I Gainesville, Florida, har ett nytt försök med basinkomst påbörjats nu under våren 2022. Det rör sig givetvis om det som vi brukar kalla partiell snarare än universell basinkomst –- så som det av nödvändighet måste vara när det är ett pilotprojekt. Deltagarna får 1 000 dollar i startsumma, och därefter 600 dollar i månaden under ett års tid.
Det kanske låter lite, men för mottagarna kan det göra all skillnad i världen. Och målgruppen i fråga är också mycket liten; i nuläget innefattar försöket bara ungefär 100 mottagare. Men den är noggrant utvald.
Just detta basinkomstförsöket riktar sig nämligen enbart till människor som just kommit ut ur fängelset. En grupp som samhället, oavsett vilket samhälle på jorden det gäller, ofta ser som några som ”får ligga som de bäddat”, det vill säga får skylla sig själva och i grund och botten inte förtjänar någon hjälp från samhället.
Det har att göra med det så kallade samhällskontraktet. Som invånare har du rättigheter, javisst, men du har också skyldigheter. Vissa av dessa skyldigheter är lagstadgade, medan andra är mer socialt eller systematiskt reglerade; som att du ska arbeta om du kan, för annars kommer du straffas med byråkrati och diverse omvärlds förakt.
Till skillnad från den senare av dessa två är hela poängen med fängelsestraff som påföljd när man brutit mot de lagstadgade skyldigheterna att när du väl avtjänat straffet så ska brottet vara … om inte preskriberat så i alla fall just avtjänat. Men riktigt så fungerar det inte i verkligheten.
I Sverige återfaller 40 procent av dem som avtjänat straff lägre än 2 år i brott inom fem år. I USA är siffran nästan dubbelt så hög: 70 procent. Många av dessa återfall har visat sig ha att göra med samma sak som ofta fick människor in i kriminella handlingar från början: fattigdom.
Organisationen bakom basinkomstpiloten i Florida, Just income GNV, drivs av personer som själva ”påverkats av rättsystemet” som de formulerar det. Den är uppkommen ur vad som bäst kan beskrivas som Floridas version av Kris – Kriminellas revansch i samhället, alltså en ideell förening som består av före detta kriminella som stöttar och hjälper varandra att komma tillbaka in i samhället. De vet vilka svårigheterna är, och de vet hur man bäst hjälper. I Florida nu alltså även med ekonomiska medel, för att undvika långvarigt utanförskap. Det finns nämligen få saker som håller en utanför gemenskapen så effektivt som fattigdom.
Men försöket har stött på en hög grad av skepsis. Inte från omvärlden per se, säkerligen mycket på grund av att projektet är privatfinansierat. Men från de potentiella deltagarna. De nyligen utkomna från fängelset hyser nämligen oerhört lite tillit till andra, på både mikro- och makronivå. Vadå ”utan krav på motprestation”? Vadå ”för att hjälpa mig”? Vad är haken? Var är det finstilta? Varför ska jag lita på er?
Enbart eftersom de som står bakom projektet också är före detta fångar lyckades de till sist bygga upp ett förtroende och få ett par hundra potentiella deltagare att våga anmäla sig till projektet, varav hälften nu får basinkomst, och den andra hälften agerar kontrollgrupp.
Det är kanske detta som är det mest ögonöppnande med projektet redan nu, långt innan de har kunnat dra några slutsatser om basinkomstens effekter. Att samhällskontraktet går åt båda hållen. Invånarna har förvisso rättigheter och skyldigheter, men det har staten också. Den första av statens skyldigheter är givetvis att ta hand om sina invånare. Varenda en av dem. Och liksom samhället kan tycka att de som brutit mot samhällskontraktet genom att begå kriminella handlingar får ligga som de bäddat, tycker givetvis människor som upplever att staten brutit mot samma kontrakt gentemot dem att även staten får skörda vad de sått.
Det är statens ansvar, som den starkare parten i samhällskontraktet, att upprätthålla sin del av avtalet innan det kan börja fördöma den svagare parten för att de inte upprätthåller sin del. Ett samhälle är inte bättre än hur det behandlar sina svagaste, sina fattigaste, de som befinner sig längst bort från maktens centrum. Vi kanske kan börja där.
Nu blev det kanske vår på riktigt, i alla fall i Skåne?
Det är fortfarande april, håll förhoppningarna nere.
