Johan Rockström, professor i miljövetenskap, tycker inte att klimatforskare ska stå på barrikaderna och vara aktivister. Men att aktivista för bilindustrin verkar däremot gå bra. Det är dags att ekomodernismens naiva förhoppningar ifrågasätts mer, menar Jonas Lundström, aktivist och författare, i veckans Under ytan.
”Hållbarhet måste bli vägen till ekonomisk framgång”.
”Vårt ekonomiska system bygger på antaganden om … att tillväxten kan fortsätta i det oändliga. Detta är uppenbart felaktigt.”
Det här skulle kunna vara en debatt mellan två bittra meningsmotståndare, men båda citaten är från Johan Rockström, professor i miljövetenskap. Även i boken med den allt annat än anspråkslösa titeln ”Jorden : Vår planets historia och framtid” (Natur & Kultur, 2022) vill Rockström tillsammans med hållbarhetsanalytikern Owen Gaffney både problematisera och omfamna tillväxten.
4 graders uppvärmning kan utrota människan
Å ena sidan finns här en sylvass skärpa i klimatvarningarna: ”[J]ordens livsuppehållande system är på väg att spåra ur … Vi har kommit obehagligt nära jordens tröskelpunkter”, menar dessa experter, båda knutna till Stockholm Resilience Centre och Potsdaminstitutet för klimatforskning.
En tröskelpunkt är gränsen där ett komplext system kan lämna ett stabilt tillstånd för ett annat. För klimatet bedöms numera risken att planeten hamnar i ett drivhustillstånd som hög om vi passerar två graders uppvärmning.
Men vad skiljer en 2-gradersvärld från en 4-gradersvärld? ”Den mänskliga civilisationen”, enligt Potsdamsinstitutets grundare Hans Joachim Schellnhuber, som citeras i Jorden.
Utsläppen måste minska med 7 procent per år
Hur ser då utsikterna ut för civilisationens överlevnad? ”Det är inte realistiskt att tro att vi kan hålla uppvärmningen under 1,5 grader”, menar författarna, men varje tiondels grad spelar roll. Allt måste göras för att undvika två grader.
Vi behöver utlysa planetärt nödläge, och bland annat halvera växthusgasutsläppen till 2030, en minskning med sju procent per år. Den alarmerande tonen i boken förstärks av Greta Thunbergs förord, av António Guterres ord om mänsklighetens krig mot naturen som ett självmord och av framhävandet av Extinction Rebellions massaktioner.
Degrowth avfärdas som svårsålt
Men parallellt med en pedagogiskt tillgänglig, bred och omskakande redogörelse för den ekologiska krisen genomsyras boken av starka ekomodernistiska förhoppningar.
I maj intervjuades Rockström av Ragnhild Larsson i Klimatpodden, och understryker där visionen om ”ett modernt Sverige … Vi har haft 100 år av framgångsresa och vill ha ytterligare 100 år av framgångsresa”. Även om det än så länge, enligt Rockström, visat sig omöjligt att skilja ekonomisk tillväxt från miljöpåverkan går det inte ”att sälja [omställningen] med en degrowth-berättelse”.
Nej, omställningen går i riktning mot ”den nya, avancerade, framtida moderniteten”. För att hamra in denna poäng ger Rockström också en kraftigt förvriden bild av nedväxt-tänkande: ”Alla ska vi få det sämre, alla måste vi uppoffra oss”.
Aktivistar för bilindustrin
När Rockström tillfrågas om deltagande i civil olydnad menar han att klimatforskare inte ska ”stå på barrikaderna” och ”vara aktivister”. Det undergräver trovärdigheten och kan uppfattas som att man sprider åsikter. Men att aktivista för bilindustrin verkar däremot oproblematiskt.
Sedan 2020 sitter han i Mercedes-Benz Daimlers Advisory Board for Integrity and Corporate Responsibility, och lyfts i en lång intervju fram på Mercedes Benz hemsida. Här använder Rockström ekonomisk utveckling synonymt med ekonomisk tillväxt, och ingen principiell motsägelse sägs existera mellan utveckling/tillväxt å ena sidan och hållbarhet å den andra. Tvärtom – hållbarhet måste bli vägen till ekonomisk framgång.
I linje med detta sägs i en TT-text om boken Jorden att Rockström identifierar den snabba omställningen inom bilindustrin som ett slags hjältedåd i berättelsen om planeten, och nämner Elon Musk samt Volvos och Daimlers VD:s. Rockström verkar också leva som han lär, med klimatengagemang som en väg till ekonomisk framgång. Redan kring 2010 redovisas hans inkomst till omkring en miljon kronor per år.
Är Rockströms vision realistisk?
Kan man i Jorden finna någon syntes mellan dessa pilar, som kan se ut att peka i olika riktningar? Möjligen att ”världen behöver fortsatt ekonomisk utveckling”, men att nyliberalism måste ersättas med regleringar som ser till att tillväxten sker inom rätt områden, fördelas mer rättvist och håller sig inom planetära gränser.
Är detta då möjligt? Denna underliggande fråga driver ”Jorden: vår planets historia och framtid”, en bok som marknadsförts som en ”thriller”. I bokens ”akt 1” lär vi oss om livets utveckling fram till holocen och civilisationernas framväxt. I akt 2 möter vi problemet i form av den ekologiska krisen. I akt 3 kommer så (spoiler alert) upplösningen: ”Fyra starka krafter drar nu åt samma håll och skapar förändringar som inte låter sig hejdas”.
I ett diagram balanserar jorden år 2020 på toppen av en problemkurva. Snart kommer sociala, politiska, ekonomiska och teknologiska faktorer att tippa jordbollen nedåt mot lösningarna, förstår vi. 2050 är den nere på noll: ”Inga artutdöenden, ingen fattigdom, inga växthusgasutsläpp”.
Säger inte hur fortsatt tillväxt ska vara möjlig
Denna ensidiga och naivt optimistiska gissning om en socialt komplex framtid bygger på den modernistiska berättelse om utveckling som präglat västerländskt tänkande de senaste seklerna. Om den ekologiska krisen äventyrar detta narrativ är ekomodernismen ett desperat försök att rädda det. Ekomodernismen fokuserar på klimatutsläpp, marginaliserar andra allvarliga miljöproblem och sätter stor tillit till ekonomisk utveckling, innovationer och ”grön” teknologi.
I Jorden presenteras exempelvis fyra ”strategier för en stabil planet”. Alla fokuserar på växthusgasutsläpp. Rockström undviker därmed också nyckelfrågan om varifrån och hur alla resurser, förnybara som icke förnybara, till en fortsatt teknologisk och ekonomisk expansion ska frammanas, på ett grönt och hållbart sätt.
Alla är ekomodernister – trots ideologins brist på svar
Ekomodernismen utgör i dag den politiska motorvägen, med flera körfält från höger till vänster. Dess popularitet är lättbegriplig då den ger hopp till de mer privilegierade om att kunna köra på utan att vår livsstil, de rådande maktordningarna eller det ekonomiska systemet hotas i grunden. Om denna motorväg leder oss mot en grönare framtid eller mot kollaps, eller om en annan väg är möjlig, för såväl Rockström som planeten, det återstår att se.
