Franskt och svennigt på Chouchou

Chouchou är franska för favorit eller gullegris. Den här månadsgamla kultingen verkar vilja vinna hjärtan på bred front, med ben i det svenska, franska, indiska och italienska köket. En tisdag sen lunchtid är Moodgallerian pandemiödslig men Chouchous lokal halvfull, vilket får ses som ett gott betyg för ett nyöppnat veganhak granne med pälstäta Östermalm.

Vi får ett bord i den inre delen av restaurangen, där det kyliga gallerialjuset bytts mot varmkulörta väggar med glasmosaik. Från taket hänger plastblommor och retrolampskärmar och ur högtalarna sipprar Karl-Bertil Jonsson-jazz. Omkring oss sitter trendiga amerikanska turister och föräldrar med döttrar i Greta-generationen, utan shoppingkassar.

Någon meny syns inte till. Ung personal hovrar till synes sysslolöst förbi utan att observera vår villrådighet och upplysa oss om att vi måste gå tillbaka och välja mat i den disk vi passerade vid ankomst. Vi måste även minnas vårt bordsnummer (Hogwarts express-doftande ”8.1”), så det blir ett par turer fram och tillbaka innan vi lyckas beställa köttbullar med potatismos samt en buffétallrik. Det visar sig vara de enda möjligheterna vid lunchtid; på kvällen finns ytterligare fem rätter på menyn.

Buffén slår köttbullar

Köttbullarna anländer snabbt och är välkryddade men har en lätt stabbig konsistens, som vore de uppvärmda från gårdagen. Gräddsåsen har en bismak av havre, medan fina lingon och pressgurka lyfter rätten till ett godkänt. Priset visar sig vara 185 och inte 145 kronor som hemsidans meny gör gällande, vilket är i överkant för en enkel rätt som sedan välsignelsen formbar färs går att laga minst lika bra själv.

Kanske vill Chouchou se till att alla i stället väljer lunchbuffén för 149 kronor. Det gör alla rätt i! Där finns fyra varmrätter plus dillpotatis och kryddigt ris. Viltskavsgrytan med svartkål och svamp är en gräddig enbärsbomb vi tar om av. Belugalinsdhalen smakar inte indiskt men är trevlig, särskilt med chutney till. Lasagnen ger skolmatsvibbar i sin mildhet, och franska inslaget boeuf bourguignon är lite sojatung. Mitt sällskap, som till skillnad från mig har köttvarianten i minne, tycker dock att den är överraskande god.

På kalla buffédisken bör caesarsalladen inte missas, och tonfiskkopian toonish är roligare att lägga på mackan än hummus. Skagenröran är dock ett frågetecken, där köket tycks ha snålat med både majonäs, citron och dill. Vegofraiche och tångkaviar frälser inga köttisar.

Fulländad avslutning

Vi dricker en vackert giftgrön brygd av lemonadkaraktär som smakar friskt av gurka och basilika, och en ljus lager som vi inte beställde men inte har hjärta att be den till synes nyanställda personalen byta ut. Brist på rutin kompenseras med trevlighet, och pilsner är inte tokigt till milda köttbullar, hursomhelst.

Buffémätta delar vi en efterrätt och väljer på personalens rekommendation ”solbakelse”, en rund chokladkladdkaka krönt av passionsmousse och vispgrädde, formad som en trind kamomill. Den är fulländad. Kaffet får godkänt men inget att ringa hem för, och matchalatten är helt i sin ordning.

Till Chouchou kommer vi återvända kvällstid, för att prova en plockbricka med det veganska minfältet ost – i väntan på intressantare à la carte. Spaghetti bolognese är hemmamat och fler burgare är inte vad Stockholm behöver. Målgruppen tycks vara köttätare som ska våga testa vego samt veganer som inte lagar mat. Inget fel i det. Själv lagar jag gärna Jävligt gott-husman till vardags – men föredrar grönsaksnörderi och mer finessrik kokkonst när jag går ut på lokal.

Med delägaren Jävligt gott-Gustavs kommersiella sinne i åtanke är det inte förvånande att Chouchou har ambitionen att utvecklas till en restaurangkedja. Någon favorit blir den här lilla grisen kanske inte – men i kategorin kedja utdelar jag fyra (lätt stabbiga) vegobollar i betyg.