Idefix är inte bara namnet på Obelix trofasta hund, det är också namnet på ett fraktfartyg som nu dumpar giftiga muddermassor i Öresund. Ett dovt susande gör att hjullastarna och grävmaskinerna framstår som ljudlösa, när de öser lera från en plats till en annan under den gråa danska skyn. Lika tyst framstår det muddringsfartyg som ligger en bit ut i det lugna havet och gräver upp bottenslam, samtidigt som Idefix går i skytteltrafik från dumpningsplatsen i Kögebukten.

Det är här, invid en mindre vindkraftspark i det gamla industriområdet Refshalvön, som de första förberedelserna av megaprojektet Lynetteholm nu har påbörjats.

Stormskydd och bostäder

När den konstgjorda ön står klar kommer den bli hem till 35 000 Köpenhamnare. Men också grönområden och stränder, samtidigt som huvudstaden kommer att ha dämpat en ständig växtvärk. Ön löser också en annan återkommande huvudvärk. Vart de stora mängder schaktmassor ska ta vägen som uppstår när tunnelbanan, skolor, bostäder och vägar byggs i staden. Den nuvarande deponin som ligger på andra sidan av Refshalvön, i Nordhavn, är på väg att bli full. Så redan första kvartalet 2023, ska lastbilar börja ösa ned massor i vad som ska bli den konstgjorda ön. Ett arbete som väntas fortsätta i ett trettiotal år innan området kan bebyggas.

Men projektet är också ett sätt att stormsäkra staden mot det höjda vattenstånd som väntas till följd av klimatförändringarna. Alltså tre problem lösta med en jätte-ö, som dessutom ska få ett billigt pris genom att staden säljer attraktiva byggrätter.

– Lynetteholm är en del av svaret på några av problemen vi har i Köpenhamn. Vi måste ha en stormsäker stad och vi måste tillhandahålla fler bostäder, samtidigt som det inte går ut över de gröna områdena, sa Lars Weiss (S), överborgmästare i Köpenhamn till Danmarks radio, i samband med att danska folketinget antog en lag som gav det kommunala bolaget By och havn grönt ljus att påbörja bygget av den konstgjorda ön.

Men det har börjat knaka i berättelsen om det vackra, billiga och klimatsmarta Lynetteholm, från en växande medborgarrörelse på båda sidor sundet, inom Lars Weiss eget parti, en sammanslutning av sju borgmästare – och inte minst från danskarnas grannar, svenskarna.

– De senaste 30 åren har vi lyckats vända trenden i Öresund från ett haltande ekosystem till att vi faktiskt sett väldigt positiva förändringar, säger Carl Lindqvist, utredare på länsstyrelsen i Skåne, som menar att Lynetteholm vore ett steg i motsatt riktning.

Miljögifter i dyn

För att man ska förstå vad kritikerna har att invända kan det först behövas en liten djupdykning ner i hamnens gyttja, som är kraftigt förorenad – även om diverse elsparkcyklar och ölburkar plockas bort. Enligt den miljö­konsekvensutredning som genomförts, rör det sig om en rad ökända miljögifter, så som polyklorerade bifenyler (PCB:er). Värstingar som bland annat varit en hårsmån från att utrota havsörn och säl från Sverige. Inget vi vill röra upp i onödan alltså.

Men för att bygga Lynetteholm är det vad som krävs. Annars är inte havsbotten stadig nog att bygga den omkrets (perimeter) av sten och grus som ska omge den konstgjorda ön. Därför behöver  muddermassor nu skopas upp från hamnen och Idefix streta på med att dumpa gyttjan i Kögebukten. Endast en liten del av det övre och mest förorenade lagret deponeras på land.

– Vi hade helst sett att allt lades där, den metod som By og havn har valt för utgrävningarna av perimetern kan inte helt skilja det mest förorenade lagret från det mindre förorenade lagret,  säger Carl Lindqvist, utredare på länsstyrelsen i Skåne.

Svensk dumpning

Även Sverige dumpar förorenade massor i Östersjön, trots att svensk lagstiftning förbjuder det. Undantag beviljas regelbundet och inkonsekvent, enligt en färsk studie från Stockholms universitet. Men mängden, runt 1,5 miljoner kubikmeter, i kombination med att platsen är illa vald, gör dumpningen särskilt olämplig, enligt de svenska myndigheterna. Endast två kilometer från ett Natura 2000-område i Skanör Falsterbo, en plats som både flyttfåglar och sälar vallfärdar till. Samtidigt som strömförhållandena på dumpningsplatsen är ogynnsamma. Istället för att stanna kvar på samma plats, och så småningom täckas över av partiklar som inte är förorenade, kommer gifterna att spridas i miljön.

– Det finns inget som visar att några av massorna stannar på dumpningsplatsen över en längre tid, vilket innebär att alla föroreningarna kommer att spridas ut över närområdet, men också betydligt längre bort, säger Carl Lindqvist.

Men det ser det kommunala bolaget By och havn som något positivt, då föroreningarna späds ut och blir ofarliga, enligt bolagets miljökonsekvensrapport. Något som alltså inte övertygar Carl Lindqvist.

– Föroreningar försvinner inte bara för att de späds ut, säger Carl Lindqvist, som ser risker med att de istället ansamlas till farliga nivåer i havets organismer, säger han.

Måste samråda

Enligt Esbokonventionen måste danskarna samråda med svenskarna i frågor där det finns risk för betydande miljöpåverkan över gränserna. Men i slutändan är det danskarna som har det sista ordet. Något Sverige blivit varse med all tydlighet. I ett brev till Danmarks dåvarande transportminister Benny Engelbrecht (S), bad förre miljö- och klimatminister Per Bolund (MP), att folketinget inte skulle gå till beslut innan samrådet kunde anses avslutat.
”Med det här brevet vill jag klargöra att samrådet ännu inte kan avslutas samt att hanteringen av muddermassor i projektet behöver lösas på annat sätt än genom dumpning på nu planerade platser i Kögebukten”, skrev han i brevet som Syre tagit del av.

Med bara några dagar kvar innan omröstningen försäkrade Benny Engelbrecht (S), att samrådet skulle fortsätta och att det fortfarande skulle vara möjligt att hitta alternativa lösningar, även efter ett beslut.

Men den 6 januari i år stod det klart att Danmark inte ändrat inställning kring dumpningen, då den första omgången slam lastades av i Kögebukten.

Viktig lekkammare

Samtidigt är dumpningen av förorenade massor inte det enda miljö­problemet som förknippas med anläggningen av Lynetteholm. 280 hektar av havsbotten kommer att försvinna för evigt och ålgräsängar i närheten av den konstgjorda ön riskera att utplånas under anläggningstiden, enligt Carl Lindqvist. Också på den här punkten gör han en annan bedömning än danskarna – som menar att påverkan på djur och växter blir liten eller obetydlig.

Ålgräsängar är inte bara viktiga som kolsänkor, utan också avgörande för en myriad av marina arter som använder dem som lekkammare och skydd. Men i takt med att de grunda bottnarna i Öresund har fyllts ut, har naturtypen minskat. Det ålgräs som växer i hamnen är framför allt koncentrerat till det gamla fortet Tre kronor, som ligger mitt i hamninloppet. Öns placering har valts för att skona ålgräset. Men det är ändå dömt att gå under, då dumpning av avfallsmassor kommer att grumla vattnet under anläggningsfasen, menar Carl Lindqvist.

– Det som blivit uppenbart för mig när jag gått igenom materialet är att ålgräsängarna runt Tre kronor sannolikt inte kommer att överleva anläggningsfasen.

Ändrade havsströmmar

Samma bedömning gör han för de ålgräsängar som växer vid Middelgrund, också det en gammal försvars-anläggning som ligger längre ut i Öresund. Förändrade havsströmmar till följd av bygget kommer att erodera bort delar av det bottensediment som ålgräset växer i och göra havsbotten hård och ogästvänlig. Länsstyrelsen befarar dessutom att den här typen av förändrade strömmar riskerar att ske på fler platser i Öresund. Med de miljögifter som därtill kommer att läcka från stadens utfyllnadsmassor är de svenska myndigheternas bedömning att By och havn underskattat påverkan på havsmiljön.

