– Min mamma är dålig. Det är rasbiologiskt att söka sina rötter. Jag är hjärntvättad av heterosamhället…

Leontine Olsbjörk listar fördomar hon fått höra efter att hon började efterforska sitt ursprung med hjälp av ett dna-test för två år sedan. Hon kallar sig DCP, som står för donor conceived person, alltså en person som kommit till med donerade könsceller.

– Man brukar säga ”donatorbarn”, men jag är inte så förtjust i det. För vi är inte barn för alltid. Jag vill prata om oss som vuxna människor, som saknar våra rättigheter, säger Leontine.

Hon är 24 år, queer och feminist enligt Instagramprofilen, där hon i egen utsago delar ”tankar om att vara DCP, personligt men alltid med ett barnrättsperspektiv i fokus”. Leontine har tagit rast från jobbet i en vegansk skoaffär vid Slussen i Stockholm. På ett lugnt fik en mulen promenad därifrån beställer hon kaffe och en vegansk croissant, som länge blir liggande på fatet.
Det var aldrig någon hemlighet att Leontine och hennes tvillingbror kommit till med hjälp av spermadonation.

– Mamma berättade det innan vi var stora nog att förstå. Det är en naturlig del av vår uppväxt, att ”mamma åkte till Danmark och fick hjälp av en läkare”, förklarar hon med låg men engagerad röst.

Sina första 22 år i livet visste Leontine inte mer än så. Hon förstod att hon rimligtvis har halvsyskon, men tänkte inte så mycket på det.

– Jag har alltid vetat att jag aldrig kommer få veta nånting.

Men efter att en vän gjort ett dna-test och tipsat Leontine om att göra detsamma, blev hon nyfiken. I februari 2020 kom testresultatet.

– Först visade det sig att jag hade sju syskon, sen 14 och nu har det kommit två till. Min syster har ringt kliniken och legat på, och fått ut att det bekräftats 50 graviditeter. På den tiden fanns ingen spärr för hur många barn det kunde bli. Så vissa har uppemot 150 syskon.

Aldrig önskat sig en pappa

I dag känner Leontine till identiteten på 16 halvsyskon.

– Att se deras ansikten… två bodde i samma stad. Jag kan inte förklara den känslostormen. Folk tror att det var jättedåligt, men det var det inte, det var dubbelt. Både himla skevt och spännande, säger Leontine.

Hon vill träffa syskonen, men beskriver att det tar mycket kraft.

– Var ska vi börja? Det är ju inte som några andra människor. Jag är ganska introvert, bara att börja i en ny klass kan vara utmattande. Och att då få veta att man har en halv skolklass som syskon och det finns ännu fler…

Pappan har livslång anonymitet. Leontine skriver i ett inlägg på Instagram: ”Jag har aldrig önskat att min familj såg annorlunda ut, jag har aldrig önskat mig en pappa, men det gör inte mitt ursprung mindre viktigt.”

– Många verkar tro att jag och min mamma har en väldigt dålig relation, i och med att hon tog ett beslut som jag tycker var dåligt. Men hon är fortfarande den bästa människan i världen, och mitt största stöd. Hon har aldrig ångrat mig och min bror, men hon har erkänt att det inte var ett rimligt beslut att använda en anonym donator. Hon hade tagit andra beslut i dag, säger Leontine.

Först 2016 tilläts ensamstående kvinnor bli gravida med insemination i Sverige, så för Leontines mamma fanns inte det alternativet. 

Politisk fråga

Barn som blir till genom spermadonation i Sverige har rätt att få veta vem donatorn är, när de kommer upp i vad lagen kallar ”mogen ålder”, vilket ofta tolkas som 18 år. Anonyma donatorer används fortfarande på kliniker utomlands, bland annat i Danmark – men borde förbjudas, enligt Leontine.

– Alla människor har rätt till sitt genetiska ursprung. Sätter man barn till världen har man ett ansvar att möta dem. Det är en mänsklig rättighet att få veta varifrån man kommer.

