I veckan beslutade riksdagen att ge en uppmaning till regeringen om vargstammen. Man vill bland annat att vargstammen ska anses ”ha gynnsam bevarandestatus” redan vid ett antal på 170 individer. Alldeles för lågt, menar Benny Gäfvert, rovdjursexpert på WWF.
Idag finns det någonstans omkring 460 vargar i Sverige. Siffrorna är preliminära och kommer från inventeringen som gjordes vintern 2021/2022 och som kommer publiceras i juni.
Denna siffra vill nu en majoritet i riksdagen ändra på. I en omröstning i veckan röstade Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet (som ändrat ståndpunkt) för att skicka ett så kallat tillkännagivande till regeringen (en slags uppmaning, som regeringen inte måste följa, men har som praxis att göra.)
I uppmaningen skriver de att referensvärdet för vargstammen – det vill säga hur många vargar som krävs för att vargstammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus – bör vara mellan 170 och 270 vargar. ”Dock bör det hållas i det nedre spannet om 170 individer, bland annat med tanke på att vargpopulationen förtätats”, står det i beslutet. Referensvärdet idag ligger på 300 individer, nästan det dubbla.
"Vore att frångå art- och habitatsdirektivet"
Benny Gäfvert, rovdjursexpert på WWF, tror att förslaget till viss del handlar om ”valfläsk”.
– Det skulle vara en kraftfull sänkning av vargpopulationen. WWF ser inte det som genomförbart. Det finns ett ärende hos EU-kommissionen där de just nu bevakar hur Sverige hanterar vargstammen. De har inte ansett att de behöver driva frågan, men om vi skulle börja gå ner mot mål på 170 individer så finns det skäl att väcka ärendet. Den risken är påtaglig.
Det skulle WWF också göra.
– Att sänka vargstammen till 170 individer skulle drabba både vargar och människor negativt. WWF grundar sina ställningstaganden på vetenskapliga grunder och man måste få förvaltningen att fungera med människor och rovdjur i samexistens, utan att försämra den genetiska statusen för vargen.
Med dagens referensnivå på vargen behöver det komma en invandrad varg vart femte år för att nuvarande genetiska status inte ska försämras. Vandringen från den finsk-ryska sidan medför stora risker och inte sällan blir vargar på väg ner genom Norrland föremål för skyddsjakt
Risk för mer konflikter
Han ser att dagens siffra på omkring 460 vargar är bra för vargarna, men problematiskt ur andra aspekter.
– För vargarnas del är det en fördel att vara många men i förvaltningssyfte kan det vara problematiskt då problematiken människa och rovdjur kan bli värre och risken för konflikter öka.
Det handlar både om skador på tamdjur och om en rädsla för rovdjur som kan finnas hos många. Dessa konflikter och farhågor är något man måste ta på allvar, menar han.
– Vi på WWF jobbar hårt med förebyggande åtgärder: innovationer som syftar till att minska konflikten oavsett hur många vargar. Det kan handla om att skydda får i inhägnader eller hur. Man skyddar jakthundar under jakt. Att hitta enkla sätt att minska konflikten, helt enkelt.
Jakt som sådan är inte WWF emot, så länge det inte handlar om illegal jakt, som tyvärr har en ”oerhört stark påverkan” på stammen, enligt Gäfvert.
– Det finns individer som försvunnit och där det är svårt att förklara vart de tagit vägen någonstans.
Strävar åt samexistens
Att jobba för en samexistens mellan människa och varg är inte helt lätt.
– Det sitter en rädsla i ryggraden på många människor. Samtidigt börjar en stor del av människorna se fördelarna med en ekologisk mångfald.
Och vargen har, förutom en rätt att leva bara för att den finns, också en viktig roll i ekosystemet.
– Vargen är en toppredator och det finns ett antal vilda djur som drar nytta av vargens förekomst.
Till exempel försörjer den andra djur med mat.
– Räv, järv, havsörn. Alla djur som kan äta rester av det vargen tagit. Och det kan man se att de arterna har ökat på sistone. Järven till exempel. För 25 år sedan fanns den bara i fjällregionerna, men den har följt i vargens spår och finns numera också i skogsregionerna.
