Zoom

Seed grabbing ett växande problem

Schweiziska demonstranter utklädda till grönsaker protesterar mot patentlagarna kring frön som de menar drabbar lantbrukare i söder och hotar den biologiska mångfalden inom lantbruket.

Privatisering av växter som varit allmänt kända sedan urminnes tider, så kallad seed grabbing, är ett växande problem. I Kenya kämpar herdefolk för att buffelgräs, som betats av deras djur i generationer, ska förbli allmän egendom.

I Baringo, i Rift Valley-provinsen, kämpar massajer och kalenjin mot privatisering av gräset, som de menar ”tillhör kullarna”. Gräset, Cenchrus ciliaris, är ett extremt tåligt gräs, som tål långa perioder av torka och snabbt tar till sig minsta regn. Det trivs på alla typer av jordar och har ett högt proteininnehåll.

I de områden som massajer och kalenjin befinner sig i är det en livsavgörande gröda. Klimatet beskrivs som öken eller halvöken och det finns inte möjlighet att bedriva odling med spannmål eller andra grödor som människor kan äta, eftersom de kräver betydligt mer regn än vad som faller där.

Tradition plantera buffelgräs

Buffelgräset däremot utgör bra bete för djuren och kan även torkas som hö som djuren kan fodras med under torrperioderna då ingenting växer. Därför har människorna så länge man kan minnas planterat buffelgräs varhelst man kunnat.

Enligt AFSA, Alliance for food sovereignty in Africa, är det brukande av marken som massajer och kalenjin bedriver långsiktigt hållbart. Det bidrar till såväl ekonomi som miljö och kultur.

Men nu har en organisation kallad RAE (Rehabilitation of arid environments), som lovar att förvandla det man beskriver som problematiska jordar till grönskande fält, sökt patent på buffelgräset, samtidigt som man kampanjar för att få lokalsamhällenas allmänningar att övergå i privata odlingar. Målet är att förvandla den småskaliga boskapsskötseln och odlingen av buffelgräs till en industriell verksamhet. Redan har många småbönder fått kontrakt där de får betalt för att producera buffelgräsfrön och sälja vidare.

Herde från Rift Valley vid boskapsmarknad
Herde från Rift Valley vid boskapsmarknad. Arkivbild. Foto: Khalil Senosi/TT

En byäldste, George Letakaan, som är kritisk till industrialiseringen säger till Grain, en organisation som kämpar för biodiversitet i livsmedelsförsörjningen:

– RAE har förändrat vår relation till buffelgräs. Det har funnits här i århundraden. Det enda som våra samhällsmedborgare inte kände till om buffelgräset var dess ekonomiska potential.

2014 ansökte RAE hos de kenyanska myndigheterna om PBR, Plant breeder´s rights, ett slags patent, på en sorts buffelgräs som i ansökan fick namnet Baringo 1. Grundaren av RAE, Murray Roberts, hävdar att han tagit fram sorten. Men enligt lokalbefolkningen, handlar det om exakt samma sorts gräs som deras djur betat i generationer.

"Gräset tillhör kullarna"

– Så snart det blev känt att Murray Roberts hade ansökt om PBR för Baringo 1, gick lokala byäldster upp till kullarna och hämtade prover för att jämföra med de sorter som odlades av RAE. De kom fram till att det rörde sig om samma sort, säger Eresia Erige, som tillhör lokalbefolkningen till Grain.

– Gräset tillhör kullarna och därför bör både fröna och odlingen rent allmänt vara till för alla och inte privatiseras.

I den kenyanska konstitutionen står att lokalsamhällena ska betraktas som ägare av lokala frön och plantsorter och dessa sorters användning. Det innebär i så fall att buffelgräset i fråga tillhör lokalbefolkningen.

Å andra sidan antogs 2012 The seed and plant varieties act, som innebär att vem som helst, offentlig institution eller privatperson, lokal eller utländsk, kan ansöka och få monopolrättigheter för en ny växtsort som de har upptäckt eller odlat fram.

Inbyggd konflikt

Lagen grundar sig på UPOV 1991, antagen av Union for the protection of new varieties of plants, en internationell organisation med huvudkontor i Genève. Organisationen består av 78 länder, däribland Sverige, och har som mål att säkerställa rättigheter för nya växtsorter som tas fram.

Det finns alltså en inbyggd konflikt mellan bönders rättigheter och växtförädlares rättigheter i Kenyas lag.

Den lokala myndigheten KVDA, Kerio Valley development authority, menar att KVDA redan 2001 experimenterade med den sortens buffelgräs som RAE långt senare sökte patent för.

Myndigheten har också påpekat att RAE omöjligt kunde ha tagit fram sorten Baringo 1 eftersom RAE inte har något växtförädlingsprogram. Dessutom hävdar man att buffelgräs ska vara i allmän ägo.

Buffelgräs tål torka, har högt proteininnehåll och kan torkas till hö
Buffelgräs tål torka, har högt proteininnehåll och kan torkas till hö. Foto: Mark Marathon/CC

Striden är inte avgjord ännu. RAE:s ansökan om patent ligger fortfarande för behandling och KVDA har aviserat lagliga åtgärder för att stoppa den. I Baringo ignorerar man för närvarande RAE:s försök att kommersialisera deras buffelgräs och fortsätter boskapssköteseln som förut, även om en privat industri som säljer frön till RAE har fått fäste.

Oavsett om RAE:s patentansökan godkänns eller ej, menar nätverket Seed savers att de lokala småbrukarna är förlorare. Dominic Kimani uppger till Grain att om RAE får patent på buffelgräset kommer inte lokalbefolkningen att kunna spara, dela eller sälja buffelgräsfrön utan tillstånd från RAE och man skulle dessutom behöva betala royalty för dem. Och om inte RAE får patentet, kan lokalbefolkningen ändå förlora rättigheterna till buffelgräset om någon annan organisation eller privatperson får ensamrätt på det.

– Det var bara en tidsfråga innan intressenter som RAE skulle kräva monopol på en växt som varit allmänt känd i generationer, menar Dominic Kimani. För att uppnå verkligt skydd för växtsorter som förvaltats i århundraden av småbrukare och lokalbefolkning krävs att Kenya tar bort lagar baserade på UPOV.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV