Efter att ha varit stängd i över två år öppnades landgränsen mellan Marocko och de spanska enklaverna Ceuta och Melilla i måndags natt. Men vem som helst tillåts inte korsa gränsen. För de marockaner som i årtionden arbetat i de spanska enklaverna har det istället blivit svårare än någonsin – tack vare ett nytt avtal mellan Spanien och Marocko.
De spanska enklaverna i Marocko, Ceuta och Melilla, har varit så gott som helt stängda för inresor i över två år. Men vid midnatt natten mot tisdag den här veckan öppnade gränsen – för en noga utvald skara. Hittills kan endast medborgare inom Schengen, vilket är de flesta EU-länderna samt Norge, Schweiz, Island och Lichtenstein, och den som har ett visum utfärdat av något av dessa länder korsa gränsen. Den sista maj kommer också de med arbetstillstånd tillåtas att resa in.
Ceuta och Melilla, som också ligger i Marocko, är två omdiskuterade spanska enklaver längs den Nordafrikanska kusten. De är också EU:s enda landgräns mot Afrika, vilket gör dem till attraktiva områden för både marockanska gästarbetare och flyktingar. Barbara, från den spanska frivilligorganisationen No name kitchen (NNK), menar att det nu kommer att bli svårare än någonsin tidigare att ta sig in i Ceuta för att arbeta. Något som NNK i ett pressmeddelande om gränsöppningen kritiserar hårt.
– Innan gränsen stängde och sedan hölls stängd under pandemin var det många från samhällen på den marockanska sidan som kom till Ceuta för att arbeta. De sålde hantverk, konst eller kom för att städa i någons hus. Helt plötsligt kan de inte längre göra det, säger Barbara över telefonen från Ceuta.
För att få tillstånd att arbeta i Ceuta måste man från och med den sista maj ha ett formellt och löpande kontrakt på minst 30 timmar i veckan. Arbetsgivaren måste också kunna visa på att det inte går att hitta någon annan i Ceuta som kan utföra arbetsuppgiften. Om det finns det ska den personen prioriteras. Barbara menar att avtalet följer på samma trend som syns i hela Europa idag, med allt mer repressiva regler för migration.
Infekterad situation
Det gradvisa öppnandet av gränsen följer på att Spanien erkände för några veckor sedan att Marocko har rätt till det ockuperade Västsahara. Innan dess hade de båda länderna haft en ett år lång diplomatisk kris som utlöstes efter att Spanien lät Brahim Ghali, ledare för Polisariofronten som kämpar för ett självständigt Västsahara, få sjukhusvård.
Något som följde på att omkring 6000 migranter korsade gränsen in till Ceuta på bara ett dygn i maj i fjol. Somliga menade att Marocko använde migranterna som en bricka i ett politisk spel, något som mötte hård kritik. Nu har hur som de diplomatiska relationerna förbättrats igen, tack vare Spaniens besked om att acceptera ockupationen av Västsahara. Pedro Sanchez, Spaniens premiärminister, har dock mött kritik för den ändrade politiken och för sitt besök hos Kung Mohammed i Rabat, Marockos huvudstad. En majoritet av de spanska partierna röstade emot policyförändringen.
Normaliserade relationer
Att Spanien och Marocko har normaliserat sina relationer har gjort att handeln kunnat återupptas mellan de två länderna och att gränsen öppnas. Men avtalet som de båda länderna enats om kommer göra det svårare än någonsin för den som önskar arbeta i Ceuta. För att beviljas ett arbetsvisum
– Vi hoppades att det nya avtalet mellan Marocko och Spanien skulle göra det möjligt för människor att återgå till det som tidigare varit deras försörjning. Så blev det alltså inte. De nya reglerna är inte alls anpassade efter hur verkligheten ser ut, säger Barbara, och tillägger:
– Men vår organisation – som arbetar för att människor ska ha möjlighet att röra sig fritt – tycker ändå att en öppnad gräns är någonting att fira.
Fira den öppna gränsen
Och fira var det många som gjorde under måndagsnatten. Barbara var på plats och berättar att stämningen var festlig.
– Många i Ceuta var glada och ställde till med en sån fest. En del har inte kunnat träffa sina familjer eller närstående på över två år. Det har varit möjligt att resa mellan Ceuta och Marocko, men vägen har varit längre och dyrare, säger Barbara.
Hon lyfter också situationen för ensamkommande och minderåriga barn i Ceuta. En del av dem, varav de flesta lever på gatan, har varit kvar sedan i maj i fjol när över 6000 migranter korsade gränsen på mycket kort tid. Bland dessa fanns båda marockaner och personer från länder söder om Sahara. Majoriteten av marockanerna har deporterats tillbaka till Marocko, varav en del var barn. Därför litar inte de marockanska gatubarn som idag lever på gatan i Ceuta på myndigheterna i enklaven. Trots att de har rätt att bo i särskilda boenden för minderåriga föredrar de ett liv på gatan, där de försöker samla pengar för att skicka hem till sina familjer.
Slå sönder ekonomin
Barbara menar att avtalet mellan Spanien och Marocko som gör det svårare än innan pandemin att få arbetstillstånd i Ceuta riskerar att slå sönder den lokala ekonomin. I årtionden har arbeten i Ceuta varit en stadig inkomstkälla för många. Något som i sin tur kan leda till att historien upprepar sig, menar hon.
– Människor kommer alltid hitta sätt att migrera på. Migration är ett globalt fenomen som det inte går att stoppa.
– Frustrationen och fattigdomen kommer att fortsätta växa. Kanske kommer vi att se en upprepning på det som hände förra året: massor med människor som försöker hoppa över staket för att kunna söka asyl på EU-territorium.
