Natten till onsdagen den 24 augusti rycktes elva personer upp ur sina sängar och fick veta att de skulle utvisas till Irak. Två av dem ska ha gjort motstånd innan de klev ombord på planet och fick sina händer svårt skadade. Väl framme i Bagdad lämnades de av svensk personal på flygplatsen, där de spärrades in i ett ”smutsigt litet rum”. Syre har sökt Nationella transportenheten (NTE), Kriminalvårdens transporttjänst, som hade ledsagare med på planet. (Se uppdatering i slutet av texten.)

Syre har pratat med 22-åriga Hussein som nu är i Bagdad. Han låg och sov när han abrupt väcktes och fick veta att han omedelbart skulle köras till Arlanda och därefter sättas på ett direktflyg till Bagdad, Irak. Hussein var 15 år gammal när han kom till Sverige men skrevs upp i ålder efter en medicinsk åldersbedömning, trots att de dokument han hade med sig från Irak styrker att han skulle ha varit 15 vid den tidpunkten.

– Från ingenstans kom de till mig mitt i natten och sa att vi skulle åka till Irak. Jag blev livrädd och var helt oförberedd. De frågade om jag ville samarbeta (skriva på papper om frivilligt återvändande, reds. anm.) och jag svarade nej. Då satte de på mig handfängsel. Jag sa att jag ville packa ihop mina saker och gå på toaletten. Det fick jag inte göra. De satte på mig ett bälte runt midjan och fäste mina händer vid det, säger Hussein över telefonen från Bagdad, där han nu bor tillfälligt hemma hos en vän.

Förutom Hussein och de tio andra som skulle utvisas fanns cirka 25 poliser med ombord, minst två per person som skulle utvisas. Det var när Hussein satt på planet som han såg två personer med vad han säger var ”brutna armar”. De hade försökt göra motstånd när de skulle tas ombord.

– Vakterna hade gripit tag i deras händer och vridit om. De här killarna grät hela vägen till Irak, de hulkade och hade jätteont. De sa att de hade ont – händerna var röda och väldigt svullna – men de fick inte någon vård, säger Hussein.

Enligt Hussein var bemötandet från personalen ombord ”inte trevligt”. Han berättar att de ska ha sagt saker som ”håll käften”, ”ingen kommer hjälpa er” och ”vi ska lämna er”.

"Fruktansvärd" hantering

Husseins advokat Karin Gyllenring menar att hanteringen har varit anmärkningsvärd från de ansvarigas sida. Oavsett vem som råkar ut för någonting liknande så har det varit en inhuman behandling och Hussein har, precis som många som hotas av utvisning, haft stora psykiska problem till följd av tidigare trauma och den stress ett utvisningshot utgör.

– Det har tidigare inte gått att utvisa med tvång till Irak och därför är den här deportationen anmärkningsvärd. Det mest uppseendeväckande är att det gjorts i smyg, helt utan förvarning för berörda personer. Jag kan bara tala för min klient men han har suttit inlåst på ett sätt som gör att han inte har kunnat göra någonting för att motsätta sig eller förhindra utvisningen genom att till exempel lämna in en anmälan om verkställighetshinder. Jag tycker att det minsta man kan göra är att säga till lite i förväg att en avresa kommer att ske, så han i alla fall hade kunnat gå på toaletten och kanske plocka ihop sina tillhörigheter innan de åkte till flygplatsen, säger Karin Gyllenring

Att deportationen genomfördes nu – knappt två veckor innan valet – kan vara någon form av signal om att regeringen vill visa ”vad man går för”, menar Karin Gyllenring.

– Jag känner oro för att den här typen av hantering av utsatta människor kommer fortgå. Det är inte humant och jag hoppas att det inte kommer gå till på det sättet framgent.

Utfryst och hotad av familjen

När Syre pratar med Hussein är han hemma hos vännen i Bagdad. Under de tio månader som han satt i förvaret fick han lugnande medel och anti-psykotisk medicin som egentligen kräver en avvänjningsperiod. Han berättar att han inte vet vad han ska göra nu, annat än att ”överleva”. Sin familj har han ingen kontakt med eftersom de inte accepterar att han har lämnat islam. Kanske kommer han fly igen.