Men personligen är hon fortfarande inte särskilt intresserad av sin egen bakgrund, säger Leontine.

– För mig är detta mer en politisk fråga. Att vara en vuxen människa och ett företag i Danmark sitter på de uppgifterna men jag har inte tillgång till dem – det är väldigt skevt.

”Jag har varit ett perfekt ’donatorbarn’ ”, skriver Leontine på Instagram, och syftar på att hon länge inte brytt sig om sitt ursprung.

– Hela grundupplägget är att donatorn inte vill ha med barnet att göra. Föräldrarna använder en anonym donator för de inte vill ha med donatorn att göra. Jag vet DCP som tar reda på information utan att säga det till sina föräldrar. Personer med heterosexuella föräldrar kan säga att ”min pappa blir jätteledsen om jag pratar om det”.

Rädsla att föräldrarna döms

Att föräldrar reagerar så starkt på att deras barn vill veta sitt ursprung tror Leontine har flera orsaker.

– Antingen vill man inte ha en man i sin familj. Eller har man kämpat med fertiliteten och det är en påminnelse om att det inte gick som man ville. Men jag tror också att det finns en föreställning att om man bara ger tillräckligt mycket kärlek kommer barnet inte bry sig. Och att om ett barn bryr sig så är det nåt fel på en som förälder. Så är det ju verkligen inte, säger hon.

– Det är ju inte nån som frågar pensionärer som släktforskar om de har fått för lite kärlek från sina föräldrar, tillägger hon med ett leende.

Rädslan hos barn att deras föräldrar kommer att dömas kan göra att man inte vågar gräva i sitt ursprung, menar Leontine.

– Ickenormativa föräldrar har extremt höga krav, både självstående och lesbiska föräldrar.

Tror du att det finns en rädsla för att lyfta det genetiska ursprunget, för att det kan uppfattas ”ickeprogressivt”, som att man ifrågasätter till exempel samkönade pars föräldraroll? 

– Ja, verkligen. Men det måste vara okej att vilja veta sitt genetiska ursprung – utan att behöva ha argument eller behöva förklara sig för sina föräldrar.

Föräldrar kan vara lika mycket föräldrar utan att vara genetiska föräldrar, understryker Leontine – men den genetiska speglingen i personlighetsdrag och utseende kan samtidigt betyda något.

– Det blev så tydligt när jag såg mina syskon. Jag har alltid trott att jag har mina ”egna ögon”. För mamma har blå ögon och jag har bruna. Och sen fick jag upp alla mina syskon och vi har alla samma ögon. Då blev det så himla tydligt att det kommer från någon. Att det finns nåt mer i mig, som jag inte har nån information om.

Känd donator

Det genetiska ursprunget kan även ge viktig information om eventuella ärftliga sjukdomar.

– Donatorn var ju frisk för 25 år sedan, men han kan ha blivit sjuk. Om jag får barn och mitt barn blir sjukt och vården frågar om det finns i släkten kan jag inte svara. Är det ansvarsfullt?

Leontine och hennes partner, som är adopterad, har själva funderat kring att ta hjälp av en spermadonator för att få barn, och ställt frågorna som de anser att andra missar.

– Kan vi stå för att vara föräldrar till ett barn som när den är 13 säger ”varför får inte jag veta vilka mina genetiska släktingar är?” Och då kände vi att det kan vi inte stå för. Vem är vi att ta det ifrån någon? Både jag och min partner har mycket i vårt genetiska ursprung som är okänt – ska vårt barn då ha ytterligare? Det känns inte bra.

Ett annat möjligt alternativ vore att använda sig av en donator hon och partnern känner, säger Leontine.

– Men det kräver extremt mycket. Folk tror att jag menar att ta en kompis, utan att snacka igenom det – så är det ju inte alls. Man ska nog gå i en del terapi ihop.

