Energi · En syl i vädret

Prepositioner i arla morgonstund

I gryningen, innan solen går upp, cyklar deltagarna i Vätternrundan förbi Vadstena.

Den regel som säger att innan och före används på helt olika sätt är ännu inte hundra år gammal. Det var en språkvårdare som helt enkelt uppfann den för att han ville ha lite mer ordning i grammatiken. Men behövs den egentligen?

Före soluppgången. Innan solen går upp. Så kan man säga utan att någon protesterar, men går det lika bra att vända på det? ”Vi kom hem innan soluppgången” eller ”vi kom hem före solen gick upp”?

Före och innan är ju både lika och olika. Efter innan kommer ofta en sats med både subjekt och predikat. Alltså både någon eller något som gör något, eller som något händer med, och verbet som talar om vad som händer. Till exempel att solen går upp – ”innan solen går upp”. 

I en mening som ”Vi kom hem innan solen gick upp” binder innan ihop två satser: ”vi kom hem” och ”solen gick upp”. Ord som används så kallas konjunktioner, ett ord som betyder ungefär ihopsättare på latin. 

När den ena satsen är en bisats, som här, kallas det för subjunktion, alltså en underordnande konjunktion. ”Innan solen gick upp” är ju inte ett eget budskap utan något som ger mer information om hemkomsten. 

En vanlig konjunktion, och till exempel, samordnar satser där ingendera är underordnad den andra: ”Solen gick ner och månen gick upp”. 

Vanlig språkfråga

Före är också en sorts klisterord, men det klistrar inte fast en hel sats. I ”före solnedgången” finns ju inget verb. Före är en preposition, ett sådant ord som En syl i vädret handlade om i går. Prepositioner heter så för att de har sin plats, sin position, före, alltså pre ordet som kommer efter. Solnedgången i det här fallet.

Så enkelt kan det vara: före är preposition, alltså är ”före soluppgången” rätt. Innan är en subjunktion, alltså är ”innan solen går upp” rätt.

Men ändå är det här en av de allra vanligaste språkfrågorna. Det är nämligen vanligt att använda innan likadant som före: ”innan midnatt”, ”innan solnedgången”, ”innan frukost” och liknande. Och då invänder ofta någon att det ska vara ”före midnatt” och ”före solnedgången”.

Ordet innan hade ursprungligen inget med tid att göra. Tänk på uttryck som att läsa innantill eller kunna något utan och innan. Eller ord som innanmäteinnanfönsterinnanför.

Från början betydde det inifrån. Ordet har bildats på samma sätt som hädan och dädan – härifrån och därifrån. Dädan använder väl ingen numera, men ”vik hädan”, ”ge dig av härifrån” har man åtminstone hört.

I alla fall: innan betydde från början inifrån och inom och sådant. Man kunde säga ”innan fem mil” och mena ”inom fem mil härifrån”, till exempel. Men också ”innan tre dagar” – precis som vi kan säga ”inom tre dagar”. Antagligen var det så innan kom att associeras med tid.

Men ”innan tre dagar” – där används ju innan som preposition. Hur kom det att anses vara fel? Idén att innan inte borde användas som preposition kommer från Erik Wellander (1884–1977), språkvetare och språkvårdare som skrev boken Riktig svenska, som blev språkligt rättesnöre för några 1900-talsgenerationer. Så här skrev han om innan: ”Innan är företrädesvis en konjunktion och bör ej brukas som preposition i fall där före ger fullgott uttryck åt meningen”. Men det var hans personliga åsikt.

Ett veritabelt kaos

”Före solen gick upp” då – säger någon så? Ja, inte minst i Finland. Enligt den finländske språkvårdaren Mikael Reuter är det en klassisk finlandism ”som de flesta säkert erinrar sig att deras modersmålslärare har tagit upp”. För säkerhets skull ger han ändå en lektion eftersom svensktalande finländare tydligen ständigt blandar ihop före med både innan och förrän.

Förrän är en konjunktion, och när vi använder den finns det alltid ett inte inblandat – eller någon annan negation. En gång i tiden kunde man säga ”hon kom hem förrän solen gick upp”, men i dag låter det väldigt gammaldags eller bara konstigt.

I äldre texter hittar man inget språkhistoriskt facit som kan säga vad det hette från början. Snarare tvärtom – i väntan på att Erik Wellander skulle dyka upp på 1900-talet och tala om vad som var Riktig svenska var språkbrukarna utlämnade till ett veritabelt kaos. Före tycks ha kunnat betyda inte bara före och innan, utan även för, förränförr och framför.

Nej, det är klart att det inte var kaos. Folk gjorde sig förstådda, men med nutida ögon ser det rörigt ut.

Ingen naturlag

Att före och innan glider omkring litegrann är alltså rätt naturligt. Men finns det inget som är rätt? Hur ska vi göra? ”Innan solen går upp” och ”före soluppgången” funkar alltid. ”Innan soluppgången” går också bra, fortfarande enligt Språkrådet, men det kan hända att någon protesterar. ”Före klockan slår tolv” skaver lite i många öron men i Finland säger många så. Språkvården avråder, både här och där. Men det är inte precis en naturlag.