Arbetsmiljöverkets utredning om gig-företagens arbetsgivaransvar är klar. De granskade bolagen bör inte klassas som arbetsgivare, utifrån de bedömningar som gjorts i Kammarrätten, konstaterar rapporten. ”Man ska uppfatta det som att Arbetsmiljöverket har bollat över frågan till politiken”, säger forskaren Niklas Selberg.
Det var 2018 som Arbetsmiljöverket fick i uppdrag av regeringen att genomföra ett pilotprojekt för att öka kunskapen om arbetsmiljön inom den så kallade gig-ekonomin, och att ta ställning till om man har tillräckliga befogenheter för att kunna påverka denna arbetsmiljö. Projektet innebar att Arbetsmiljöverket inspekterade ett antal egenanställningsföretag och digitala plattformar, och i veckan återrapporterades uppdraget i en rapport till regeringen.
Kontentan är att varken egenanställningsföretagen eller de digitala plattformarna bör ses som arbetsgivare i arbetsmiljölagens mening. I båda fallen lutar sig Arbetsmiljöverket mot domar i Kammarrätten, där man kom fram till denna slutsats gällande ett par bolag där Arbetsmiljöverket hade förelagt om vite. Det handlar om faktureringstjänsten Cool company, som inte ansågs vara arbetsgivare eftersom avtal inte hade upprättats förrän efter uppdragets genomförande, och apparna Taskrunner och Tiptapp, där det huvudsakliga argumentet är att företagen inte har tillräcklig kontroll och ledning över arbetet.
Omöjligt uppdrag
Niklas Selberg, universitetslektor vid juridiska fakulteten i Lund, tycker dock inte att man ska tolka det som att Arbetsmiljöverket säger att företagen ifråga inte är arbetsgivare.
– Arbetsmiljöverket har bollat över det här till politiken, så ska man uppfatta det.
Han menar att det uppdrag som myndigheten fick var lite av ett ”mission impossible”.
– De skulle hitta ett sätt att lösa ett problem för politiken, för politikerna visste inte hur man skulle se på de här företagen och om det behövs nya regler. Då är det rimligt att låta Arbetsmiljöverket testa om de existerande reglerna är tillämpliga. Men dessa regler trädde i kraft 1977 och utgår från Volvofabriken, och att säga att Arbetsmiljöverket ska använda dem på plattformsarbete är lite unfair.
När företagen har hävdat att de inte är arbetsgivare har Arbetsmiljöverket alltså i ett par fall drivit frågan till domstol, och förlorat i två instanser. Men Niklas Selberg anser att rättsläget fortfarande är oklart, även efter domarna till Taskrunners och Tiptapps fördel
– Domskälen övertygar inte mig. Men Arbetsmiljöverket måste vara mer lojala med Kammarrätten, så de konkluderar att vi har kommit till vägs ände, och vi kan inte driva det här igen mot ett företag som har ett likadant upplägg, för vi kommer inte kunna få något annat resultat. Jag tycker Arbetsmiljöverket har gjort så gott som de kunnat, det är Kammarrätten som är väldigt gåtfulla i sina svar. Dörren är inte stängd, anser jag som forskare.
Principiellt motstånd
Totalt har 28 företag ingått i projektet, varav 8 egenanställningsföretag och 5 plattformsföretag. Inspektionerna har kantats av vissa inneboende svårigheter då arbetsplatsen ofta är det offentliga rummet eller en bostad. Inte heller traditionella arbetsgivare kan ta ansvar för förhållandena i exempelvis trafiken eller beställarnas hem, men den kan informera om riskerna, och det kan också gig-företagen göra, menar Niklas Selberg.
– Det är det det har handlat om i de här målen, arbetsgivaren ska skriva två papper, sätta i en pärm och berätta om dem för den som tar uppdraget, det kostar inte mycket. Företagens motstånd mot Arbetsmiljöverkets linje är principiellt betingad. Att många har arbetat hemma under pandemin betyder inte att de inte skulle vara anställda eller att arbetsgivaransvaret skulle upphöra. Här har Kammarrätten gjort ett felslut i domarna om plattformsföretagen.
Inget av de digitala plattformsföretagen som inspekterades ansåg sig ha ett arbetsgivaransvar, däremot har ett av företagen ombildats till ett egenanställningsföretag, och organiserat sig så att de kan genomföra riskbedömningar för uppdragen tillsammans med skyddsombud.
– I det fallet har det ju lett till en förbättrad arbetsmiljö. Så man ska inte hänga upp sig på att de två kammarrättsdomarna gick emot, för det finns exempel på att det som verket ville förverkligades. Det är lite osportsligt att lämna över på verket att genom domstolarna driva fram en reglering för plattformsekonomin, det är politikens uppgift, säger Niklas Selberg.
EU-lagstiftning kan ändra spelplanen
EU-kommissionen har nyligen presenterat ett förslag till ett EU-direktiv för att förbättra arbetsvillkoren för personer som arbetar via plattformar, där man bland annat vill undersöka uppdragstagarnas status och om de eventuellt kan klassas som anställda, vilket skulle ge dem rätt till tryggare arbetsförhållanden.
– Det är svårt uttala sig om hur dessa regler kommer att se ut, eller hur lång tid det kommer ta innan lagstiftningen är på plats. Men om det aktuella förslaget skulle bli verklighet ändrar det förutsättningarna här, och hade det gällt nu hade Arbetsmiljöverket vunnit, säger Niklas Selberg.
Arbetsmiljöverket kommer fortsätta sitt inspektionsarbete, då inte alla företagen opererar på samma sätt som berörs i Kammarrättens domar.
– Det finns förutsättningar som inte är prövade än, så vi kan inte lämna de verksamheterna. Däremot kommer vi inte driva ärenden där principerna är tydliga i domslut. Men det betyder inte att vi kan säga att vi inte ska inspektera egenanställningsföretag och digitala plattformar, för där gäller inte lagstiftningen, säger Monica Björk, verksamhetsutvecklare på Arbetsmiljöverket, till Arbetet.
Läs mer:
