Glöd · Ledare

SAS-strejken visar vänsterns brist på solidaritet

SAS-strejken rullar på och som vid alla sådana bildas det supportergrupper runt de olika parterna. Det är som om vi måste välja sida. Men det finns ingen god sida i en konflikt som handlar om hur intäkterna från utsugning av jorden ska maximeras och fördelas. Det finns heller ingen anledning att tycka synd om piloterna, SAS eller resenärer som inte kommer iväg eller hem. De tillhör alla en global elit på några få procent som förstör för den stora massan och framtida generationers möjlighet till ett drägligt liv. Och ju mer de tvingas stanna på jorden desto bättre. 

Stora delar av vänstern sympatiserar reflexmässigt med piloterna eftersom de är arbetarklass. Och det är sant att de säljer sitt arbete, men inte desto mindre tillhör de med sina närmare 100 tkr i snittlön den en procent av världens befolkning som utgör den översta globala överklassen. En överklass som, även om man bortser från flygandet, lever ett liv som bara är möjligt på bekostnad av stora delar av jordens befolkning och framför allt kommande generationer. De är alltså både arbetarklass och en utsugande klass som genom fossildopning låter andra betala för sitt jetsetliv.

De två största ägarna är inte heller kapitalister utan svenska och danska staten. Stater som tryckt in miljarder som betalas av undersköterskor, städare och andra lågavlönade i skatt. Det för att hålla en ohållbar industri igång och piloternas orimligt höga löner och villkor uppe. Är det rimligt att invånare som tjänar betydligt mindre och aldrig flyger gång på gång ska behöva skjuta till pengar för piloternas överklassliv?

Vänstern kämpar mer än gärna för piloter, läkare och andra högavlönade. Så länge det kan definieras som arbetarklass spelar det ingen roll om de samtidigt är överklass, de ska ändå stödjas i sin kamp för att roffa åt sig mer av jordens begränsade resurser. Samtidigt motsätter den etablerade vänstern sig basinkomst och annat som skulle hjälpa egenföretagare, prekariatet och andra verkligt ekonomiskt utsatta. Det eftersom de är rädda för att en grundtrygghet skulle kunna försvaga den fackliga kampen. Den kampen som till stor del förs för en högavlönad elit som piloterna. Romantiken runt arbetarklassen har på det sättet för stora delar av vänstern blivit viktigare än solidaritet med de utsatta.

Inte desto mindre är piloternas strejk välkommen eftersom det är den effektivaste civila olydnadsaktion vi sett mot denna helt ohållbara del av fossilindustrin. De resenärer som nu drabbas har självmant valt det effektivaste du som individ kan göra för att förstöra för framtida generationers möjlighet att leva ett drägligt liv. Det är inte synd om dem för att de denna gång blev hindrade, istället borde de bli det varje gång.  

Det är bara att hoppas att piloterna fortsätter strejka tills de satt SAS i konkurs och gjort sig själva arbetslösa. När de väl gjort det är de välkomna i kampen för basinkomst och de verkligt utsatta.

Varje plan som blir stående på marken.

Klimatförändringarna blir mer och mer konkreta.