Spermabankerna tjänar på anonymitet

Alla som ska använda sig av donerade könsceller borde gå en föräldrautbildning, där DCP-perspektivet kommer fram, tycker Leontine. I kommentarsfälten på hennes Instagram uttrycker många föräldrar tacksamhet, och beskriver det som ett uppvaknande.

– Många donationsföräldrar skriver till mig att de aldrig har hört en vuxen prata om detta innan. Vi har inte fått komma till tals. Vården borde verkligen lyfta fram de här rösterna.

De intervjuer med barn som spermabanker utomlands presenterar är ensidiga, enligt Leontine.

– Det är på nivån ”jag älskar mina föräldrar och min familj betyder allt”. Vi behöver få in mer kritiska röster. Vi kan älska våra föräldrar men ändå vilja ha våra rättigheter. Spermabankerna har byggt upp hela sin affärsverksamhet på att genetiskt släktskap inte är viktigt. Och de tjänar enormt mycket pengar på att föräldrar skiter i att deras barn har hundra syskon.

Under de senaste två åren har Leontine kommit i kontakt med många andra DCP via forum på internet.

– Jag tror inte jag hade fixat det annars, med tanke på alla fördomar och antaganden. Det har betytt jättemycket att få ha samtalsgrupper där vi för en diskussion på en helt annan nivå. Att få prata med folk som inte dömer ens föräldrar och som är helt okej med att man har mixade känslor. Man behöver inte förklara sig eller försvara sig. Det är där man kan få andas lite.

En allmänning är något som ägs och brukas gemensamt. Ursprungligen syftade det på jordbruksmark eller skogsområden, men det har i dagens samhälle fått en vidare betydelse och kan användas om allt ifrån operativsystemet Linux och webbencyklopedin Wikipedia till en gemensamt ägd verkstad eller samlingslokal. Ägandeförhållandena kan se olika ut, men i Sverige är det till exempel vanligt att en allmänning ägs av en samfällighet.

Dilemmat

Kritiker av allmänningar brukar hävda att människans inneboende egoism leder till att systemet inte fungerar eftersom alla ser mer till sitt eget bästa än till kollektivets. Det här dilemmat är långt ifrån nytt, redan Aristoteles skrev att “det som är gemensamt för störst antal personer får minst omsorg. Människan bryr sig mest om det som är hennes eget och mindre om det som är gemensamt.” På 1800-talet skrev den brittiske ekonomen William Forster Lloyd en pamflett där han tog upp ett exempel på allmänningens dilemma.

Exemplet handlade om en grupp fåraherdar som delade en bit mark tillsammans, vilket var vanligt i den tidens England. Lloyd lyfte fram att ur den enskilde fåraherdens perspektiv skulle det vara rationellt att skaffa fler får för att öka avkastningen, men för gruppen som helhet skulle det bli ohållbart eftersom det skulle leda till att marken överutnyttjades.

Spridning

1968 fick begreppet Allmänningens dilemma stor spridning då den amerikanske ekologen Garett Hardin skrev en artikel som hette just ”Tragedy of the commons”. Hardin utvidgar begreppet till att gälla hela jordklotet och tar upp tre exempel på allmänningens dilemma: överbefolkningen, utnyttjandet av naturresurser och människans förhållande till välfärdsstaten. I alla dessa fall menar Hardin att individens mål – till exempel att skaffa egna barn, att använda upp viktiga resurser eller att utnyttja välfärdssystemet för sin egen vinning – strider mot det som är bäst för mänskligheten i stort. 
Man kan dela upp dilemmat i två kategorier. Dels att det som är gemensamt överutnyttjas. Lloyds pamflett om betesmarken är ett exempel på detta, men också dagens storskaliga fiske där många fiskarter håller på att försvinna eftersom det fiskas för mycket. Dels att ingen tar ansvar för det gemensamma, ett exempel på det kan vara ett kollektiv där ingen städar eftersom ingen specifikt har det ansvaret eller att man ägnar mer tid åt att ta hand om sin egen odlingslott än en gemensam eftersom man tjänar mer på det.

