Energi · Omöjliga intervjun

1700-talstänkaren som kämpade för rätten att uttrycka sina tankar

Till rikets höglovliga ständer, av en deras ledamot.

Jerker Jansson vandrar genom Kungliga biblioteket när någon plötsligt tilltalar honom på gammaldags finlandssvenska. En röst från 1700-talet – det är Anders Chydenius, mannen som tog initiativ till den svenska tryckfriheten. Det blir en omöjlig intervju.

Alla dessa ord som gjorts tidlösa tack vare boktryckarkonsten, tänker jag när jag letar runt i hyllorna på måfå, vart skulle de ha tagit vägen annars? Och alla de tankar som legat tysta och väntat på att någon ska hitta dem igen. Det fascinerar mig. Det finns ingen nödvändighet i att tankar som är heta nu kommer att klinga genom historien. Motsatsen är också sann. Det är inte självklart att idéer vi idag betraktar som perifera eller till och med onda kommer att ses så för alltid. Att förneka att det finns en gud var onekligen en gång bland det värsta en människa kunde göra också i vårt land. Nuförtiden är agnostikerhörnet det mest befolkade.

– Du förenklar grovt, men har rätt i grunden.

Finlandsvenska? Jag ser mig om i den lilla läsesalen där jag sitter med bomullshandskar med ett gammalt protokoll från förra sekelskiftet från en konsumentförening i Fagersta. Jag har inte hört att någon har kommit in i salen, än mindre att han har satt sig på pandemisäkert avstånd.

– Anders Chydenius, säger han med finlandssvenskt tryck i tje-ljudet.

Jag rycker till. Det är knappt att jag vet vem han är. I panik går jag igenom det jag vet. Präst som levde under 1700-talet, en mångsidig människa som experimenterade med medicin och kemi, sysslade med jordbruk och studerade nationalekonomi och politisk filosofi när han inte sysslade med själavård. Ses som en förgrundsfigur i utvecklingen av både svensk och internationell liberalism.

– Men de flesta minns mig nog för att jag var drivande bakom att Sverige fick sin första tryckfrihetsförordning.

Trots att jag har vant mig vid att mina intervjuobjekt ofta kan läsa mina tankar rycker jag till. Pinsamt nog visste jag inte det. Och nu vet han att jag inte visste det.

– Ingen skada, skrattar han. Jag gjorde inte det jag gjorde för mitt eftermäle.

”Det är vackert att ni får säga vad ni 

– Det vi kämpade för var rätten att uttrycka sina åsikter fritt överhuvudtaget. Vi levde i ett samhälle där många människor inte hade tillgång till kunskap och information annat än genom kyrkan och staten. Ett fåtal av oss ingick i en elit som hade råd med böcker och tidningar och inte ens vi fick säga vad vi egentligen tyckte. Du lever i en helt annan värld. På gott och ont.

Chydenius var radikal för sin tid. Han förespråkade ekonomisk jämlikhet och argumenterade emot alla former av hierarkier i samhället. Han var en privilegierad person som såg sina privilegier och ogillade dem.

– När jag ser ditt samhälle blir jag både nöjd och förfärad. Det är svårt för mig att kasta av mig de moraliska system jag trots allt bär på och acceptera att ni verkar hylla beteenden som på min tid inte bara ansågs omoraliska utan också var olagliga. Samtidigt är det vackert att ni faktiskt får säga vad ni tycker.

– Men tänk på allt hat som väller fram i ett medielandskap där varje individ är sin egen chefredaktör, om än inte alltid ansvarig utgivare, invänder jag.

– Tro inte att det där inte var lika svårt på min tid. Det var inte för mitt höga nöjes skull som jag också tyckte att tankar som betraktades som hädiska skulle få uttryckas. Jag tror fortfarande att det är ett värde i sig att människor får säga vad de tycker. Men när jag ser på händelserna i världen blir det ju tydligt att det finns en skillnad mellan din och min tid.

Jag nickar. På Chydenius tid låg det alltid flera lager av kontrollfunktioner mellan skribenten och den publicerade texten. Bokförläggare och tidningsredaktioner. Människor som var antingen juridiskt eller yrkesmässigt ansvariga för vad som faktiskt sas i deras publikationer. I dag kan vem som helst säga vad som helst när som helst och ingen är egentligen riktigt ansvarig.

– USA var på min tid ett utopiskt experiment. Vi följde noga utvecklingen och många med mig är rätt besvikna i efterhand. För oss var tankar om människans inneboende rättigheter minst lika viktiga som vår frihetstörst. Vi ville inte bara befria slavarna, vi ville se till att de, och alla andra människor, hade vissa grundläggande behov garanterade. Det verkar ha kommit bort på vägen när den amerikanska presidenten kan anstifta en attack på den demokrati han är satt att försvara genom sociala medier. Det är liksom tvärtemot vad vi tänkte oss.

Kungliga biblioteket i Stockholm samlar allt som har tryckts i Sverige sedan 1661, och sedan 2009 också audiovisuellt material
Kungliga biblioteket i Stockholm samlar allt som har tryckts i Sverige sedan 1661, och sedan 2009 också audiovisuellt material. Foto: Dan Hansson/SvD/TT

Yttrandefriheten är inte huvudproblemet

Jag tar av mig bomullshandskarna som har börjat klia. Man kan diskutera var gränsen för vad som ska få sägas ska gå egentligen hur länge som helst, men nån princip kommer alltid att komma i kläm, någon grupp kommer alltid att känna sig förtryckt. Vi får nog alltid lov att pyssla om det fria ordet. Men det finns en anledning till att Chydenius har dykt upp just i dag. Kanske är det inte för att vi ska nörda in på pressetik utan för att påminna mig om den materiella och själsliga verkligheten bakom allt hat på nätet.

– Jag var först och främst själavårdare, säger Chydenius. Jag tror verkligen att man kan hjälpa människor att läka inombords. Och människor som mår bra behöver inte ta sin tillflykt till hatet. Att som på min tid utgå från att vi som människor har naturgivna, inneboende rättigheter är kanske gammaldags, men den som sitter och hatar framför datorn kanske skulle behöva påminnas om det, om det grundläggande gemensamt mänskliga hos oss.

Jag stör mig hela tiden på att också jag frivilligt överlämnar så mycket av mitt tänkande till ett fåtal, multinationella företag, utan någon som helst demokratisk kontroll. På Chydenius tid fanns inte ännu en mogen industrikapitalism och än mindre sociala medier och kanske skulle han ha ryggat tillbaka inför dagens situation. Men i grunden handlar det inte enbart om vilka medier vi människor använder för att meddela oss med varandra och om vilka gränser som sätts upp där.

Av någon anledning känner tillräckligt många människor det nödvändigt att säga avskyvärda saker till andra människor för att en majoritet tycker att det är problematiskt. Vi kan antingen välja att hindra dem från att uttrycka sig eller börja fundera på varför. Och kanske till och med fråga oss vilken roll vi själva spelar i eländet.

– Precis, ler Chydenius. Och anledningen till att vissa saker är svåra att lösa är att de är svåra att lösa. Om det skulle ha funnits ett möjligt alexandershugg skulle någon med säkerhet redan ha utdelat det. Jag är naiv nog att tro att mycket skulle bli bättre i en värld med tryggare människor, själsligt och inte minst materiellt, men jag tror nog att kampen mot människans fula sidor är evig.