I torsdags rapporterade SVT om att 12 kvinnor blivit mördade av en man de hade eller tidigare hade haft en relation med, bara under de första sex månaderna i år. Det är att jämföra med 14 stycken under hela förra året. Detta trots att regeringen 2021 sjösatte ett stort åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. I det 75 sidor långa programmet kan man bland mycket annat läsa

”Att det finns starka samband mellan att ha dålig ekonomi, arbetslöshet, ohälsa och utsatthet för våld. Våldsutsatta kvinnor har ofta sämre ekonomiska förutsättningar än kvinnor som inte blivit utsatta för våld och personer som under lång tid mottagit ekonomiskt bistånd har i högre grad än andra varit vårdade för eller avlidit på grund av yttre våld, det gäller både kvinnor och män. Ensamstående mödrar med ekonomiskt bistånd lyfts särskilt som en riskgrupp för att utsättas för våld. Personer som drabbas av våld löper en större risk att behöva ekonomiskt bistånd och risken kvarstår många år efter att våldet har upphört.”

Trots detta är det inte en enda av de 99 punkterna i programmet riktade mot att lösa problemet med ekonomisk utsatthet. Det är många mycket bra insatser som står listade, men frågan om att lyfta människor ur fattigdom och på det viset minska deras utsatthet för våld lyser oroväckande starkt med sin frånvaro. Den enda åtgärd som beskrivs, och då inte ens i någon av punkterna, är att socialtjänsten ska bli ännu bättre på att fråga kvinnorna som ansöker om försörjningsstöd om de utsätts för våld i hemmet.

Något som inte ens står med i programmet, men som är en väldokumenterad sanning, är att en stor del våldsutsatta kvinnor stannar kvar i destruktiva förhållanden för att de inte ser någon ekonomiskt trygg utväg. Om man lever på försörjningsstöd exempelvis vet man aldrig om man kommer få det beviljat nästa månad, eller månaden efter det, eller när pengarna kan tänkas komma om man råkar missa någon detalj i ansökningen. Det ger inte direkt goda förutsättningar för att kunna visualisera en bättre framtid för sig själv och sina eventuella barn.

Ni som läser mig regelbundet vet givetvis vart jag är på väg. Basinkomst. Om vi som samhälle ännu inte är redo att ge alla invånare en basinkomst så borde vi iallafall kunna vara överens om detta: Om en person som är utsatt för våld i hemmet vågar erkänna detta för sin handläggare på socialtjänsten, och tar emot hjälp i form av exempelvis skyddat boende, så är det helt orimligt att den personen ändå måste fortsätta att ansöka om försörjningsstöd varje månad och således riskera att stå utan ekonomiska medel.

Vi borde kunna enas om att de som försöker lämna en våldsam relation eller lever under hot om våld från sin tidigare partner, och därför inte kan varken röra sig fritt i samhället eller arbeta på samma villkor som andra, borde vara garanterade en summa pengar på regelbunden basis tills situationen, förhoppningsvis, blivit bättre.

Punkt nummer 100 i programmet borde lyda: basinkomst för alla våldsutsatta som lämnar en destruktiv relation. Och våga inte komma och påstå att det skulle bli för dyrt, för då blir genast motfrågan – vad är ett liv som inte släcks värt?