Brottsförebyggande rådet ska utvärdera hur Polismyndigheten arbetar med och hanterar etnisk- och rasprofilering. ”Det här får ses som att polisen har tagit till sig av de berättelser och erfarenheter som individer har vittnat om”, säger Aida Samani från Civil rights defenders.
Polisen har länge fått kritik för att personer som har utländsk bakgrund, mörkare hudfärg eller är hemmahörande i vissa bostadsområden blir misstänkta för brott eller kroppsvisiterade på lösare grunder än så kallade etniska svenskar. En rapport från Civil rights defenders från 2017 innehåller flera vittnesmål från människor som upprepade gånger blir stoppade av polisen av oklara skäl, och där den enda gemensamma nämnaren är deras utseende.
Det brukar hänvisas till ”enskilda rötägg” och isolerade misstag, men nu har Polismyndigheten kommit överens med Brottsförebyggande rådet, Brå, om att utvärdera polisens arbete med etnisk- och rasprofilering i ett projekt som inleddes förra veckan.
– Bakgrunden är att det finns de som tycker att Polisen använder metoder som liknar etnisk profilering, även om myndigheten själv inte anser att man gör det generellt. Jag har också uppfattat att man inom Polismyndigheten har åkt runt och pratat med anställda som upplever att de här frågorna kan vara svåra att prata om, säger Anna Hansson, enhetschef på Brå, till Polistidningen. Hon poängterar att de inte går in i projektet med några förutfattade meningar, utan man vill ta reda på hur det faktiskt ser ut.
Risken för diskriminering har ökat
Civil rights defenders har länge haft en dialog med såväl polisledning, Polisförbundet och regeringen, där de har påtalat behovet av att polisen utvärderar sina arbetsmetoder för att inte diskriminera.
– Vi vill tro att den dialogen har haft en påverkan, men också det faktum att allt fler har talat om sina erfarenheter av att ha blivit etniskt- eller rasprofilerade de gångna åren. Där kan jag se en tydlig skillnad, att den sortens vittnesmål har blivit vanligare i offentligheten. Att de har ingått den här överenskommelsen får man väl se som att polisen har tagit till sig av de berättelser och erfarenheter som individer har vittnat om, och att man inser att det här är något man behöver arbeta med, säger Aida Samani, jurist på organisationen.
Har själva fenomenet blivit vanligare eller handlar det om att fler som utsätts vågar träda fram?
– Risken för etnisk- och rasprofilering är kanske större idag än tidigare till följd av direktiv från regeringen som bland annat innebär att polisen har större närvaro i socialt utsatta områden. Och om man från polisens sida har bristande arbetsmetoder eller bristande vägledning för när man ska utföra kontroller så ökar risken för diskriminerande profilering.
Aida Samani hoppas att utvärderingen tydligt ska belysa dessa brister och utifrån det komma att fungera som ett utvecklingsunderlag för polisarbetet, och för regeringen.
– Först och främst bör den granska på vilket sätt och i vilka situationer som polisen rasprofilerar, och där är det också viktigt att inhämta utsattas perspektiv och erfarenheter.
"Etnicitet ska inte vara en faktor"
Enligt Anna Hansson på Brå kan det finnas fall där etnisk profilering är motiverad.
– Det kan vara en situation där man har stöldligor från vissa länder som härjar i en del av landet. Då kan man behöva definiera vad det är för människor man letar efter och vad som kategoriserar dem, till exempel att det företrädesvis är unga män i åldern 25 till 35 år från Latinamerika eller Östeuropa. I den meningen är det ju klart att Polisen jobbar med etnisk profilering, säger hon till Polistidningen, och tillägger att det blir problematiskt om det uppstår någon slags gråzon.
Syre fråga Aida Samani om var gränsen går mellan signalement och diskriminerande profilering.
– I ett signalement kan flera faktorer ingå, till exempel hårfärg, hudfärg och klädsel. Men etnicitet bör inte vara en faktor för att genomföra en kontrollåtgärd mot en person. Om ursprung i Latinamerika utgör en sådan faktor så innebär det att polisen kan utföra en kontrollåtgärd väldigt brett. Då är det inte motiverat, utan blir diskriminerande. Andra faktorer behöver spela in som beteende, tid, plats och annan underrättelse som polisen har tillgång till.
Utvärderingen ska resultera i en rapport som är tänkt att komma före sommaren 2023.
Läs mer:
