Zoom

Utsläppen från vårt avfall ökar: Så kan de kapas

Är det inte bättre att gräva ner plasten som inte kan återvinnas i väntan på teknik som kan fånga in koldioxiden? "Det är inte en dum tanke", säger Magnus Pettersson, VD på Sysav Utveckling AB.

Förbränning av avfall är en av Sveriges stora utsläppskällor av växthusgaser – som ökar. I Malmö är det dessutom den största och måste bort till 2030 om staden inte ska bomma sitt klimatmål. Men om det kan ske före deadline är osäkert. ”Det är en ambition”, säger Magnus Pettersson, VD på Sysav Utveckling AB.

Runt om i Sverige har planer börjat smidas för att fånga koldioxid från skorstenar och sedan lagra det i berggrunden. På så sätt kan utsläpp kapas som annars anses för svåra att få bort i den takt som krävs för de klimatmål som alltifrån staten, företag och enskilda städer satt upp.

Men den så kallade CCS-tekniken är oprövad i stor skala på anläggningar som bränner avfall. Om den kan hålla vad den lovar är därför osäkert. En fråga som ställs på sin spets i Malmö, där en anläggning som förvandlar avfall till fjärrvärme och el, står för runt hälften av stadens klimatutsläpp. Samtidigt har stadens folkvalda lovat att den koldioxid som släpps ut inom kommungränsen ska ha minskat kraftigt till 2030.

– Malmö är väldigt inställda på CCS annars kommer de med största sannolikhet inte klara sitt klimatmål, så vi är fullt inställda på att vi ska ha det på plats till 2030. Sedan har vi valt att kalla det en ambition och inte mål, för det är ändå så att det är mycket som kan hända på vägen, säger Magnus Pettersson som är VD på Sysav Utveckling AB som ägs av 14 kommuner i Skåne.

Nyligen avslutade företaget en första förstudie och några frågetecken har kunnat rätas ut. Till exempel hur mycket notan kan landa på. Investeringskostnaden för att bygga den nya CCS-anläggningen uppskattas till mellan 1,5 och 2 miljarder kronor. En stor del kan komma att bekostas av EU och staten, där det finns investerings- och driftsstöd att söka. Totalkostnaden för att fånga in och lagra koldioxid uppskattas till mellan 1000 och 1500 kronor per ton koldioxid, enligt förstudien. En ansenlig summa då bolaget släpper ut runt 250 000 ton fossil koldioxid och runt 350 000 ton biogen koldioxid varje år. Samtidigt betalar bolaget redan i dag runt 850 kronor per ton fossil koldioxid anläggningen släpper ut på grund av EU:s handel med utsläppsrätter. En kostnad som dessutom väntas öka.

– Tar vi bort den fossila koldioxiden slipper vi betala det, säger Magnus Pettersson.

Läs mer: Fortsatt ökning av utsläpp från sopbränning

För att CCS-anläggningen ska bli verklighet behövs ett investeringsbeslut senast 2027 för att de ska kunna börja fånga koldioxid 2030 – samma år som Malmö ska ha kapat sina utsläpp med 70 procent jämfört med 1990. Men då måste också själva transporten och förvaringen av koldioxiden ha löst sig, en boll som inte ligger hos Sysav.

– Det är inget vi kommer att kunna bygga och äga själva, säger Magnus Pettersson.

"Det är nu eller aldrig"

Men om tillräckligt med lagringslösningar är på plats till 2030 är även det osäkert. Samtidigt är Malmö inte ensamma om att ha ett klimatmål som står och faller med den nya tekniken. Köpenhamn som ämnar bli världens första klimatneutrala huvudstad till 2025, vill bygga en CCS-anläggning vid Amager Bakke. En gigantisk förbränningsanläggning som likt Sysavs, energiåtervinner sopor till fjärrvärme och el. Enligt planen ska tekniken vara på plats till 2025 men staden har flaggat för att det kan försenas med minst två år.

– Det finns en hel del frågetecken kvar vad gäller den här tekniken, så vi är ganska glada att vi har 2030 istället för 2025 som ambition, då kan vi snegla på de andra och lära av deras erfarenheter samt dra nytta av vidareutvecklingen inom området – både vad gäller teknik, ekonomi och regelverk, säger Magnus Pettersson.

