Med Tidöavtalet i ryggen ska Ulf Kristerssons regeringsmakt vara garanterad de närmsta fyra åren. Men i söndagens Agenda skymtade en klimatspricka som kan sluta med att kejsaren står naken redan nästa år. Det skriver Syres miljöredaktör Ossian Sandin i en analys.
Utsläppen från våra transporter ska minska med 70 procent till 2030, jämfört med 2010 – ett beslut taget av en bred riksdagsmajoritet. För att nå det utan att behöva ta till radikala åtgärder som skulle minska trafikflödet, snickrade den nu daterade S och MP-regeringen ihop en plan. Förutom rabatt till den som köper elbil – avviserades om krav på kraftig men gradvis ökad inblandningen av biodrivmedel i bensin och diesel fram till 2030. På så sätt skulle minskade utsläpp garanteras – och klimatmålet kunna nås, trots de miljontals bränslebilar som väntas vara kvar när målsnöret bryts.
Alla partier utom Sverigedemokraterna stod bakom planen. Men under valrörelsen kom den under attack, då inblandningen av biodrivmedel bidrog till att driva upp priset på bränsle. Men att verktyget är oumbärligt för att nå klimatmålet har myndighet efter myndighet konstaterat – även med snabb elektrifieringstakt. Senast i en tvåstegsraket av Energimyndigheten och Trafikanalys. Den förra slog fast att om kraven på inblandning av biodrivmedel sänks, behövs andra lika kraftfulla styrmedel som kan kompensera bortfallet. Men som Syre rapporterat, har Trafikanalys inte hittat några alternativ som inte skulle driva upp bränslepriset.
”Det är en tillfällig sänkning”
Ändå kom beskedet. Reduktionsplikten ska sänkas till EU:s miniminivå från och med den första januari 2024. Hur klimatmålet till 2030 nu ska nås var också en av huvudpunkterna i söndagens Agenda, där programledaren Camilla Kvartoft, pressade partiledarna, både för vad det skulle betyda för klimatmålet men också hur det skulle slå mot den industri som nu satsar på tillverkning av biodrivmedel av bland annat restprodukter från skogen.
– Sveriges högt ställda klimatmål, de kvarstår. Men vägen dit går genom elektrifiering. Inte genom att låta människor med minskande ekonomiska marginaler betala priset för ohållbara ekonomiska och politiska beslut, bedyrade Ebba Busch (Kd), utan att komma med någon ny trollformel som skulle få bort bränslebilarna från vägarna.
– Det är en tillfällig sänkning av reduktionen, det är det vi har kommit överens om, sa Johan Pehrson (L).
”Jag tycker inte det gör något”
Om Camilla Kvartoft ställt frågan om övriga partiledare kunde garantera att det skulle röra sig om just en tillfällig sänkning, kan man nog tänka sig att de skulle ha svårt att ge något rakt besked. Någon garant i Tidöavtalet finns inte att finna, reduktionsplikten har lämnats utanför luntan på 63 sidor. Men på den presskonferensen där avtalet presenterades rådde det ingen tvekan om att reduktionsplikten skulle sänkas kraftigt.
– Det blir lägre bränslepriser, reduktionsplikten kommer att sänkas till EU:s miniminivå från första januari 2024, sa Ulf Kristersson (M), utan att nämna att det skulle röra sig om något tillfällig sänkning.
Samtidigt står det klart att alla inte tar lika allvarligt på att nå klimatmålet. På Camilla Kvarstofts fråga ”om det inte gör så mycket om Sverige inte klarar klimatmålet till 2030”, svarade Jimmie Åkesson:
– Jag tycker inte det gör något, det är inte det viktiga. Det viktiga är att vi långsiktigt ställer om.
En stark kontrast till Ebba Buschs besked om att ”Sveriges högt ställda klimatmål ligger fast”. Samtidigt ett väntat svar, då Sverigedemokraterna är det enda partiet som varken ställt sig bakom reduktionsplikten eller klimatmålet för transporter till 2030 i riksdagen. Men det vore ett desto större misslyckande för Sveriges nytillträdda klimatminister Romina Pourmokhtari (L), om Sverige tappar kursen. Så också för Moderaterna och Kristdemokraterna, som likt Liberalerna sagt sig stå bakom klimatmålet.
Kan behöva stå naken
I brist på andra åtgärder kan så klart en kraftig reduktionsplikt fortfarande bli en räddare i nöden, om sänkningen nu blir så tillfällig som Johan Pehrson lät påskina i Agenda. Målet anger inte hur mycket utsläppen ska minska fram till 2030 – endast hur stora de får vara när målsnöret bryts. Samtidigt skulle en chockhöjning av reduktionsplikten senare i mandatperioden, också innebära en höjning av bränslepriset med ett par kronor. I det läget lär klimatminister Romina Pourmokhtari behöva vinna en brottningsmatch med i alla fall Jimmie Åkesson.
En sak är i alla fall säker. Hur noga Ulf Kristerssons regering tycker att klimatmålet är, lär visa sig. Senast nästa år måste den nya regeringen presentera en klimatpolitisk handlingsplan. I den ska det framgå hur de svenska klimatmålen ska kunna nås under mandatperioden, åtgärder som granskas av det klimatpolitik rådet. Om Ulf Kristersson inte har några kläder på sig då, lär han, likt barnet i sagan – bli upplyst om det.
