskt att skicka in fler vapen i en krigszon, om det är för att hjälpa befolkningen? Har internet puttat ner massmedia från positionen som den tredje statsmakten? Och är det i så fall en demokratisk eller odemokratisk utveckling?

Är det en fantastisk eller skrämmande sak att Ukrainas vice premiärminister och tillika minister för digital transformation, Mykhailo Fedorov, kan skicka en tweet till Elon Musk och be om att han ska skicka Starlink-terminaler till Ukraina för att säkra landets internetuppkoppling – och att Elon svarar knappt tio timmar senare att det är på gång? Nu har det gått en månad och tydligen är Starlink en etablerad succé i landet. 

”Kvaliteten på länken är excellent” sa Federov till The Washington post i en intervju som utfördes digitalt, uppkopplad på Starlink från en hemlig plats. ”Vi har tusentals terminaler och fler ankommer var och varannan dag.”

Fantastiskt. På sitt sätt. Att en minister kan använda Twitter för att kontakta världens rikaste man och be om lite internetuppkoppling till ett helt land – och att det levereras. Och skrämmande. På sitt sätt. Att en privatperson – som i inte är politiskt eller statligt anställd även om han är känd – kan ta ett sånt stort beslut på under en halv dag. För att han har lika stora resurser som ett helt land, men utan all byråkratin. Fantastiskt?

Det är kanske inte konstigt att Elon Musk känner sig kaxig där på toppen av den ekonomiska världen, eller att han känner sig personligt involverad i kriget nu när han kunde hjälpa till. Vi tycker väl alla om att känna oss nyttiga. Möjligen har det stigit honom lite väl mycket åt huvudet eftersom han förra veckan, även det på Twitter, utmanade Putin på ett man mot man-slagsmål. Vinnaren får Ukraina.

Tyvärr (?) verkar inte Putin själv vara så förtjust i sociala medier, så han svarade aldrig på utmaningen. Det gjorde däremot Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov. Alltså han svarade på tweeten,  inte på utmaningen. 
Genom meddelande-appen Telegram förklarade Kadyrov att Musk inte har en chans mot Putin och erbjöd världens rikaste man att komma och träna i Tjetjeniens läger och ”pumpa upp de där musklerna för att gå från den milda och feminina Elona till den brutala Elon du måste vara”. Musk reagerade med att byta namn på Twitter till just Elona. En trevlig woke kommentar.

Hela förfarandet är väldigt symptomatiskt för samtiden. Rika och mäktiga främst män som använder offentliga sociala medier som Twitter på … minst sagt olika sätt. Roliga, allvarliga, elaka, omtänksamma. I torsdags twittrade till och med den kanadensiska FN-missionen ett brev från Rysslands dito, där de med röd text, överstrykningar och kommentarer hade ”rättat” det ursprungliga brevet, på ett underhållande men högst spetsigt sätt. Oavsett hur högt upp vi sitter i hierarkin, eller hur formella positioner vi innehar, så är vi alla bara människor.

Det är trots allt fantastiskt. Och lite skrämmande.

Skattebetalarna ska få ökad insyn i hur kungafamiljen använder apanaget.

Cirka 75 miljoner per år – exklusive boende – för att täcka levnadsomkostnader, är det rimligt? Nej. Nej, det är det inte.