Åtgärder för att rädda Östersjön fungerar inte

Målen är tydliga, men politiken för att nå dit är bristfällig, säger Mark Brady, docent i naturresurs- och miljöekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och en av forskarna bakom studien.

De nio länderna runt Östersjön har sedan 2007 en gemensam åtgärdsplan – Baltic Sea Action Plan – för att rädda havet. Där finns konkreta mål och åtgärder för att minska utsläppen.

Arbetet sker inom ramen för Helsingforskommissionen och redan 1998 kom de berörda länderna överens om grundläggande åtgärder för att begränsa jordbrukets miljöpåverkan. Mycket är inriktat på hantering av stallgödsel.

”Det är förvånande”

Sverige är bäst i klassen med flest införda åtgärder, men inget land har gjort allt.

– Det är förvånande. Samarbetet har pågått i ett par årtionden och fortfarande är det många grundläggande åtgärder som inte implementerats av länderna, säger Mark Brady.

Sämst är länderna i öst. Lettland, Litauen och Polen har till exempel inget tak för tillförsel av fosfor.

– Det mest uppenbara är den ekonomiska skillnaden mellan exempelvis Sverige och Danmark och de gamla östländerna, som har mycket lägre BNP. Medborgarna där har en lägre betalningsvilja för att rädda Östersjön. De har andra prioriteringar, då är det svårt nationellt att motivera hårdare tag, säger Brady.

Enligt studien skulle det behövas starkare lokala myndigheter och institutioner, som vattennämnder och rådgivningstjänster, i flera av länderna.

– I exempelvis Polen finns det tiotusentals lantbrukare som man skulle behöva nå. I synnerhet är gratis rådgivning väldigt viktigt, men det saknas där.

Kostnaderna varierar

Forskarna pekar också på att kostnaderna för att minska utsläppen varierar stort i olika länder. Det beror på lokala faktorer som klimat, jordart, struktur på jordbruket och ekonomi. En konsekvens är onödigt höga kostnader för att uppnå målen samt en upplevd orättvisa i fördelningen av kostnaderna.

– Baltic Sea Action Plan tar inte hänsyn till var det är billigast att minska utsläppen. Forskning visar att man kan minska utsläppen till en betydligt lägre kostnad om man fokuserar åtgärder på rätt plats, säger Mark Brady.
Kostnaderna skulle kunna omfördelas mellan länderna. Sverige skulle exempelvis kunna stötta Polen att genomföra åtgärder som får större effekt på havet än vad åtgärder i Sverige hade haft.

– Åtta av de nio länderna är med i EU, och EU har den institutionella makten att få länderna att leva upp till sina löften. Det finns mycket pengar inom jordbrukspolitiken, men i många länder används väldigt lite till att minska näringsutlakningen, säger Brady.

Fråga om överlevnad

I de nordiska länderna föreslås de frivilliga miljöstöden till jordbruket riktas om genom att kopplas till hur mycket en åtgärd minskar utsläppen. Detta för att få större miljönytta för pengarna.
I slutändan handlar det om havets framtid.

– 80–90 procent av Östersjön är drabbad av övergödning och omfattande bottendöd. Frågan är hur länge det unika ekosystemet kan överleva.

Fakta: Studie av miljöpolitiken

Studien har genomförts av forskare vid Agrifood Economics Centre, ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

Forskarna har tittat närmare på hur åtgärdsplanen för Östersjöns miljö (Baltic Sea Action Plan) åtföljs av de nio länderna runt havet. Varje land har förbundit sig till att minska sina årliga utsläpp av fosfor och kväve med en viss mängd ton. Fokus har varit på jordbruket, som för Sveriges del står för 55 procent av näringsutsläppen i Östersjön.

Enligt studien är den nuvarande miljöpolitiken för Östersjön otillräcklig av tre skäl:

Många länder har inte genomfört de utlovade åtgärderna för att minska näringsutsläppen från jordbruket.

Viljan att minska utsläppen undermineras av en åtgärdsplan som är onödigt kostsam och som i vissa länder upplevs som orättvis.

Länderna i öst har svaga lokala institutioner medan andra har ineffektiva miljöstöd.

Källa: Rapporten ”Fungerar politiken för ett renare Östersjön?”