Ett av de största exemplen på dilemmat är kanske klimatförändringarna, där det som uppfattas som positivt för individer – i alla fall på kort sikt – riskerar att förstöra hela vår livsmiljö. 

Lösningar

Så hur kan man lösa dilemmat? Elinor Ostrom, som fick Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne 2009, har föreslagit att dilemmat inte är så svårt som Garett Hardin och andra vill göra gällande. Hon pekar på att det finns gott om allmänningar över hela världen som fungerar framgångsrikt och där de som driver allmänningen gemensamt har beslutat om vilka regler som ska gälla. Det underlättar dock, menar Ostrom, om det finns tydliga gränser för vad som är gemensamt, att alla är medvetna om vad som händer om resurserna överutnyttjas och att det drivs av en lokalt förankrad  grupp med tydliga sociala normer och värderingar.

Ett annat exempel på hur man kan lösa dilemmat är det som brukar kallas för naturens rättigheter. Om man, som man till exempel har gjort med floden Whanganui på Nya Zeeland, erkänner floder, skogar och berg som subjekt med rätt att finnas till så förhindrar man också människor från att överexploatera dem.

Geografen Douglas L. Johnson har studerat nomadiska pastoralistsamhällen i Nordafrika och Mellanöstern och lyfter fram att för många av dem som lever i dessa samhällen är inte det viktigaste att få en så hög profit som möjligt utan att långsiktigt minimera riskerna, vilket man gör genom att inte överutnyttja en bit mark.

Från vänsterhåll menar många att allmänningens dilemma har använts som ett propagandaverktyg för att rättfärdiga privat ägandeskap framför gemensamt ägande. Propagandaverktyg eller ej – att allmänningar omöjligt skulle kunna fungera på grund av människans  inneboende egoism får nog anses vara en myt. Fråga till exempel det schweiziska jordbrukskollektivet som framgångsrikt har drivit en allmänning sedan 1517, samtidigt som bönderna också har haft sina egna privata odlingar.

Extinction Rebellion, eller XR, startade i England 2018. Det är en organisation som använder sig av fredlig civil olydnad för att få regeringar världen över att genomföra konkreta åtgärder i syfte att stoppa en ekologisk och social kollaps. XR vill också att det ska införas medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet och att vi ska ha uppnått nettonollutsläpp år 2025.

Återställ våtmarker

Beskrivs ibland som en utbrytargrupp ur XR. Återställ våtmarker driver frågan att vi ska stänga ner torvbrytningen och återställa Sveriges alla våtmarker. Enligt organisationen står torrlagda våtmarker för 25% av Sveriges koldioxidutsläpp och de menar därför att detta är en av de lägst hängande frukterna för att stoppa klimatförändringarna. Organisationen har fått stor uppmärksamhet för sina vägblockader och för att de tagit sig in på olika arenor med banderoller.

Greenpeace

Greenpeace grundades i Kanada 1971 och kan sägas ha gått i bräschen för den fredliga civila olydnad som många miljöorganisationer ägnar sig åt idag. Från att främst ha varit en anti-kärnkraftorganisation breddades de snart och började ägna sig åt olika typer av miljöfrågor. De har blivit kända för sina spektakulära aktioner, både till land och till havs, mot till exempel valfångst, kärnkraftsanläggningar med mera. I dagsläget fokuserar de mestadels på att stoppa den globala uppvärmningen och bevara den biologiska mångfalden i haven.

Naturskyddsföreningen

Sveriges största och äldsta miljöorganisation. Bildades 1909 av ett antal akademiker och bland de första medlemmarna fanns bland andra Selma Lagerlöf. Organisationen har lokalavdelningar i hela Sverige som bland annat ägnar sig åt studiecirklar, naturvandringar, prylbytardagar och mycket mycket mer. Samtidigt ägnar de sig också åt lobbyverksamhet på nationell nivå. Ligger också bakom miljömärkningen Bra miljöval.