Ett annat bekymmer är den stora mängd energi som anläggningen kommer att kräva i drift. Enligt förstudien kommer den att dra två tredjedelar av den rena elproduktion som förbränningen av avfall generar i dag, även om värmeproduktionen till fjärrvärmenätet skulle kunna öka något med tekniken på plats – är det ett bekymmer.

– I Skåne har vi begränsat med lokal elproduktion. Men vi tittar också på ny spännande CCS-teknik tillsammans med Lunds universitet som kräver mindre energi, säger Magnus Pettersson.

Att öka vårt energibehov (eller minska energiåtervinningen) går på tvärs med IPCC-scenarier för att klara 1,5 gradersmålet utan att skjuta över, likaså är tidsplanen med en anläggning som står färdig tidigast 2030 – på tvärs med alla scenarierna som klarar Parisavtalet. Redan det här årtiondet måste utsläppen peka kraftigt nedåt, enligt klimatpanelen.

– Det är nu eller aldrig om vi vill begränsa uppvärmningen till 1,5 grader, sa Jim Skea, medordförande i IPCC Working Group III, i samband med klimatpanelens senaste rapport släpptes i början av april.

"Inte en helt dum tanke"

Men även om det finns incitament för att minska den fossila plasten i avfallet, tror Magnus Pettersson att det under lång tid kommer att finnas utsorterade restflöden av avfall som innehåller plast. Dels är det endast en mindre del plast som kan återvinnas i dag på grund av alltifrån låg kvalitet till utslitning, dels kan plasten innehålla miljögifter som vi inte vill återvinna.

– Det är till exempel stora mängder som är inbyggt i gamla byggnader som innehåller gifter, då är det bästa sättet att bränna det och rena rökgaserna för att få bort gifterna från kretsloppet. Så även om vi alla blir bättre på att sortera ut saker vid källan, ser jag en fortsatt ström av sådant som vi inte vill eller kan materialåtervinna, säger Magnus Pettersson.

Med tiden spås ändå andelen fossil plast minska, samtidigt som den biogena andelen i soporna ökar med en växande befolkning. Det vill säga sådant som matrester som inte kan sorteras ut eller gammalt byggmaterial av trä som inte kan återanvändas. När biogen koldioxid fångas in och lagras skapas något som kallas för negativa utsläpp eftersom koldioxid som nyligen tagits upp från atmosfären via växande material lagras undan permanent. Med en ökad biogen andel kan de negativa utsläppen som CCS-anläggningen kommer att generera växa. Men översatt till global klimatpolitik är det en riskfylld strategi att förlita sig på framtida negativa utsläpp för att kompensera för våra utsläpp i närtid, då risken för irreversibel skada ökar om vi skjuter över 1,5 gradersmålet.

Men Magnus Pettersson ser inga bra alternativ på riktigt kort sikt. Läggs soporna på deponi istället för att förbrännas, bidrar det biogena materialet istället till stora metanutsläpp.

– Det ger en större klimatpåverkan än utsläppen av koldioxid från avfallsförbränning.

Syre: Men är det inte möjligt att sortera ut all plast som inte kan återvinnas för att bränna upp den när CCS-tekniken väl är på plats?

– Rent principiellt är det inte en helt dum tanke som är uppe ibland men det är ingen som tagit det vidare vad jag vet. Det största hindret är egentligen utrymmet och hur man skulle hantera avfallet, då det snabbt blir stora mängder. Hygienfaktorn gör också att man  inte kan ha det liggande i det öppna utan får gräva ner det, säger Magnus Pettersson.

Utsläppen från avfallsförbränning uppgick till cirka 2,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2020, vilket var samma nivå som 2019. Det motsvarade drygt 6 procent av Sveriges territoriella utsläpp samma år. Men trenden är ökande, enligt Naturvårdsverket. En bidragande orsak till det är att vi importerar avfall från andra länder. 

Kan komma att lagras i Danmark

Parallellt med att CCS-projekten växer i antal, gör också lagringsprojekten det. Det som ligger först i raden är ett norskt projekt (i Nordsjön) som planerar att lagra 1,5 miljoner ton koldioxid i ett första steg för att senare öka till 5 miljoner ton. Planer finns också på att bygga en lagringsanläggning längs den danska kustlinjen, inte alltför långt från Malmö. ”Blir det verklighet hoppas vi kunna transportera koldioxid via pipeline hela vägen från vår anläggning”, säger Magnus Pettersson, VD på Sysav Utveckling AB.