Att promenera från en vältrafikerad 90-väg där bussen släpper av Syre till det naturcentrum, som ligger en halvtimme bort, ger lugn ända in i märgen. Ett stormfällt träd ligger fält över en skogsstig, på en restaurerad Skånegård har en sfi klass flyttat ut undervisning – och över en bokskogsbeklädd ravin, sträcker sig en bred gångbro snickrad i trä.

Christian Holst, vd, för stiftelsen Skånska landskap möter upp tillsammans med Emma Sandell Festin som är en av stiftelsens skogsförvaltare. De ger en rundtur i skogarna och förklarar den strategi, som nyligen antagits och som ska hjälpa dem sköta de runt 8 800 hektar skog som stiftelsen förvaltar.

– Det har fyra ben, vi ska främja friluftsliv, göra viktiga åtgärder för den biologiska mångfalden, ha en uthållig och lönsam virkesproduktion samt främja skogens roll i klimatomställningen. Hur vi ska göra det, specificeras i strategin och är ett dokument som måste hållas levande, säger Christian Holst.

Syre: Är det svårt att få ihop?

– Nej, egentligen inte.

Men vi får anledning att återkomma till den frågan. Första anhalt, är en ungskog av bok där stora mängder död ved ligger utspridd på marken. En andra generationens skog – som Christian Holst och Emma Sandell Festin beskriver som ”en ganska typisk Skåneskog”. Att det är bok är inte den enda anledningen till det, utan att den står på mark som för bara ett hundratal år sedan var en övergiven åker.

– En gång i tiden var det en fornåker där bönder gick och plockade stenar men eftersom den var oproduktiv övergavs den när man fick lite bättre metoder, säger Emma Sandell Festin.

"Behöver vara här inne och rota"

Samtidigt som jordbruket blev effektivare, växte en industri fram som tillsammans med hushållen törstade efter bränsle att hålla samhället varmt och växande. De kvarvarande skogarna skövlades snabbt. Något som oroade grosshandlaren Otto Daniel Krook som några månader före sin död 1873 donerade en nätt summa för att göra något åt saken – och mark otjänlig för livsmedelsproduktion började köpas upp för att återbeskoga delar av regionen.

Pengarna och visionen har sedan dess funnits i en stiftelse som numera förvaltas av Skånska landskap. Men skogsbruket har förändrats i takt med att samtiden krav och idéer skiftat. I den unga bokskogen vi promenerat till, förändras nu åldersstrukturen genom hyggesfritt skogsbruk där träd plockas ut allteftersom. Och med det ökar den biologiska mångfalden – och de naturvärdens som fanns i Skåne före avskogningen, återställs.

– Många naturvärden här är knutna till att man gjort något i skogen, så för att bevara arter behöver man vara här inne och rota. Hade vi bara låtit den växa skulle boken ta över fullständigt, nu kan fågelbär och andra arter växa, säger Christian Holst.

Gran ansågs bäst överallt

Enligt stiftelsen strategi ska också alternativ till trakthyggesbruk användas där det är lämpligt, för att gynna klimatet – då en kalavverkning leder till koldioxidutsläpp från marken i närtid. Man hade därför kunnat tro att Christian Holst och Emma Sandell      Festin skulle vara positiva till de förslag som EU-komissionen nu lagt om att låta skogen binda mer koldioxid och att styra mot mer skonsamma skogsbruksmetoder. Men både Christian Holst och Emma Sandell Festin, är skeptiska.

– Det vi kan sakna i miljödebatten i dag är att det vi har i skogen i dag är på grund av beslut på 1950 och 60-talet, säger Emma Sandell Festin.

– Och som egentligen spätts på ända till början av 1990-talet då produktionsmålet var betydligt överordnat, fyller Christian Holst i.

En kort promenad från den unga bokskogen visar de ett skogsområde med höga granar, en rest från tidigare skogsstrategier. Då framstod gran som det bästa trädslaget på grund av sin snabba tillväxt, trots att Skåne ligger utanför dess naturliga utbredningsområde. Men granskogen på tio hektar kommer snart att förvandlas till ett hygge. Christian Holst beskriver det som ett plantage – närmast sterilt. Att plockhugga – för att ändra åldersstrukturen, är trots strategin inget alternativ som övervägs. De luckor som då skulle uppstå skulle inte gynna mångfalden, utan riskera att fälla hela skogen.

– Gran har generellt ytliga rotsystem och tar stöd av varandra när det blåser, har du en gran på en hagmark eller så, då kan rotsystemet gå åt alla håll och kanter. Men här går de in i varandra, så kommer det en kraftig storm, tar det med sig de andra träden, många gånger har vi inga alternativ än att kalavverka, säger Christian Holst.

Går inte att låta skogen stå

Att låta skogen stå för att låta den binda mer koldioxid ser Christian Holst och Emma Sandell Festin därför inte som en god idé, inte bara för att det då kan bli svårt att upprätthålla en lönsam virkesproduktion, utan för de risker som finns med skadeangrepp, extremväder – och rotröta.

– Det vi kan göra är att börja på östra sidan och ta mindre hyggen, då kan vi dela upp beståndet och sedan plantera blandskog, något kan bli ek, något kan bli bok. För vi kan inte blåsa in biologisk mångfald och vi kan inte få det att stå hur länge som helst. Får vi in ett kraftigt angrepp av granbarkborren, riskerar vi att ta död på hela beståndet, säger Emma Sandell Festin.

På andra håll i markerna – är det ändå vad de gör, om inte blåser in biologisk mångfald, så i alla fall gynna den genom att ta bort sly från storväxta ekar och planterar nya – som kan ge hem till insekter när de äldre giganterna faller. Även skogsbrynen lämnas vildvuxna, så att mångfalden får en chans.

Men även om de arbetar för en stiftelse med uttalat mål att ta allt större miljö- och klimathänsyn, anser de att det inte behövs mer reglering. Skogsområden, skogsägare och geografiska platser har vitt skilda förutsättningar, därför ser de risker med lagstiftning som ska ange en miniminivå för hur ett hållbart skogsbruk ska se ut över hela världen. Istället vill de se en debatt om hur vi kan konsumera mindre.

– Vi måste nyttja skogsråvaran så bra som möjligt för skogen kan inte räcka till allt. Vi kan till exempel konsumera mindre energi. Men det konstiga är att människor inte verkar vilja, jag menar – hade man velat dra ned på inomhustemperaturen med 2–3 grader skulle det få enorm betydelse för klimatet, säger Christian Holst.

Syre: Samtidigt är det många rapporter som pekar på en negativ utveckling för den biologiska mångfalden i skogarna, är det då inte rimligt att ställa högre krav?

– Vi tar större hänsyn, lämnar mer träd och död ved kvar i skogen och är försiktigare med spårbildning. Så det kan omöjligt ha blivit sämre, med de skogsbruksmetoder som var på 1970-talet med alltifrån DDT och Hormoslyr som användes. I alla fall inte i Skåne, det måste vara att man gått in och börjat avverka där det tidigare inte varit möjligt eller lönsamt, säger Christian Holst.

Läs mer: Forskare: ”Extremt viktigt att få med utarmning av skogar”

Läs mer: Regnskogen ska räddas men Sverige sätter hälarna i marken