Fältbiologerna

Naturskyddsföreningens fristående ungdomsorganisation. De bildades 1947 och har precis som moderorganisationen en väldigt spretig verksamhet med allt ifrån fågelskådning och exkursioner till klimat- och rättviseaktioner. De uppfattas dock av många som lite mer radikala än Naturskyddsföreningen och de har använder ibland civil olydnad. Föreningen riktar sig till personer i åldern 6 till 25 år.

Världsnaturfonden WWF

WWF behöver kanske ingen närmare presentation. Det är en av världens största miljö- och naturvårdsorganisationer och driver framförallt frågan om att hejda förstörelsen av värdefulla livsmiljöer och bevara den biologiska mångfalden. Men man arbetar också med att förnybara resurser ska användas hållbart och att minska ohållbar konsumtion. Sedan starten 1961 har de bland annat inrättat flera nationalparker och tagit initiativ till världens största miljömanifestation, Earth Hour.

Jordens vänner

Jordens vänner är den svenska grenen av Friends of the Earth som sägs vara världens största demokratiska miljöorganisation med drygt två miljoner medlemmar. Förutom miljö har de stort fokus på demokrati och social rättvisa. En fråga som de drivit länge är kampen mot skövlingen av regnskog i Sydamerika. På senare år har de också börjat arbeta mer med klimaträttvisa och energifrågor.

Fridays for future

Greta Thunberg kan sägas vara upphovspersonen till den världsomspännande rörelsen Fridays for future. Allt började med att hon skolstrejkade utanför riksdagshuset innan valet 2018, snart anslöt fler och efter bara någon månad hade skolstrejkerna börjat sprida sig till andra länder. Organisationen söger själva att 14 miljoner människor har deltagit i skolstrejkerna sedan i 7500 olika städer. FFF drivs av ungdomar men det finns också sidoorganisationer som till exempel Grandparents for future för äldre som stöttar kampen.

End Ecocide Sweden

Till skillnad från många av de andra organisationerna här vill End Ecocide Sweden inte bara skydda naturen utan också ge den rättigheter. End Ecocide-rörelsen finns i många länder, i vissa länder har man lyckats ge floder rättigheter och på andra platser har man till och med lyckats få in naturens rättigheter i grundlagen.

Skydda skogen

Skydda skogen är en relativt ung förening. Den grundades 2009 med syfte att bevara gammelskogarna och andra skogar med höga naturvärden. De senaste åren, då skogsfrågan har blivit alltmer uppmärksammad, så har även Skydda skogen fått ett större genomslag. Förutom att lyfta skogar som hotas att avverkas i Sverige så har de även uppmärksammat Ikeas avverkning av värdefull skog i Ryssland.

Urbergsgruppen

Urbergsgruppen arbetar för långsiktig hushållning med jordens naturresurser och för minskat uttag av ändliga råvaror ur jordskorpan. Gruppen har sitt ursprung på Gotland och deltog i den uppmärksammade kampen för Ojnareskogen 2012. De har också tagit ställning mot flera gruvor och kalkbrott.

Älvräddarna

Älvräddarna har funnits sedan 1970-talet då utbyggnaden av vattenkraften var en het fråga. I dag verkar man bland annat för att den befintliga vattenkraften ska miljöanpassas, att man ska stoppa utbyggnad av ny vattenkraft och att man ska riva ut onödig vattenkraft som producerar lite el men förstör viktiga vattendrag. Under årens lopp har Älvräddarna bland annat lyckats få Vindelälven, Kalixälven, Piteälven och Torne Älv att bli skyddade nationalälvar.

Ta Tillbaka framtiden

Precis som Fridays For Future är det här en organisation för unga. De beskriver sig själva som att de ”gör fredligt motstånd mot samhället som bränner upp våra chanser till ett värdigt liv”. Organisationen bildades tidigare i år och har hittills framförallt blockerat vägen för oljetankbilar. I september störde de också Ulf Kristerssons AW i protest mot budgeten. 

