Förslagen finns i en rapport som Lärarnas Riksförbund (LR) publicerar på måndagen. LR vände sig i fjol till Anne-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och tidigare moderat riksdagsledamot, med uppdraget: “Lämna förslag på hur aktiebolagen kan fasas ut ur skolväsendet”.

– Friskolefrågan har funnits på tapeten så länge, och vi vet att det i befolkningen finns ett ganska stort motstånd mot att kunna plocka ut vinster. Samtidigt finns vilja att kunna önska skola. Hur ska vi då ha systemet? Tanken är att detta ska vara ett bra inspel i debatten, säger LR:s ordförande Åsa Fahlén.

Det fackliga perspektivet är tydligt, fortsätter hon.

– Med skolmarknaden har vi fått en koncentration av elever med ganska goda förutsättningar på vissa skolor, och en koncentration av elever med tuffare förutsättning på andra skolor. Det gör att vårt uppdrag som lärare blir omöjligt på vissa ställen.

Sätter inte ramar

Uppdraget var alltså att föreslå hur en utfasning kan ske, men Anne-Marie Pålsson och medförfattaren Per Samuelsson, professor vid juridiska fakulteten vid Lunds universitet, i att det blir krångligt, dyrt och framför allt meningslöst att förbjuda aktiebolag som friskoleägare.

– Att ta bort aktiebolagen innebär inte att man blir kvitt problemen. Problemet ligger i att skollagen inte sätter de ramar för friskolornas verksamhet som man måste ha för att få ett fungerande skolväsende, säger Anne-Marie Pålsson.

Deras förslag är därför i stället en särskild friskolelag som innebär betydligt stramare tyglar för friskolebolagen.

– Nuvarande lag ger enbart rättigheter för friskolorna: rätt att i praktiken bestämma vilka elever som ska få gå i friskolan, rätt att överlåta skolan på vem som helst. Alla dessa rättigheter leder till en väldigt märklig situation inom skolväsendet. Utgångspunkten måste i stället vara att utbildning har en speciell ställning – det är en grundlagsstadgad rättighet, det är därutöver en plikt, säger Anne-Marie Pålsson.

Förköpsrätt

Ett av förslagen i rapporten går ut på att motverka koncernbildningar genom att ge aktuell kommun förköpsrätt vid ett ägarskifte.

– Kommunen har trots allt ett övergripande ansvar för utbildningen. Man måste inse att kommunernas ställning måste stärkas i det här sammanhanget, säger Anne-Marie Pålsson.

Ett annat förslag i rapporten är att ha olika nivåer på skolpengen.

– Tar friskolan på sig att utbilda alla som vill gå i den är det rimligt att skolpengen är högre än för en friskola som bara vill förmedla utbildning till en liten krets. Då har man bestämt sig för en viss kundkrets och uppdraget blir lättare än för den skola som etablerar sig i ett utanförskapsområde och tar emot alla elever, säger Anne-Marie Pålsson.

Visar problemet

Åsa Fahlén förutser att förslagen får både ros och ris.

– Jag hoppas ändå att rapporten kan leda till en samsyn av problembilden, nämligen att företagens villkor står över det vi beslutat att skolan är till för. Det går inte, det fungerar inte. Det visar utredaren på ett utmärkt sätt. Nästa fråga är vilka lösningar man behöver, men vi måste vara överens om grundproblematiken för att ha möjligheter att hitta bredare politiska uppgörelser, säger Åsa Fahlén.

De två ministrarna gjorde inga försök att bortförklara svensk skolas resultat i den senaste Pisamätningen.

– Hur vi än vänder och vrider på mätningen visar den inget annat än en kunskapskollaps, det största tappet någonsin, säger Pehrson på en presskonferens.

– Det är tydligt och direkt tragiskt att vi har ett bildningsland där färre kan läsa och ett ingenjörsland där färre kan räkna.

Skolminister Edholm kallar den sämre läskunskapen för ”inget annat än en läskris för Sverige”.

Tillbaka till grunden

Liberalerna har varit med och utformat en stor del av dagens skolpolitik, även om Sverige haft en S-ledd regering mellan 2014 och 2022. Bland annat genom det så kallade januariavtalet som L hade med den S-ledda regeringen.