–  Så det blir en fortsatt negativ utveckling för ålgräsängarna och deras möjlighet att finnas kvar och må bra, säger Carl Lindqvist.

Till en början ansågs även det vara en svensk angelägenhet. Då påverkan av ett förlorat ålgräs kan bli större än den enskilda förlusten, eftersom det försvårar för Öresunds djurliv att sprida sig mellan olika platser. Den så kallade konnektiviteten.

– Det är ett välkänt begrepp inom ekologin men vi har släppt den punkten, då det är väldigt svårt att bevisa, fortsätter Carl Lindqvist.

Demonstration planeras till havs

En annan som reagerat på bygget är Michael Palmgren, som driver Naturum Öresund i Malmö. I dag berättar han för skolklasser och besökare om sundets unika ålgräsängar och musselbankar. Men för trettio år sedan var han med om att arrangera en demonstration i Helsingborg som lockade över 10 000 personer med krav på att Öresund skulle sluta utgöra en soptipp för de båda länderna. Sedan dess har det gradvis blivit bättre. Nu hoppas han samla en ny folkrörelse på båda sidor sundet för en protest till havs mot dumpningen.

– En gemensam aktion med allt­ifrån segelklubbar till dykklubbar, nu får det vara nog, säger han.

För det är inte bara i Sverige som missnöjet gror med projektet. I Danmark har protester arrangerats och Facebookgruppen Stop Lynetteholm! växer så det knakar och har i dag runt 13 000 medlemmar. Nyligen gick också sju borgmästare från danska kustkommuner samman i en allians för att stoppa dumpningen och ö-bygget. Men de arbetar i motvind, Lynetteholm klubbades med bred majoritet i danska folketinget, och den lag som gör anläggningen möjlig upphäver all dansk miljölagstiftning. För att inte projektet ska sinkas har också den rätt till överklagande som normalt finns upphävts.

– Vi vet inte om slaget är förlorat men vi tänker kämpa in i det sista, säger Marie Stærke, socialdemokrat och borgmästare i Köge till TV2 Lorry.

Begärt oberoende granskning

Samtidigt som protesterna växer fortsätter ordväxlingen med de svenska myndigheterna. Även om det av handlingarna i samrådet står klart att danskarna inte gärna ger med sig om att avbryta dumpningen till havs, kan nästa möte rymma en riktig krutdurk. Förutom frågan om dumpningen kommer en annan fråga som en gång var den stora oron med bygget av Öresundsbron ställas på sin spets – hur tillförseln av syrerikt saltvatten till Östersjön kan påverkas. Enligt danskarna själva – inte alls. Men Sverige misstror sina grannar och har begärt en tredjepartsgranskning.

– Vi tyckte det var suspekt att man först sagt att det skulle ske en reduktion, sedan backar man på det, säger Carl Lindqvist.

Kompenserar inte

Ekosystemet i Östersjön är känsligt för förändringar i syretillförsel och saltnivåer, så om projektet innebär en försämring är det allvarligt. Vid bygget av Öresundsbron och den ö som den danska tunneln mynnar ut i kunde bortfallet kompenseras genom utgrävningar. Liknande kompensationsåtgärder för Lynetteholm skulle inte bara vara extremt kostsamma utan också innebära en orimligt stor miljöpåverkan, vilket framgår av By och Havns yttranden i samrådet med Sverige.

– Beroende på resultatet av granskningen skulle den definitivt kunna påverka möjligheterna att utföra projektet, säger han.

Granskningen väntas bli klar till nästa gång Sverige och Danmark möts för att diskutera Lynetteholm, det under ett samrådsmöte den 28 februari. Under tiden fortsätter Idefix trofast sitt arbete.

Läs mer: EU-dom satte stopp för ö-bygge i Malmö – men folketinget kunde ge grönt ljus till Lynetteholm

Läs mer: Varningen: Så kan ekologisk utarmning bli ”det nya normala”

Läs mer: ”Havet är vår garant för livet på jorden”