Gymnasium, centrum och akvarium är gamla lånord med ursprung i latin. När de lånades in var man mån om att behålla de latinska ändelserna, men när inte alla känner till hur de fungerar kan det bli rörigt. Veckans En syl i vädret hoppas kunna reda ut saken.
Ett akvarium är en behållare för vattenlevande växter och djur. En sorts bur där man håller fiskar fångna. Är då ett gymnasium ett hus där man håller gymnasister fångna? Nej, inte riktigt. Ursprungligen var ett gymnasium en plats där man utövade idrott – naken (gymnos), eftersom det var så man gjorde i antikens Grekland. Ett kalendarium är inte heller i första hand en plats där man fångar dagen.
Men orden har något annat gemensamt: det kan vara svårt att veta hur man böjer dem. De slutar på -um – eller gör de det? Ibland ser man *ett gymnasie, *ett akvarie eller *ett kalendarie. Det verkar ju rimligt när det finns gymnasieelever och akvariefiskar, men det är det inte.
Trots gymnasiets grekiska ursprung är det ett latinskt ord med den latinska böjningen -um. Förr böjde man det också efter latinskt mönster. En lärare på gymnasiet kunde till exempel vara en gymnasiiadjunkt och i plural talade man om gymnasia.
I dag är orden moderniserade. En lärare på gymnasiet kan vara en gymnasieadjunkt, eller helt enkelt en gymnasielärare, och det finns många olika gymnasier, inte gymnasia. Men det blir alltså ganska ofta fel. Inte bara så att man säger *ett gymnasie – en del säger också *flera gymnasium.
Ett *bibliotekarium hade kunnat vara en plats där bibliotekarier hålls instängda, men det är det inte. Det finns faktiskt inte alls. Bibliotekarie är, liksom gymnasium, ett ord med både grekiska och latinska rötter. På latin heter det bibliotecharius, och så sa man på svenska också på 1600-talet. Kommissarie, receptarie och arkivarie har en liknande historia.
Centrum och millennium är andra ord som slutar på -um och som det kan vara svårt att böja. Om millennium säger SAOB, Svenska Akademiens ordbok, att det är ”föga brukligt”, men det beror bara på att artikeln skrevs 1944. Numera är det ju vanligt, ofta felstavat. Det ska vara två l och två n, eftersom det är ett ”tusenårium” – mille är latinska tusen och -ennium kommer av annus, som betyder år. Man böjer det som gymnasium, akvarium och kalendarium: ett millennium, ett millenniefirande, det här millenniet och flera millennier.
Centrum är samma slags ord, men mer komplicerat. Det beror på att det först lånades in i svenskan från latin och sedan från engelska – i formen center. Man har talat om ett centrum – flera centra eller ett center – flera centrer. Center har också varit både ett och en: ”Hans varma, älskande hjerta var den center, hvarifrån välgerningarne likt elektriska radier utgingo” skrev författaren Valerius 1840.
Det finns fortfarande både en och ett center, men med olika betydelser. En center spelar i anfallskedjan, till exempel i ett fotbollslag. Centern ställer upp i valet, men ett varmt älskande hjärta skulle kunna vara ett center – inte en. Helst skulle det vara ett centrum.
SAOL och Svensk ordbok ger olika bud om hur centrum ska böjas. Enligt Svensk ordbok heter kan man säga centret, centrum eller centrumet i bestämd form och centra, centrer eller centrum i plural. SAOL anger bara centrumet i bestämd form och pluralformen centrum ”hellre än centra”.
Här har det alltså uppstått en glipa mellan olika regler och system, och genom den glipan slinker det levande språket ut och formar sig på nya sätt, som någon kommer att formulera i framtida ordböcker. Så vi får väl delta och se var det landar en dag.
Vill man följa ett mönster är SAOL-varianten enklast – ett centrum, centrumet, flera centrum. Svensk ordbok har många varianter, men en sak är otvetydig: Ett centra är fel. Ett centrum heter det. Och ett millennium, ett kalendarium, ett gymnasium och ett observatorium.