– Vi tycker att man skulle gjort mycket mera, med fokus på tidiga insatser, säger Pehrson.

– Kom ihåg också att den tidigare uppgången (i Pisamätningarna) skedde efter ett antal viktiga liberala reformer på skolområdet.

Enligt Pehrson är vägen framåt nu att gå tillbaka till grunderna i skolan, med mer läsa, räkna och skriva tidigt och mer stöd tidigt till elever.

– Vi behöver fokusera mer på att läsa, räkna och skriva under de första skolåren, det är då grunden läggs, säger hon.

Dessutom vill han och Edholm se mindre skärmtid i skolan och mer ordning och reda.

Del i skulden

Skolministern pekar på en sak där hon tycker att Liberalerna har del i skulden för de fallande Pisaresultaten – synen på friskolesystemet.

– Där har den samlade borgerligheten, inte bara Liberalerna, haft en för naiv hållning, säger Edholm.

Hon pekar på att friskolor har en lägre andel behöriga lärare och på hur medel fördelas mellan kommunala skolor och friskolor.

De två ministrarna är också bekymrade över att svensk skola inte längre klarar av att jämna ut skolresultaten för elever med olika uppväxtvillkor. Pehrson pekar på en ”missriktad och otillräcklig” integrationspolitik som en orsak.

Satsningar på ökade resurser till utsatta skolor har gjorts, men Edholm kan inte peka ut exakt varför likvärdigheten ändå inte förbättrats. Hon tror att svaret måste sökas bland lärarnas och rektorernas förutsättningar.

– Vi har en stor skolfrånvaro, vi har problem med psykisk ohälsa, elevers användning av sociala medier, som inte bara påverkar den psykiska hälsan utan också skolresultaten, säger Edholm.

De två ministrarna pekar också på behov av ökad statlig styrning för att skolorna ska bli mer likvärdiga.

På presskonferensen får de frågor om varför regeringen inte ökar statsbidragen ännu mer till kommunerna, så att de inte behöver göra besparingar på skolan.

– Vi har naturligtvis ett väldigt stort ansvar, därför gör vi också stora satsningar inför nästa år, till exempel mer läroböcker, stora satsningar på fler speciallärare och särskilda undervisningsgrupper för elever som behöver det allra mest, säger Edholm.

– Kommunerna måste ju också ta sitt ansvar naturligtvis. Skolan är kommunaliserad och de flesta kommunalpolitiker vill ha det så. Jag menar att det var ett stort misstag att kommunalisera skolan.

Det blir allt vanligare att studera längre fram i livet, och många gör det för att få ett yrke som de vill ha, skriver CSN i ett pressmeddelande.

På tio år har antalet studerande i åldern 47-60 år ökat med hela 64 procent, visar en undersökning från den statliga myndigheten. Samhällsutvecklingen och höjd åldersgräns för att få studiemedel ser CSN som bidragande orsaker. Och kvinnor dominerar stort bland dem som väljer att utbilda sig i övre medelåldern.

Under andra halvåret 2022 studerade till exempel nästan 10 000 kvinnor i åldersgruppen med studiemedel, jämfört med 3 400 män.

Alla som tar studiemedel i åldersgruppen 47–60 år har ökat med 130 procent.

Fler kan söka studiemedel

Man kan sedan 2022 få studiemedel till och med det år man fyller 60. Men andelen äldre är fortfarande låg jämfört med yngre.

– Det finns flera orsaker till detta. Enligt regelverket ska ett studielån vara återbetalt det år man fyller 64, och då blir tiden att betala tillbaka kortare ju äldre man blir. Dessutom begränsas antalet veckor som man kan låna pengar med stigande ålder. Några har säkert också studerat tidigare i livet och kanske redan har en studieskuld som de inte vill öka på, säger Sofia Lennerth, analytiker på CSN.

I CSN:s undersökning uppger majoriteten att de studerar för att det krävs en utbildning för det som de vill arbeta med. Många svarar också att de studerar för att byta yrke.

Vanligaste utbildningarna bland de i åldern 57–60 är fristående kurser, pedagogikutbildningar eller utbildningar inom hälso- och sjukvård.