Våra barns klimat

2012 startade en grupp oroliga föräldrar något som de kallade för Föräldravrålet. Gruppen bytte senare namn till Våra barns klimat. De har skrivit ett upprop som har fått stor spridning och har även tagit initiativ till en internationell plattform som i dag samlar 60 organisationer i 18 olika länder. De lutar sig bland annat mot Parisavtalet, FN:s Barnkonvention och det svenska generationsmålet.

Rewilding Sweden

Runtom i världen pratas det alltmer om att återförvilda naturen, till exempel genom att återinföra arter som har varit utdöda. En sak som det har talats mycket om är att sätta ut visenter som skulle kunna beta och hålla de öppna landskapen levande. Men Rewilding Sweden arbetar också mycket med sådant som att återställa våtmarkerna och se till att älvarna får rinna längs sina naturliga banor.

Omställningsnätverket

Omställningsnätverket är en organisation som samlar olika omställningsgrupper i Sverige. Omställningsgrupperna i sin tur ägnar sig åt all möjlig typ av omställning, till exempel gemensamhetsodlingar, lokalekonomi att driva lokala föreningshus och mycket mer. Kanske finns det en omställningsgrupp på din hemort?

Poddar:

Climate One
Den amerikanska podcasten Climate One har funnits ända sedan 2007 och har som mål att binda samman alla olika aspekter av klimatnödläget. Här möts representater från FN, miljögrupper, religiösa grupper, fackföreningar och även fossilindustrin. Podden startades av Greg Dalton som hade fått upp ögonen för de snabba klimatförändringarna efter en expedition till Arktis. Förutom en podd driver de också ett nationellt radioprogram och en liveshow inför publik.

Klimatpodden
Klimatpodden har gjorts av Ragnhild Larsson sedan 2015. I varje avsnitt träffar hon en person, det kan vara forskare aktivister, artister, entreprenörer eller andra som på olika sätt engagerar sig i klimatkrisen. Målet är att den som lyssnar på podden också ska bli inspirerad att agera. Under årens lopp har hon bland andra pratat med Johan Rockström, Rebecka Lemoine, Stefan Sundström, Isabella Lövin och många fler. Ibland spelar hon även in avsnitt live inför publik. 

Klotet
Sveriges radios program Klotet serverar varje vecka fördjupande berättelser om aktuella miljöfrågor. Det kan handla om allt ifrån Sveriges klimatmål till varför skogsbolagen vill att det ska skjutas fler älgar. Programledare är Niklas Zachrisson.  

Filmer:

Om skogen och More of everything 
Två filmer som tillsammans avtäcker myterna kring det svenska skogsbruket. Genom envis lobbyism har de stora svenska skogsbolagen fått många att tro att skogsbruket som det ser ut i dag är hållbart, när det egentligen är precis tvärtom. I More of Everything medverkar ett antal forskare och berättar hur Sverige systematiskt har byggt upp enorma monokulturer och avverkat det mesta av det som en gång i tiden var urskog. I Om skogen synas klimatargumentet i skogsdebatten i sömmarna och det konstateras bland annat att skogsindustrin släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som skogen ackumulerar. Tillsammans utgör de viktiga dokument för alla som vill förstå varför skogen har blivit en så het fråga.  

Greta
Filmen om Greta Thunberg släpptes år 2020. I filmen får vi bland annat följa med på hennes segling över Atlanten och när hon talar inför FN:s generalförsamling. Nathan Grossman som regisserade filmen sa att han ”ville bort från berättelsen om Greta, och komma in i hennes huvud”. Filmen hyllades för att den visade hur en väldigt ung människa får bära ett väldigt tungt ansvar och den blev bland annat nominerad till bästa film på Guldbaggegalan 2021. 