Efter ankomsten förra veckan vände planet från Sverige nästan omedelbart. Han och de tio andra stängdes när de tvingats av planet av irakisk militär in i ett litet, smutsigt rum på flygplatsen. För att komma ut behövde någon komma och identifiera dem. Husseins kontaktperson Suada, som fått information om utvisningen men sedan inte hört något mer, fick tag på en vän till Hussein i Irak som identifierade honom.

– Jag skrev till kompisen att Hussein har blivit utvisad och jag vet ingenting mer. Vi pratade kort innan han gick på flygplanet men sedan hörde jag ingenting mer från honom och visste inte om han hade kommit fram, säger Suada, som var mycket orolig och sökte gränspolisen för att få reda på vad som hänt.

Ingen blev kontaktad

Liksom Husseins advokat Karin Gyllenring är Suada kritisk till hur utvisningen har genomförts. Under tiden som Hussein hade suttit i Migrationsverkets förvar hade hon ofta kontakt med gränspolisen och de hade kontaktuppgifter till henne och till andra som har fullmakt i Husseins fall.

– Jag kan förstå att de ville genomföra utvisningen och inte ge information till så många – men i vanliga fall brukar de förvarna så att personen som ska utvisas kan förbereda sig. Nu gjorde de det sent på kvällen och ingen av oss som har fullmakt i Husseins ärende blev kontaktade.

Enligt Hussein lämnades också de två som skadats innan avfärd från Sverige i det lilla rummet på Bagdads flygplats. Ingen av dem fick någon vård och de kunde inte sova på grund av smärtan. När Hussein lämnade flygplatsen var det fortfarande några av de som utvisats som var kvar på flygplatsen, eftersom ingen kommit dit för att identifiera dem.

"Förbättra återvändandet"

Flera av personerna ombord på planet var dömda för brott i Sverige. Syre har sökt migrationsminister Anders Ygeman med anledning av utvisningen men han avböjer en muntlig intervju och skriver istället i ett mejl att ”det har förekommit utvisningar till Irak tidigare under året och i förra veckan skedde ytterligare en verkställighet av personer som dömts till utvisning på grund av brott”. Det råder inget verkställighetsstopp till Irak och regeringen för enligt migrationsministern dialog med flera länder om att ”förbättra återvändandet”. Att säkerhetsläget i Irak de senaste månaderna kraftigt försämrats till följd av det politiska läget tar ministern ingen notis om i sitt mejl. Syre har följt upp med fler frågor om förhållandena ombord på planet och vilka riktlinjer det finns för personalen.

Hussein dömdes under en tid han levde som hemlös för mindre brott. Han blev själv också utsatt för brott under den här tiden. Sedan han till slut fick hjälp med boende och sysselsättning via ideella krafter har han inte begått några lagöverträdelser. Syre har inte kunnat bekräfta vad övriga på planet haft för brottshistorik.

– Jag kan tycka att det inte spelar någon roll eftersom det här framförallt handlar om hur utvisningen gick till. De som har begått brott har avtjänat sina straff. Men oavsett så har de här människorna fortfarande mänskliga rättigheter även om de inte har ”rätt” att stanna i Sverige. De ska inte bli behandlade på det här sättet, säger Suada, och fortsätter:

– Hussein föll mellan stolarna och hamnade på grund av Sveriges migrationspolitik på gatan som 17-åring. Samma politik fortsätter nu att skapa utanförskap. Våra politiker måste utkrävas ansvar istället för att individen ska bära hela skulden för ett brustet system.

Uppdatering: NTE känner inte till att någon skadades innan avfärd. ”Om någon skadas under en transport så tas de om hand av sjukvård. Vid den här transporten fanns sjukvårdspersonal på plats. Vi har ingen kännedom eller uppgift om att någon skulle ha skadats” skriver de i ett skriftligt svar. De känner inte heller till att det ska ha förekommit ett högt tonläge och skriver att de ser ”det som mycket osannolikt att vår personal” ska ha använt sig av de ord som ”ryktesvägen framkommit” till Syre. Syre har begärt att prata med någon som befann sig ombord på planet men det har avböjts av NTE:s pressavdelning.

Läs också:

”Migrationsverket gör bokstavligt talat människor papperslösa”

Besked: Fler asylsökande afghaner kan få stanna

Hotas av utvisning till Afghanistan: ”Jag trodde att mardrömmen var över”