På Cop27 stoltserar regeringen med att den vill utöka klimatbiståndet. Samtidigt kan politiken med den andra handen försämra för drabbade av klimatkrisen, när den totala biståndskakan prioriteras om och blir mindre.
– Pengarna måste tas någonstans ifrån, säger Anders Olofsgård, forskare i utvecklingsekonomi vid Handelshögskolan.
Hur biståndet ska hanteras de kommande fyra åren styrs av en kompromiss partiledarna från M, KD, L och SD kunde köpa efter några blöta kvällar på Tidö slott och hårda budgetförhandlingar på regeringskansliet. Klimatbiståndet ska utökas. Ändå går kompromissen stick i stäv med vad många fattiga mottagarländer önskat sig, då den totala biståndskakan minskar när enprocentsmålet samtidigt slopas, enligt Mathias Fridahl, forskare vid Linköpings universitet.
– De rika länderna säger ofta att vi börjat uppmärksamma klimatkrisen mycket mer och därför har börjat styra om vårt bistånd dit, så att det blir mer klimatrelaterat och att det då är nya medel med nya mål. Men många fattiga länder vill snarare se att hela biståndsbudgeten växer och att den överskjutande delen öronmärks som klimatrelaterat bistånd.
På Cop27 i Egypten har miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari ändå hållit biståndsflaggan högt, där budskapet om att Sverige ska öka klimatbiståndet återkommande kommunicerats utåt. Exakt hur Sverige ska få ihop biståndspusslet är ännu oklart. I budgeten framkommer endast de stora dragen, som att klimatbiståndet och det humanitära biståndet ska utökas, att bistånd till Ukraina ska prioriteras och att stöd till vissa multilaterala organisationer kommer att begränsas.
Nedprioriterade områden
Men signalerna om det senare kan få följder för organisationer i några av de regioner som är mest sårbara för klimatförändringarna, enligt Anders Olofsgård, forskare i utvecklingsekonomi vid Handelshögskolan.
– Man kan absolut tänka sig en nedprioritering av vissa regioner som inte ligger i närområdet, så som Afrika, Sydamerika och Asien, säger han.
En multilateral organisation kan vara olika FN-organ eller utvecklingsbanker. Eftersom det humanitära biståndet ska utökas, är det de organisationer som arbetar mer långsiktigt för att stärka alltifrån rättsstaten, människors hälsa eller rätt till utbildning som kan vänta sig mindre bistånd. Men även om det biståndet inte är direkt kopplat till klimatkrisen, kan det få indirekta följder för samhällen som ska handskas med ett allt instabilare klimat, menar Anders Olofsgård.
– Hur mycket de kommer att minska på exempelvis utbildning i Afrika, det vet vi inte ännu. Men det är svårt att se att de inte minskar någonstans när de ska göra det som man säger att de ska göra, det kommer att påverka människors välfärd på många sätt. Både direkt och indirekt, som möjligheter att stå emot klimateffekter, säger han.
"Öka stödet till hållbar matförsörjning"
En av de organisationer som ska förhålla sig till de nya förutsättningarna är We effect, en biståndsorganisation som startades av Sveriges kooperativa rörelser på 1950-talet med stort fokus på småjordbrukare. När Syre når generalsekreteraren Anna Tibblin är hon på väg till Kenya med kooperativa företagsledare för att utveckla affärsmässigheten i deras biståndsprojekt. De kommer också möta upp med den norsk-svenska handelsdelegation som är på konferens i Kenya, där bland annat kronprinsessan Victoria och den norske prins Haakon ska delta tillsammans med biståndsministrar från de båda länderna. En av punkterna rör hållbar livsmedelsförsörjning, ett område som enligt Anna Tibblin traditionellt varit lågt prioriterat.
– Vi kan inte se något bra skäl till det men kommit fram till att man inte tar ett helhetsgrepp för målen i biståndet, det har gjort att det som är stöd till jordbruk hamnar utanför, så vi driver det som krav – öka stödet till hållbar livsmedelsförsörjning, säger hon.
Enligt budgeten ska det bistånd som kanaliseras via civilsamhället ”öka på platser där civilsamhället effektivt genomför prioriterad verksamhet”. En sådan prioritet är klimatet. Men stöd till småjordbrukare riskerar att falla utanför, då det inte klassas som klimatbistånd av Sverige inom ramen för den rapportering som sker till OECD. Men Anna Tibblin anser att kopplingen är solklar.
– Vi stödjer Sveriges överenskommelse i Glasgow om fördubblat klimatbistånd och menar att det också ska riktas till småskaliga bönder, som är de som bär klimatkrisen. Med en klimatkris som driver ökad hunger och förlorad biodiversitet, gå då till kärnan. Stötta de här bönderna att ställa om, så att de klarar av att odla mat till sina egna befolkningar.
Stöttar kooperativ
Om Anna Tibblin får gehör hos biståndsminister Johan Forsell (M) i Kenya återstår att se. Även skrivningar i budgeten om att använda handeln som medel för minskad fattigdom i biståndet, är ännu öppen för tolkning.
– Vi stöttar kooperativ som producerar kaffe, då stöttar vi dem i att ställa om till ekologisk odling för att bli både ekonomiskt och miljömässigt starkare, några av de exporterar till Sverige, så bistånd och handel kan absolut samverka mer än det vi ser idag. Men då måste man komma ihåg att vi måste utgå från fattiga människors behov, inte svenska affärsintressen.
Samtidigt ser Anna Tibblin med oro på signalerna om att stödet till vissa FN-organisationer kan komma att minska. Även om det inte är lika enkelt att visa upp hur ett bistånd till en FN-organisation gett konkret resultat, är det en viktig pusselbit för det övergripande målet – en hållbar global utveckling.
– Om regeringen nu har ambitionen att minska stödet till multilaterala institutioner, så kan det bidra till att sätta krokben för saker som också civilsamhället försöker uppnå. Vi kan i våra biståndsprojekt stödja kvinnliga bönders rätt till mark och rätt till finansiella tjänster så att de blir starkare aktörer och klarar av att driva sina jordbruk. Men andra aktörer behöver driva på i de globala forumen som gör att förutsättningarna finns för att de här kvinnorna ska kunna kliva fram, vi måste se till helheten.
Syre söker biståndsminister Johan Forsell (M) för en kommentar.
Läs mer:
