Energi · En syl i vädret

När ordet god inte räcker till

En skitgod citronsorbet? En del retar sig på utbredningen av bakvända förstärkningsord men de är egentligen ingen nyhet i språket.

När glassen är så god att ordet god inte räcker, vad säger man då? Vanligast är att använda ett förstärkningsuttryck. En mycket, oerhört, extremt god glass, eller en jättegod, hemskt god, skitgod glass. Sjukt god faktiskt. Grymt.

Någonstans på vägen dit börjar många reagera. Jättegod? God som en jätte? Är det någon som har smakat på en jätte, kanske? Vadå, hemskt? För att inte tala om skitgod. Jaså, glassen är god som skit, jamen tack då.

Speciellt när yngre personer talar om sånt som en sjukt bra låt eller en grymt fin tröja är det många som retar upp sig. Någon undrade om de skulle missa vad grymt egentligen betyder och inte förstå en text där det handlar om ondska och elakhet.

Men bakvända förstärkningsord är ingen nyhet i språket. Esaias Tegnér skrev redan 1824 om någon som var grymt lärd och redan då kunde man även vara grymt vacker. När Svenska Akademiens ordbok skrev om ordet grym på 1920-talet var den användningen lite lantlig och gammaldags. Nu har den kommit till heders igen, och om vi och föregående generationer fortfarande förstår ordet grym är det nog ingen fara med just detta.

Grymt fin betyder ju inte att det är grymt att vara fin eller fint att vara grym. Det som är grymt är möjligen det överväldigande i finheten. Precis som det som är väldigt fint i sig inte behöver vara väldigt i betydelsen jättestort, utan just överväldigande fint. Och en sjukt bra låt är väl abnormt bra, helt enkelt.

En del bakvända förstärkningsord har bara tappat sin betydelse, som jätte- i jätteliten eller jättesöt. Man har flyttat över det från jättestor och lagt det som ett plus på huvudordet. Lite tråkigt kanske, men för att låta förstärkningsorden behålla sin betydelse får man hålla tungan rätt i mun. Ett ord som väldigt, till exempel, eller oerhört. Om man ska vara noga är en oerhört bra låt så bra så att ingen har hört något så bra förr. Det är stora ord – skitbra är lättare att hantera.

Man kan välja att säga att glassen är delikat istället för att förstärka god in absurdum. Men det är också motsägelsefullt, för delikat betyder egentligen känslig, på många olika sätt.

Delikat mat är mat som passar mycket känsliga – delikata – smaklökar. Ett delikat samtalsämne måste man nalkas försiktigt och sina delikata delar bör man vara rädd om. Men glassen är inte känslig, i alla fall är det inte det vi menar. Det finns ett roligt ord för bakvända sammansättningar, nämligen oxymoron. Det är i sig själv en oxymoron eftersom det kommer av oxys, som betyder skarpsinnig på klassisk grekiska, och moros, som betyder dumt, enfaldigt på samma språk ( jämför engelska moron).

En oxymoron består av två ord vars betydelser var för sig motsäger varandra, men som betyder något tillsammans. Talande tystnad, till exempel. Ingen säger något, men själva tystnaden har något att berätta. Eller bitterljuvt – något som kan vara både vackert och sorgligt, eller något man minns med intensiva, blandade känslor. Själva motsägelsen ger ordet något extra. Kanske är det därför vi mår så sjukt bra när vi äter skitgod glass?

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV