För första gången får nu knubbsäl jagas i Sverige. Förra året bestämde regeringen att licensjakt skulle tillåtas. Det finns mycket i den här jakten som kan ifrågasättas, kanske mest av etiska skäl, menar Inger Näslund, havsexpert på WWF.
En jägare som har gått en utbildning i säljakt får från och med onsdag den 20 april skjuta knubbsäl och gråsäl i svenska vatten. Undantag görs så att det är möjligt att jaga från ett motordrivet fordon och använda kulammunition klass 2. Inger Näslund, expert på havs- och fiskefrågor på Världsnaturfonden, WWF, är mycket tveksam till Naturvårdsverkets beslut om att införa licensjakt.
– Frågan om jakt är svår rent generellt och med sälar blir det ännu mer komplicerat, eftersom de kan vara i vattnet. Du kan skadeskjuta en säl som sedan drunknar och får en plågsam död, säger hon.
Skadeskjutna djur som rör sig på land kan spåras på ett annat sätt.
– Det är en etisk fråga om hur själva djuret hanteras i jakten, säger Inger Näslund.
På WWF är man också tveksam till att licensjakt på säl tillåts. År 2000 bedömdes gråsälen vara ”nära hotad” i rödlistningen av olika arter, enligt SLU artdatabanken. Inger Näslund kommenterar att det runt början på 1980-talet bara fanns drygt ett par tusen gråsälar i Östersjön, eftersom miljögifter gjorde att sälhonorna inte kunde föröka sig på grund av missbildning av äggstockar och livmoder. Hon förklarar att det har tagit flera generationer för att sälens reproduktion ska fungera.
– När man tittar på ekosystemet så bör de här djuren ha den population som de har i dag. De är topprovdjur och därför är de viktiga för balansen i havsekosystemet.
Antalet gråsälar i Östersjön beräknas nu uppgå till minst 50 000 individer, enligt Naturhistoriska riksmuseet. För att det ska finnas ett så kallat livskraftigt bestånd ska det finnas minst 10 000 gråsälar. Referensvärdet för knubbsälar är detsamma och antalet djur beräknas i dag ligga runt 25 000. Eftersom populationerna anses vara tillräckligt stora rapporterade regeringen i slutet av december 2021 att licensjakt på gråsäl och knubbsäl skulle tillåtas. Landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg kommenterade:
– Situationen för flera fiskbestånd runt Sveriges kuster är allvarlig. Sverige behöver därför ta ett helhetsgrepp och se över alla våra verktyg för att möjliggöra återhämtning av bestånden.
Inger Näslund menar däremot att avskjutning av sälar inte på något sätt skulle påverka beståndet.
– Man hoppar över det fundamentala, att vi behöver ha ett hållbart fiske och balans i ekosystemet.
Hon kommenterar att miljögifterna i Östersjön är en begränsande faktor för reproduktionen av fisk och att flera rapporter påvisar att människans fiske är den huvudsakliga anledningen till minskade bestånd.
– Politiska beslut är inte så starka som de borde ha varit, varken med kvoter eller regleringen av kvoter. Man väntar lite till och lite till och sedan så kommer en tipping point.
Inger Näslund förklarar att när gränsen är nådd kan det vara svårt att åtgärda problemet.
"Inte en lösning"
Regeringen angav även sälen som smittorisk som en anledningen bakom jaktbeslutet, att den bär på en parasit som påverkar torsken negativt. Inger Näslund kommenterar att sälens huvudföda är strömming/sill. Hon tillbakavisar även regeringens påstående att det inte finns någon annan lösning än licensjakt.
– Om man resonerar så att människan ska ha rätt till allt, då finns det ingen annan lösning. Men det här är inte en lösning, för man kommer inte kunna reglera sälen så mycket att det har någon effekt på fiskbestånden.
Det har tidigare varit tillåtet med skyddsjakt av säl, vilket innebar att djur som störde fiskenäringen fick dödas inom ett närliggande område. Även den bakomliggande orsaken till licensjakten är enligt Naturvårdsverket att sälen stör fisket. Framför allt det ”småskaliga yrkesfisket”, men också fritidsfisket, drabbas när sälar förstör redskap och äter upp fångad fisk. Naturvårdsverket menar att jaktformen är viktig för att minska konflikten mellan sälar och människor. Jakten ska göra att människan ställer sig positiv eller åtminstone neutral och accepterande till sälarnas plats i den svenska faunan.
– Ja men då kan man ju kalla det för vad det är, säger Inger Näslund och fortsätter:
– Det var det som skyddsjakten var till för, så jag förstår inte varför man ska ändra det till licensjakt. Jag vet att det finns en lobby för det och det finns folk inom jakten som tror att man ska kunna ändra EU:s beslut om hur man ska hantera sälprodukter, men det kommer inte att gå, det är ett beslut som ligger utanför EU.
Hon förklarar att det är förbjudet enligt lag att handla med sälprodukter. Naturvårdsverket ser ändå positivt på att licensjakten bidrar till att ”främja brukandet av sälen som jaktlig resurs”.
– Ja, de som jagar kan ju äta upp den, säger Inger Näslund.
När säljakt skulle uppmuntras i Finland utfästes en belöning vid bevis på att djurkropparna hade grävts ner. I Sverige gick diskussionen att kropparna i stället borde behandlas som farligt avfall, med tanke på alla gifter som finns i Östersjön. Rekommendationen från Livsmedelsverket är att fertila kvinnor och barn ska äta strömming från Östersjön högst ett par gånger per år.
– Tänk då på att en säl äter flera ton strömming under sin livstid. Vart tar alla miljögifter vägen? Jo, de lagras i sälens fettvävnad och späck, säger Inger Näslund.
Naturvårdsverket ser också positivt på att licensjakten ”bidrar till ökad tydlighet i sälförvaltningen”.
– Ja om förvaltningen handlar om att jaga, då blir det ju tydligare. Men forskarna har redan kontroll på hur många sälar som finns. I så fall handlar förvaltningen om att ta bort någonting, det är det enda man pratar om, säger Inger Näslund.
Även skyddsjakt
I Naturvårdsverkets beslut om säljakt ingår skyddsjakt på vikare, en art som var rödlistad som nära hotad 2010. Sverige har senast rapporterat till EU att referensvärdet ligger på 7 500 djur. Det borde ligga på minst 10 000. Eftersom vikarna föder sina ungar på is så minskar deras utbredningsområde när vintrarna blir varmare. Det föds för få ungar och vikaren bedöms inte ha en ”gynnsam bevarandestatus”.
Naturvårdsverkets hållning är ändå att skyddsjakt på 420 djur inte har någon större betydelse i sammanhanget.
– Vikarna skulle vi helst se att man inte sköt alls. Vi vet inte hur länge vi har kvar dem, säger Inger Näslund.
WWF har trots allt sagt okej till skyddsjakt med tanke på att den sker på enskilda individer som stör fisket inom en radie av ett par hundra meter.
– Ja, för att det har varit en sådan otrolig diskussion, säger Inger Näslund.
Både licensjakten och skyddsjakten regleras av särskilda jaktperioder och områden. Mellan 20 april och 20 maj 2022 infaller den första perioden för licensjakt på knubbsäl och gråsäl. Totalt 2000 gråsälar och 730 knubbsälar får fällas. Jakten regleras också av bestämmelser om tillvägagångssätt och inrapportering av skjutna djur. Undantag från jaktlagen om förbud för att jaga från motordrivna fordon görs med hänsyn till att det ska gå lättare att ta upp sälkropparna ur vattnet. En högre klass av ammunition får också användas för att minska risken för rikoschetter.
– Jag vet inte vilka som egentligen ligger bakom och har drivit på den här frågan. För fisket har haft möjlighet att ta med jägare till fiskeplatser länge. Men man har inte kunnat gå ut som enskild jägare och säga att man har skjutit en säl, förrän nu, säger Inger Näslund.
