Det blev en stor uppslutning till demonstrationen för landsbygden i Madrid under söndagen. Organisatörerna uppskattar att 400 000 personer deltog, medan regeringen uppskattar siffran till 150 000 personer. 1500 busslaster med människor ska ha kommit från olika delar av landet, enligt organisatörerna, en rad organisationer i jordbrukssektorn.

Jordbrukare, boskapsuppfödare, jägare, fiskare, bevattnare. Alla samlades under parollen en framtid för landsbygden. Och utmaningarna är minst sagt många. Ökande kostnader för energi och råvaror, vinterns rekordtorka, kriget i Ukraina och tranportstrejken i Spanien påverkar alla förutsättningarna för att jobba på landsbygden.

En av demonstranterna på plats var Mari Carmen, som odlar tomater i Almeria i sydligaste Spanien. Tillsammans med sina arbetskamrater gick hon upp klockan ett på natten för att vara på plats i tid till demonstrationen i Madrid. 

– Vi är här för att begära rättvisa priser, så att de inte betalar oss mindre än vad det kostar att producera, säger hon till El Mundo.

En annan deltagare, Juan från Castellón, säger till tidningen att ”apelsinerna faller från träden för att det är billigare än att sälja dem”. 

Spretande krav

Organisatörerna trycker på att demonstrationen är opolitisk och att den är för alla som bor på landsbygden.

Det de flesta i demonstrationen verkar skriva under på är de ökande kostnaderna. Men kraven kommer från många håll och med olika budskap till politiken. Jordbrukarna och ranchägarna vill se en ”chockplan” från regeringen för att lindra de ökande produktionskostnaderna som jordbruket nu drabbas av. Dessutom vill man se att en ny lag om livsmedelskedjan används som den är tänkt för att se till att priserna på mat blir rättvisa och täcker de kostnader som jordbrukarna har.

De som jobbar inom bevattningssektorn kräver å sin sida en översikt av de hydrologiska planerna och mer investeringar i bevattningssystemen för att hantera perioder av torka. Den gångna vintern har inneburit en extrem torka i såväl Spanien som andra medelhavsländer, vilket  redan nu ger problem.

Jaktsektorn kräver å sin sida att en djurskyddslag ska dras tillbaka då skyddet av vargen enligt dem hotar de som föder upp boskap. Tjurfäktarnas branschorganisation kräver för sin del en sänkning av momsen, då de menar att tjurfäktningen bör ses som en ”kulturprodukt” och ”kulturarv”.

Ministern för jordbruk, fiske och livsmedel, Luis Planas, har i samband med tidigare demonstrationer sagt att han har ”full och absolut” respekt för demonstrationerna, även om han har menar att ”en bra del” av de förslag som kommer från av arrangörerna redan går i den riktning som de vill, skriver TeleMadrid.

Carbon capture (CCS) har blivit en teknik som fått stor uppmärksamhet under COP28 i Dubai. Genom att fångs in koldioxid vid skorstenarna för att sedan begrava den under mark, ska väthugasen göras ofarlig. Tekniken spelar också en roll i IPCC.s klimatscenarier för hur vi ska klara klimatomställningen – och i Sverige planeras för flera stora anläggningar. Men frågan är hur stor roll den ska och kan spela. 

Enligt non profit organisationen Center for international environmental law (CIEL) deltar ett växande antal lobbyister som representerar tekniken, i klimattoppmötena. I år är det frågan om 475 enligt siffror som organisationen tagit fram för tidningen The guardian. 

Tekniken är oprövad i stor skala och förhoppningen om att det ska gå att applicera i stor omfattning, riskerar att fördröja klimatomställningen, samtidigt som teknikens löften – kan visa sig omöjliga att infria, enligt kritiker.

– Den kraft med vilken fossilbränsleindustrin och deras allierade kommer till Dubai för att sälja idén att vi kan ”fånga upp” eller ”hantera” deras koldioxidföroreningar är ett tecken på deras desperation. CCS är fossilbränsleindustrins livlina och det är också deras senaste ursäkt och förhalningstaktik, säger Lili Fuhr vid CIEL.

Enligt tidningen har inflytandet från olje- och gasindustrin på COP28 aldrig varit större. Totalt rör det sig om 2456 lobbyister, där en av de största grupperna arbetar för att CCS ska implementeras i större skala. Frågan om vilken roll CCS ska spela är också en av de stora stridsfrågorna i diskussion kring den översyn som sker under COP28 av klimatarbetet, inför att klimatplanerna ska uppdateras 2025. Stora olje- och gasproducerande länder som Norge, USA, EU och Saudiarabien anklagas för att blockera en överenskommelse om att fasa ut fossila bränslen, för att istället hänvisa till ”abated” fossilbränslen, det vill säga fossilbränslen där koldioxiden inte fångats in. 