How to blow up a pipeline
Den här amerikanska action-thrillern bygger på idéer som presenterades i Andreas Malms bok med samma namn från 2021. I boken argumenterar Malm för att förstörande av egendom kan vara en viktig taktik för att uppnå klimaträttvisa. I filmen (som är fiktion och inte någon dokumentär) får vi följa en grupp unga personer i Texas som bestämmer sig för att spränga en oljepipeline. Filmen utforskar var gränsen går för vad som är  acceptabelt i kampen för att rädda klimatet.

Böcker:

Lisa Röstlund: Skogslandet 
Lisa Röstlund har i ett antal reportage i Dagens Nyheter kritiskt granskat den svenska skogsindustrin. Nu har hon samlat sina kunskaper i en bok. Bilden som framkommer är inte bara den av en komplicerad fråga där olika intressen står mot varandra utan också om hur det faktiskt liknar ett krig med hemliga dokument, forskare som tystas ned och människor som är livrädda för att våga prata öppet. 

Klimatboken (red. Greta Thunberg)
Över hundra geofysiker, matematiker, oceanografer, meteorologer, ingenjörer, ekonomer, psykologer och filosofer har bidragit med sin expertkunskap till den här boken som Greta Thunberg varit redaktör för. Tillsammans brottas de alla med den stora frågan hur vi ska lösa klimatkrisen och skapa en framtid som är värd att leva för de generationer som kommer efter oss. Några av de kända namn som medverkar är Naomi Klein, Margaret Atwood och George Monbiot men också svenskar som Elin Anna Labba och Johan Rockström. 

David Wallace-Wells: Den obeboeliga planeten
Klimatdebatten präglas i mångt och mycket av önsketänkande. Bara vi framställer lite mer el eller bygger ut CCS-tekniken så kommer allt lösa sig. David Wallace-Wells bok, som utgår från en artikel han skrev i New York Magazine och som blev den mest lästa i tidningens historia, är en motvikt till det där. Här visar han hur illa det faktiskt kan bli om vi inte vidtar genomgripande åtgärder genast. Trots att den kan verka väldigt dyster inger den också hopp genom att visa hur vi kan tänka för att komma vidare. 

Peter Alestig: Världen som väntar: Vårt liv i klimatförändringarnas Sverige
Peter Alestig är klimatjournalist på Dagens Nyheter. I den här boken visar han att inte bara resten av världen utan även Sverige kommer påverkas stort av klimatförändringarna. Allt ifrån energiförsörjningen till ekonomin och till och med demokratin kan komma att sättas i gungning om vi inte aktar oss. Redan i dag ser vi tecknen på klimatförändringar med extremväder, skogsbränder och översvämningar – men allt talar för att det kommer bli ännu värre framöver. 

Ulrike Herrmann: Kapitalismens slut – myten om grön tillväxt
Går det att förena kapitalism med ett hållbart samhälle? Många vill svara ja på den frågan, men den tyska ekonomijournalisten Ulrike Hermann tror annorlunda. Hon menar att det är tron på evig tillväxt som är själva grunden till många av de problem vi ser i dag och så länge som vi upprätthåller det kapitalistiska systemet så kommer våra försök att mildra klimatkrisen vara dömda att misslyckas. Lösningen heter cirkulär ekonomi menar hon och lyfter fram den brittiska krigsekonomin från 1939. 

Johan Rockström m.fl.: En jord för alla: Ett manifest för mänsklighetens överlevnad
Inom klimatforskningen pratar man ofta om att vi håller på att passera flera så kallade tipping points, trösklar där det vi gör efter får självförstärkande effekter. Men tipping points behöver inte bara vara av ondo. I den här boken lyfter Johan Rockström och flera andra forskare fram att vi också är på väg att nå en social tipping point. Sociala rörelser, en ny ekonomisk logik, teknisk utveckling och politiskt handlande kan tillsammans bidra till att vi hamnar i självförstärkande goda cirklar. Med hjälp av kraftiga datormodelleringar visar forskarna hur vi tillsammans kan skapa en jord för alla.