Efter en överenskommelse på COP28 mellan flera länder, däribland Japan, Danmark, EU, Canada och Egypten, har länderna som mål att lagra 1,2 ton koldioxid till 2030. Något som The guardian skriver enbart står för 3 procent av utsläppen 2022. 

Det år som väntas bli det varmaste som hittills har uppmätts går mot sitt slut. Det gör också det viktigaste klimatmötet sedan Parisavtalet slöts 2015, där förhandlingarna går in i ett avgörande skede de sista fem dagarna.

Ministrar har anlänt till COP28 i Dubai, ökenstaden byggd på oljepengar, för att försöka hitta en väg framåt som lindrar den globala uppvärmningens mest förödande effekter. Annars väntar fler och värre extremväder, som i Libyen där hela familjer spolades bort efter skyfall tidigare i år.

En brännande fråga är framtiden för olja, kol och naturgas. Världens länder har aldrig kunnat enas om att göra slut med dessa fossila bränslen, trots att de är den största boven bakom klimatförändringen.

– Jag kommer att driva på hårt för att konstatera att vi behöver fasa ut fossila bränslen. Men Sverige fick inte totalt gehör för den frågan i EU ens, så det är en uppförsbacke, säger klimatminister Romina Pourmokhtari (L) till TT:s utsända i Dubai.

– Det är ett fantastiskt tillfälle, när man är i ett land som Förenade arabemiraten, att faktiskt prata om oljan, gasen och kolet.

Svårt läge

Men det ser tufft ut.

Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie konstaterar att man inte alls har rört sig framåt i de svåraste frågorna under första veckan.

– Det som är märkbart är hur konsekvent motståndet har varit. Det har varit väldigt tydligt att man inte vill göra framsteg, säger han.

– Motståndet är nästan av en sådan art att det inte ens har gått att gå in i substantiella förhandlingar.

Förutom att mötet hålls i ett oljeland och leds av en oljechef deltar rekordmånga fossillobbyister. Inne i förhandlingsrummen står bland annat oljeländer för motståndet.

– Saudiarabien är ett av de länder som tydligast är emot utfasning (av fossila bränslen) och är kanske det land som hörs mest, säger Frumerie.

Ord ska gå till handling

FN publicerade under fredagen ett nytt utkast till klimatavtal. När det gäller framtiden för fossila bränslen finns fem förslag på formuleringar, varav fyra kräver någon form av snabb utfasning.

Men ännu återstår många timmar i de luftkonditionerade mötesrummen.

Bortom fossila bränslen riktas ljuset mot den inventering som för första gången genomförs för att se hur världens länder lever upp till Parisavtalets mål. Det gör årets klimatmöte extra viktigt, enligt Björn-Ola Linnér, professor i internationell klimatpolitik vid Linköpings universitet.

Alla vet att det görs för lite och för långsamt, men tanken är att den så kallade globala översynen ska leda till höjda ambitioner i klimatarbetet till 2025.

– Det är oerhört viktigt, det är nu Parisavtalet ska leverera och bli trovärdigt när ord ska gå till handling. Det märks att mycket står på spel. Många positionerar sig och framför kritik kring processen, säger Linnér.

Indexet utgår från förnybar energi, energianvändning, koldioxidutsläpp och annan klimatpolitik. 

– Det som spelar roll i slutänden är ju utsläppen, men de andra indikatorerna är viktiga eftersom de visar i vilken riktning utsläppen kan utveckla sig, säger Naghmeh Nasiritousi, forskare vid Utrikespolitiska Institutet, till Svt.

De första tre platserna i indexet är tomma – inget land klarar målen, enligt klimatgrupperna Germanwatch, New Climate Institute och Climate Action Network som står bakom indexet. 

– Vi har sett att den nuvarande regeringen har en politik som ser ut att öka utsläppen. Det gör att betyget faller, säger Naghmeh Nasiritousi. 

Men enligt John Hassler som utrett hur Sverige ska anpassa klimatpolitiken till EU:s klimatlagstiftning, menar att det finns brister i hur indexet utformats. 

– Energianvändning, energieffektivitet och annan klimatpolitik kan vara viktiga för ekonomisk konkurrenskraft och social acceptans, men har inget med Parisavtalet att göra.